30 juni 2017

En chef är en chef är en chef!

Efter att polisfacket fått nog av vanstyre, och efter uppgifter om att hon rekryterat goda vänner och givit dessa topplöner, så tvingades Annika Stenberg i januari i år lämna jobbet som regionpolischef i Polismyndighetens Region Syd.

Tidigare hade hon innehaft toppositioner inom Skatteverket och Kronofogdemyndigheten men hon saknade helt polisiär bakgrund.

Nu kommer besked från regeringen att hon utsetts till ny generaldirektör för Boverket.

Sedan januari har hon, som så många chefer före henne, suttit i någon slags karantän och samtidigt uppburit sin tidigare miljonlön.

En chef i Sverige är uppenbarligen alltid chef. Oaktat obekväma uppgifter i media så lyckas än den ena, än den andra, efter en tid som gemvikare i någon mörk källarlokal poppa upp till ytan igen och vips så finns där en ny chefsposition väntande på någon som inte visats sig lämplig just chefsuppdraget.

Jag tänker att närhelst en ”liten” människa, en sådan vi finner på det omtalade ”golvet”, begår ett eller fler misstag i jobbet så väntar varningar, kanske omplacering till en lägre position eller i värsta fall en fot i arslet och ut genom dörren!

Så går det oftast inte till om ”chef” varit en del i en tidigare fin titel. Då är det bara att sitta lugnt i båten och invänta nya finfina erbjudanden om möjligheter att begå nya misstag.

Är det så att gruppen chefer värnar sitt och de sina så till den milda grad att de helst såg att nya rekryter aldrig tillåts pröva på chefsjobben, jobb som kräver sin man eller kvinna och där det gäller att kunna konsten att leda och fördela och, framförallt, att inte vara lagd åt det självförverkligande och stundtals nepotistiska hållet.

Jag kan inte låta bli att tänka att den chef som visat sig oduglig på sin post borde få börja om, göra om och göra rätt. Detta kan knappast vara en process som klaras av på ett halvår!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar