31 mars 2017

Om polisen som är ett dick head!

Läser nyheten om polisen som visade bilder på sin erigerade penis för ett antal, unga kvinnliga får jag förmoda, anställda på Systembolaget.

Möjligtvis trodde han att legitimation efterfrågades och i tron att hans egen identitet sitter i skrevet fann det naturligt att visa bilderna?

Hans straff för förseelsen, 21 000 kronor i dagsböter och 5 000 i skadestånd till de utsatta är alltför lågt tilltaget.

Men å andra sidan vet alla vi andra att han inte är annat än ett rejält dick head!

Silberstein, Elfsberg och Rundström: Ge upp kampen!

Jag har tidigare skrivit om morgonsoffeankaret i SVT, Marianne Rundström, som inte vill falla i glömska utan fortsätta att arbeta in i döden. Precis som hennes kollega Claes Elfsberg.

I dag får duon sällskap av politiske kommentatorn Margit Silberstein som fyllt 67 år och därmed faller för åldersyxans vassa hugg!

På sociala medier rasas det från både vanligt folk och politiker som tycker att Silberstein, och därmed vem som helst, borde få fortsätta att slava. Anledningen sägs vara att det är viktigt att ta till vara den kunskap ”gamlingarna” besitter.

Jag själv har nu uppnått den ålder då ett nytt jobb syns alltmer avlägset att nå. Inte för att jag inte skulle vilja testa utan enbart åldersbaserat. Då har jag ändå mer än ett decennium kvar innan yxan faller även över min nacke.

När det gäller sociala medier i allmänhet, och det yrkesbaserade nätverket Linkedin i synnerhet, ger jag dock inte mycket för de eventuella möjligheterna till hjälp till att få en nystart.

Jag skrattar mig fördärvad när Linkedin, på fullaste allvar, föreslår att jag ska söka en tjänst som trä- och metallslöjdslärare i Vallentuna!

Den som känner mig vet att jag med lätthet skulle kunna svarva av mig en arm, köra en sticksåg genom ett lår eller helt enkelt vara kapabel att hyvla mig till döds! Min träslöjdsmagister i årskurs sju, då för en mansålder sedan, skulle kunna berätta hur många upprörande historier som helst om denne bloggares totala inkompetens att hantera det jag kallar ”plankor och bräder”, ett uttryck som driver snickare i min bekantskapskrets till allvarliga psykoser!

Det kommer därför inte vara Linkedin:s förtjänst om jag i slutet av mitt yrkesliv tillåts få testa något nytt.

Jag kommer nog att få ”bli vid min läst” in i kaklet och då är jag ändå inte skomakare!

När möjligheter ges, främst ekonomiska sådana, kommer jag dock att så snabbt som möjligt ta min Mats ur den berömda skolan.

Jag tänker nämligen att det finns så ohyggligt många yngre förmågor därute som inte vill annat än att få ett jobb och alla dessa borde ges möjligheten, ju tidigare desto bättre.

Så tänker man inte uppenbarligen inte som journalist vid public service och just detta kan reta gallfeber på mig.

Marianne, Claes och Margit; Ni har varit fantastiska och är värda allt beröm! Nu är det dock tid för andra att få chansen!

Mästerverk kan ge Portugal första ESC-segern!

”Om någon en dag frågar om mig,
säg att jag levde bara för att älska dig”

Har min vana trogen börjat lyssna igenom årets bidrag till Eurovision. Så småningom kommer jag, här i bloggen, högst sedvanligt att komma med mina inte fullt så ödmjuka synpunkter om låtarna.

Kan redan nu dock avslöja att jag för första gången i min Eurovision-historia brustit ut i hejdlös gråt över något av det vackraste jag hört.

Han är inte utstuderat vacker, har Tourettsliknande tics, låten har inget tempo alls och liknar överhuvudtaget inte ett Eurovision-bidrag men jag är absolut, fullständigt helsåld.

De inledande raderna, fritt översatta av mig från originalspråket, kommer från det som jag bara kan kalla ett mästerverk!

Salvador Sobral, 27 år gammal, kom 2009 sjua i den portugisiska versionen av Idol.

I år kommer han, i alla fall om jag och en mängd andra hopplösa romantiker får bestämma, att få sitt stora genombrott.

Är galet förälskad och önskar att Salvador, med låten ”Amar pelos dois”, blir den förste att se till att Portugal vinner Eurovision.

Kampen borde stå mellan Lissabon, Oporto och Funchal 2018 för vackrare än så här blir det inte:

30 mars 2017

Skicka utrikes brev blir svårbemästrat!

Posten, eller Postnord som företaget egentligen heter numera, har varit föremål för månget blogginlägg från denne bloggare. Det har aldrig handlat om positiva ordalag!

Jag som fortsatt skickar en del försändelser med gammaldags, och nu för tiden alltmer långtidsödande, postgång har haft för vana att köpa mina frimärken direkt från Postnord via webben.

För en tid sedan fann jag att det inte längre gick att köpa utrikes porto i annat än rullar med 100 st frimärken. Så många utrikes brev producerar inte ens jag som tycker att det är kul att få brev.

På en direkt fråga till Postnord fick jag veta att om jag vill skicka utrikes försändelser så ska jag numera använda inrikes frimärken och räkna om dessa till utrikesvärdet. Tre inrikes frimärken á 6,50 ger 19,50, som är billigaste portot för ett utrikes brev.

När jag skriver dessa rader har jag just varit inne och kollat på Postnords webbutik igen och kan konstatera att fr o m 1 april kostar ett utrikes brev 21 kronor att skicka. Ännu en prishöjning, denna gång på ca 8 procent.

Undrar hur jag ska göra med mina inrikes frimärken? Ska jag riva av en fjärdedel av ett inrikesmärke eller ska jag helt enkelt finna mig i att Postnord är så svårt kundfrånvända att de snarast, helst redan i går, borde fråntas ansvaret för privatpersoners postförsändelser?

Tillagt ett dygn senare:
Inser nu att även inrikesportot höjs i morgon, 1 april, till 7 kronor. Jag behöver således inte riva sönder inrikesmärkena när jag ska skicka en utrikes brevförsändelse.

Däremot står Postnord fortsatt vid ockrarnas och de inkompetentas ättestupa även fortsättningsvis!

Tillståndschefen borde få indraget tillstånd!

Annelie Silvander, tillståndschef i Göteborgs kommun, har att pudla i den högsta av politiska skolor!

Hon har beslutat att gamlingarna i pensionärsföreningen Allégården inte får fortsätta att hålla sina vinprovningar.

Vinprovningarna, som gått av stapeln sisådär en gång i månaden och som inneburit att åldringarna hinkat i sig hela 15 cl vin per gång, har fått Silvander att gå i det omtalade taket. 

Detta trots att vinprovningarna har pågått i mer än 15 år.

Tänk att politiskt tillsatta tjänstemän inte kan hålla tassarna borta!

Det är mer än lätt att hålla med Leif Mannerstöm, kändiskrögaren, när han till GT säger: ”När man är inne och petar i pensionärernas liv, då blir jag så arg.”

Mannerström konstaterar att maten till Göteborgs äldre lämnar en helvetes massa att önska och troligen är det på den punkten Silvander och hennes inskränkta tjänstemannakår borde ha lagt krutet.

Nu blev det i stället 15 cl vin i månaden som blev det som ansågs vara värt att ha synpunkter på!

Det är så utstuderat megauselt!

Silvander borde inte ha tillstånd att vara tillståndschef en enda dag till!

Är Mallorca bara fernissa?

Nu är det 35 år sedan jag spenderade ett år på Mallorca, arbetandes som reseledare omhändertagande av skandinaviska turister som då fortsatt var ganska handlingsförlamade och hjälplösa inför allt det främmande som mötte dem bortom hemmets trygga vrå.

Jag tar än i dag gärna del av vad som händer på ön och har följt den fantastiska utvecklingen som ön och dess befolkning har gjort och som har medfört en uppryckning i den högre skolan jämfört med grisfesterna på ”Son Amar”.

Nyligen var bekanta till mig på ön och de hade den goda smaken att köpa ett exemplar av öns stora stolthet till tidning, Diario de Mallorca, till mig.

Som av en ren slump drabbades jag av en förkylning från helvetet, något som förklarar min frånvaro från bloggen under några dagar, och jag fick tillfälle att lusläsa den baleariska blaskan.

Diario de Mallorca kallas på Wikipedia för ”en av de viktigaste” nyhetskällorna på ön och tidningen ska ha fått ett antal priser genom åren. Journalistiken är det inte så mycket fel med, artiklarna är välformulerade och säkert ofta superintressanta för de som berörs, men på en punkt skiljer sig inte en utgåva från 2017 ett enda dugg från en utgåva 1982.

Då, som 20-åring, tyckte jag att det var en smula exotiskt med spaltmetrarna av annonser där unga människor erbjöd tjänster som jag knappt hört talas om vid den tiden.

Att finna samma annonser, i samma spaltmeterantal, 35 år senare gör mig minst sagt förvånad.

Att det på Mallorca finns japanska flickor i mängder som erbjuder ”komplett service”, att du måndag till fredag kan boka ”lärare” som lär dig allt du inte visste om sex och att mogna brasilianskor erbjuder ”färgade kyssar” är måhända relaterat till de stora horder av turister som besöker ön.

Att öns största tidning väljer att tjäna pengar på denna verksamhet är helt världsfrånvänt!

Jag inbillade mig att Mallorca hade kommit längre i sin utveckling och att media på ön också gjort framsteg jämfört med den där gången anno dazumal. Kanske har jag trott fel?

Allt är kanske fortsatt en enda stor grisfest med folk på fyllan som uppträder som veritabla svin även när de inte sitter vid ett matbord?

När klockorna vrids stängs logiken av!

Det man med säkerhet kan slå fast i samband med att klockorna ska ställas om är att då tittar allsköns tyckare fram ur gömmorna. Lika säkert tycks det vara att folk i allmänhet, låt oss säga sisådär 99 procent, inte har någon eller endast liten logisk förmåga att förklara vad som händer i samband med att en timme försvinner eller tillkommer.

Blir det ljusare på morgonen eller kvällen eller både på morgnar och kvällar? Själv uppfattar jag det som om de allra flesta överhuvudtaget inte har tänkt klart utan helt sonika låter tiden gå ur led!

Torsdagens Namn och Nytt i DN visar sig vara en bekräftelse på ovanstående.

I ett försök till vits tycker Per i Umeå att vi ska garva åt hans:
”Varför kommer du så tidigt?” ”Jag glömde ställa fram klockan, bor i lägenhet.” ”Lägenhet?” ”Ja, vi har inga trädgårdsmöbler.”

Hade Per börjat sin story med frågan ”Varför kommer du så sent?”, så hade jag, kanske småfnissat.

Nu blev det bara platt fall, både för Per och för en tidsförvirrad NoN-redaktion.

Att glömma ställa fram klockan gör att vem som helst blir minst en timme sen till vart det nu borde ha burit hän.

Kalla mig petimäter men jag vidhåller att den som har en åsikt om sommartiden borde ha tänkt igenom saken noga.

Själv längtar jag med en dåres envishet efter sommartid året runt. En timme mer eftermiddagsljus är värt så mycket mer än vad alla ljusskygga tycks tro. Att vintermorgnarna blir ännu mörkare är förvisso trist men hellre det trista först och belöningen senare, i alla fall om någon frågar mig.

Om ungefär sju månader, sista helgen i oktober är det dags igen! Då vaknar alla de som tycks leva i ett parallellt universum där tid är något abstrakt, men inte så abstrakt så att de inte kan tillåta sig att tycka rena felaktigheter!

22 mars 2017

Prostatacancer, två mörka ögon och en vulgär kompositör!

I dag tänker jag inte främst på ”Kristina från Vilhelmina”, ”Fröken Fräken” eller ”Min gitarr.”

I dag tänker jag främst på att den jävla prostatacancern har tillåtits skörda ännu ett människoliv. Den elaka cancern, som trots att det är lika många män som drabbas av prostatacancer som kvinnor som drabbas av bröstcancer årligen så är det kvinnornas ”hylla” som allt som oftast sätts i framsätet när det ska ”galas” och bäras band.

När det kommer till favoritmelodi med Sven-Ingvars så säger jag bara att det räcker att jag får höra introt till ”Två mörka ögon” så blir jag mer än glad. Trots att låten är en av de senare av dansbandets stora hits så har den ändå 26 år på nacken. Det säger något om tidsperioden som Sven-Erik Magnusson & Co har förgyllt tillvaron för musik- och dansälskare.

Just ”Två mörka ögon” gavs förresten ut 1997 på spanska med titeln ”Dos Ojos lindos” med artisten Sven-Enrique Magnusson. Ler när jag skriver detta!

Musik-Sverige har blivit fattigare i dag, det är sorgligt!

Ännu sorgligare är att Niklas Strömstedt mer eller mindre har tillåtits ta över media med sina kommentarer.

Att Strömstedt redan tidigt i morse saknade ”postorderförskottsavi”, och han själv skrivit låten där ordet förekommer, ”Byns enda blondin”, är inte bara bedrövligt! Det är lystet, vulgärt och sjukligt närigt!

18 mars 2017

Gesällbrev förpliktigar!

Även om jag numera är tunnhårig väljer jag att gå till en frisör, på en salong där alla anställda har gesällbrev, något som förhoppningsvis garanterar att jobbet blir ordentligt gjort oavsett hur många hårstrån det nu handlar om.

Jag har tidigare berättat att salongen i fråga ofta får spontankunder som frågar ”är ni utbildade?”

Från hårklippning till tatuering är steget långt och just tatueringar är det mest osexiga och avtändande jag vet!

Det hindrar mig inte att tycka det är bra att även tatuerare ska få möjlighet att skaffa sig ett gesällbrev, ett bevis på den kunskap de besitter, något som TT berättar på lördagskvällen.

Folk får naturligtvis göra precis exakt vad de vill med sina frisyrer, sin hud och vad det nu månde vara men klagomål på att jobbet utförts av en klåpare kommer att bli svårare för de som valt att gå till en självlärd saxare eller nålritare!

Det finns säkert många självlärda klippare och hudristare som är bättre än de salonger som erbjuder en snagg för 99 spänn eller en tribalmålning på ena skinkan för en struntsumma.

Därmed inte sagt att den som vill utsätta sig för ett halvtaskigt jobb har något att klaga på när frisyren eller kroppsmålningen inte blir som förväntat när den utförts av en hobbyklåpare!

Bra med gesällbrev även för tatuerare!

Stefan i Särna är min hjälte!

Stefan Sjögren i Särna: Du är min vardagshjälte, alla tiders och beundransvärd!

För flera år sedan hade jag en anhörig som tillbringade sina sista år på ett äldreboende. En anhörig som genom livet varit van att bli fnittrig av ett par glas vin eller en nubbe till sillbordet! Jag, och andra anhöriga, beslöt att detta ska få fortsätta in i kaklet!

Vi bjöd både vår egen anhöriga och andra boende på äldreboendet på nubbar och vin när det gavs tillfälle. Självklart hade vi kollat med personalen, och deras chefer, att detta var okej. Jag påstår att denna lilla insats gjorde att min saknade släkting fick ett hyfsat slut. Jag hoppas i alla fall det!

Åter till Stefan i Särna:

Han ledsnade på att bygdens äldreboende aldrig fick en snaps till sillen och han startade en insamling för att råda bot på detta.

Han fick ihop 17 sköna tusenlappar och köpte vin och sprit för åtta av dessa tusenlappar.

Men Stefan fick ett praktfullt NEJ från kommunledningen när han skulle överlämna sin gåva!

Det är ett gigantiskt hål i huvudet av de kommunansvariga!

Jag hoppas, av hela mitt hjärta, att om jag lever ända tills mina dagar ska avslutas på något äldreboende i kommunal regi, att jag har möjlighet att njuta av ett, eller tre, glas vin på en fredagskväll, att jag har möjlighet att njuta av lördagswirren på samma sätt som jag gjort tidigare i livet och att den kommun jag vistas i har ledare som förstår att en nubbe till sillen inte rabiat måste bannlysas!

Fortsätt kampen Stefan! Jag står sannerligen på din sida!

G-OMYT - planet jag aldrig flyger med mer!

G-OMYT! Lägg denna märkliga förkortning på minnet!

Skulle du finna dig stå i begrepp att kliva ombord på ett flygplan med detta registreringsnummer, som det handlar om, så skulle jag om jag var du välja att avstå resan, oaktat hur mycket biljetten kostat!

För den som inte är flygnörd kommer här en förklaring på begriplig svenska:

Alla flygplan har, liksom t.ex. bilar, registreringsnummer. G-OMYT är en stor Airbus av modellen A330-200. Flygplanet är i dag snart 20 år gammalt och används i dag av Thomas Cook Airlines men har också använts i omgångar av det indonesiska flygbolaget Garuda.

Under sommaren har planet sin hemmabas i Manchester men under vinterhalvåret flyger det skandinaviska soltörstare till resmål långt borta som Dominikanska Republiken, Mexiko och Thailand. Resenärer som oftast bokat sin resa med koncernens stora svenska researrangör Ving.

Redan för flera år sedan bloggade jag om två mindre behagliga flygningar med maskinen då min stol var trasig på såväl ut- som hemresa och jag tvingades tillbringa totalt ett dygn i en stol i nedfällt läge. (Att stolen inte reparerades under 14 dagar fick mig att förstå att planet har allvarligare problem än att en stol måste åtgärdas!)

En googling den gången gav vid handen att maskinens ena, av två, motorer vid flera tillfällen lagt av mitt ute över Atlanten och jag tackade min lyckliga stjärna att jag alls överlevde det som för mig blev en helvetestripp.

