Klavulansyra gjorde mig hel igen!

Almedalsveckan, politikerdagarna som blivit en spektakeluppvisning på många sätt och som jag tror att de flesta svenskar numera bortser ifrån, kommer vid flera seminarier att diskutera den antibiotikaresistens som på sikt riskerar att förgöra mänskligheten.

Det får mig att ge mig ut på djupt vatten där jag saknar all vetenskaplig kunskap annan än den som står att finna på internet.

Att på mindre än två år drabbats av tre öroninflammationer från helvetet utan att någonsin tidigare i livet ha drabbats har fått mig att förstå hur viktigt det är att vi inte blir totalt immuna mot de hjälpmedel som vi i dag känner till.

Måhända är jag ett praktexempel på att resistens inte alls ska borträknas ens inom en mycket snar framtid.

Det absolut vanligaste penicillinet vid öroninflammationer är Kåvepenin, en produkt som inte biter på denne bloggares, av var, sprängfyllda örongångar med utbuktande trumhinnor och en smärta som får en benfraktur att framstå som ett myggbett.

Om min Kåvepenin-resistens visste jag inget när första infektionen slog till men vid andra och tredje tillfället kunde jag upplysa läkaren om att det nog inte var särskilt stor idé att satsa på samma tabletter. Till ingen nytta alls eftersom ”det kan vara en annan bakteriestam denna gång”, något som medförde ytterligare fyra dagars plågor innan bredspektrumantibiotika sattes in.

Och det är nu min kropp reagerar; Både mot infektionerna och av rent allmänintresse.

Jag läser på om bredspektrumantibiotikan jag fått och finner att den, förutom penicillin, innehåller klavulansyra (vem visste att det fanns något som heter klavulansyra?).

Jag pluggar vidare och får lära mig att klavulansyra gör att penicillinet skyddas från att förstöras av vissa bakterier. Underförstått; De onda små rackarna ges ingen möjlighet att stå emot antibiotikabehandlingen.

Därför tycker jag att det är konstigt att klavulansyra inte ingår i även de mildaste sorterna av antibiotikatabletter.

Men som sagt; Vem är jag att ifrågasätta med all avsaknad av medicinsk utbildning?

Jag tänker att om det nu finns en verksam substans som förhindrar att bakterier blir resistenta så kanske detta borde testas i större omfattning än bara i bredspektrumantibiotika – mänsklighetens sista utpost innan domedagen!