Genom mitt yrkesliv har jag haft att göra med ryssar i olika
sammanhang. Utan att kunna mer än ett par ord på deras märkliga språk så tycker
jag fortsatt att ryssar i allmänhet tillhör de allra märkligaste av alla
märkliga!
Högljudda, sällan leende och numera charterresmålens tyskar,
så som tyskarna betedde sig under 80-talet.
Sedan ett år ungefär har jag fått lära mig mer om ryssar än
vad hela mitt tidigare liv lärt mig.
Anna-Lena Laurén, finlandssvensk journalist, är sedan 2016
DN:s reporter på plats i det väldiga Ryssland.
Anna-Lena lär oss, i den ena krönikan efter den andra, om
varför ryssar gör, säger och gestikulerar som de gör. Det är ett sant nöje att
ta del av det Anna-Lena berättar.
Ibland är det inte bara informativt utan också ofattbart det
vi får oss till livs. Som i dag, då vi får veta mer om den mañana-mentalitet bland
ryssar som får spanjorer att framstå som rent ovetande om att det som inte
behöver bestämmas i dag med lätthet kan vänta tills i morgon, en annan vecka eller
några generationer bort!
Tack Anna-Lena för dina fyndiga alster!
Jag kommer aldrig att förstå mig på ryssar. Å andra sidan
behöver jag inte det heller eftersom det säkerligen kommer att ta ett par
hundra år innan ryssarna blir som folk är mest!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar