Dags för ett manligt metoo?

Vad säger ni grabbar; Är det inte dags för ett motangrepp? Är det inte hög tid att vi gör vår stämma hörd i allt det manshat som strömmar emot oss bara för att vi är män? Har inte generaliserandet och utpekandet av ”alla” av ett kön som äckliga kräk gått alldeles för långt?

Jag har verkligen funderat mycket på metoo-upproret de senaste veckorna och jag har ju också bloggat om det orimliga tsunamihöga vågsvallet som snart nog varje yrkesgrupp drabbats av.

Som 20-åring arbetade jag som reseledare i Spanien och det kan jag helt klart deklarera: Något äckligare än berusade kvinnor i 40-årsåldern visste jag inte då. Och vet inte heller nu, fast i dag kan jag hantera klämtanterna på ett betydligt bättre sätt än vad jag kunde den där gången för länge sedan.

Jag vet inte hur många gånger de kladdande fruntimren skulle knö sig upp i mitt knä, hur många tungor jag fick i mina öron och hur många kraftfulla skrevgrepp jag drabbades av.

För ett par år sedan sökte jag ett nytt arbete. Jag angav min dåvarande, kvinnliga, chef som referens och hon blev uppringd av det rekryterande företaget. Efter avslutad utfrågning kallade hon på mig, la sin hand över min och sa; ”Jag vill att du ska veta att jag inte berättade att du är homosexuell!”. Mitt svar kom blixtsnabbt; ”Vad bra, för jag berättade inte för dem att du är hetero!” Ridå för henne men någon ursäkt fick jag aldrig!

Jag minns också den kvinnliga kollega som för ett antal år sedan, och i oanständig frustration, ropade efter mig i korridoren att jag var en ”dumknullad piss-bög!”

Jag är absolut säker på att det finns många män därute, både hetero och homo, som sitter på en hel del egna erfarenheter när det gäller övergrepp från fuktiga kvinnor.

Kanske börjar det dra ihop sig till att även vi män ansluter oss till metoo-upproret? Dock inte av samma anledning som de kvinnor som redan upprörts tror!