I gårkväll skull sisådär 300 svenska turister ha återvänt till Stockholm från en semester på Thailändska ön Phuket.

De hade klivit ombord när personal, enligt Expressen, upptäckte en luftbubbla, som det rann vätska ur, på skrovet.

I dag lördag, 16 timmar senare än planerat landade flygplanet på Arlanda. Om passagerarna fanns ombord vet jag inte eftersom ingen media skrivit om saken och Ving heller inte presterat något pressmeddelande i ärendet.

Vad jag med absolut säkerhet vet är dock att jag aldrig kommer att sätta min fot ombord på flygplanet med ursprunglig ankomst nonstop från helvetet. Därför kan jag heller aldrig mer boka en resa där flygningen utförs av Thomas Cook Airlines.

Tro mig; Jag kommer att hålla mig uppdaterad om G-OMYT och huruvida maskinen plötsligt byter ägare. Den jävla fågeln har jag flugit med för sista gången!

Ett måndagsexemplar som G-OMYT borde förpassas ut i de amerikanska ökenområden som numera blivit begravningsplatser för flygplanslik liknande vraket från Thomas Cook!

För inte kan det väl vara så illa så att Thomas Cook Airlines har uselt underhåll på alla sina flygplan?

16 mars 2017

Rälsbrott är ofta personalnonchalans!

”Du vet väl om att du har hjulplattor?” Frågan ställd, av mig, till en t-baneförare i Stockholm som halvampert svarade: ”Tror du att jag är döv?”

Ovanstående hände tidigare i vintras och för den som inte vet kan jag berätta att hjulplattor, dvs hjul som blivit kantiga, uppstår då ett tågset t.ex. tvingas nödbromsa eller p.g.a. halka får sina hjul låsta.

Följden blir att det smäller ganska kraftigt under färd, pang-pang-pang, då kantigheterna slår mot rälsen.

Resultatet blir till sist rälsbrott och det som sker då är ingenting en kollektivtrafikberoende önskar sig. Det blir tvärnit på den berörda banan!

Så sker i kväll på västkusten där flera rälsbrott upptäckts, något som Expressen/GT rapporterar om.

För sisådär 150 år sedan arbetade jag som konduktör, eller ”Tågmästare” som titeln egentligen var, på landets då monopolistiska järnvägsföretag. Var det något jag fick lära mig under utbildningen så var det att närhelst en hjulplatta uppstår så ska vagnen genast plockas ur trafik, även om det handlade om att detta skulle ske på ett stickspår i en norrländsk ödemark.

Så tycks inte personal i dagens spårbundna trafik tänka!

Som tur är behövde jag inte nyttja t-banan mer den där dagen i vintras. För trafiken låg nere under ett antal timmar efter att rälsbrottet slutligen inträffade, troligen orsakat av tåget framfört av föraren som inte var ”döv!”

Wahlroos och Nordea bara bonuskåta!

Att av gammal ohejdad vana vara en bank trogen börjar bli alltmer svårt!

I dag går Nordeas ledning, med styrelseordförande Björn Wahlroos i spetsen, till attack mot regeringens planer att höja bankernas inbetalningar till riksreserven.

Sent ska syndaren vakna!

År 2010 kallade Wahlroos de 2,8 miljarder kronor som banken då hade för avsikt att betala ut i bonusar för ”anspråkslösa.”

Jag undrar hur många vi är som har exakt 0 % i ränta på våra lönekonton? I realiteten handlar det i dagsläget om att vi får pynta upp för att alls få ha våra besparingar i ett bankvalv!

”Avgiften är omöjlig för oss att leva med”, säger Wahlroos i dag i en kommentar.

Dags för Björn och hans kumpaner att avstå miljardbonusarna ett tag framöver och se till att vi vanliga sparare kan känna oss trygga med att bankreserven räcker till när Nordea går överstyr?

SL och SLL ockrar Stockholmssommaren!

I huvudstaden gav oss kommunfullmäktige, huvudsakligen styrt av sossar, en rejäl skatteökning efter att de vann sin röd-gröna majoritet i senaste valet.

I SLL, Stockholms läns landsting, styr visserligen alliansen men ivrigt påhejade av oppositionen medför årets sommar för många länsbor en kostnadsökning i storleksordningen ocker!

SLL beslutade att SL, Stor-Stockholms lokaltrafik, fr o m januari i år skulle få en ”förenklad” taxemodell. Att samma modell kommer att innebära att hemmasemestrande Stockholmare får kännbara plånbokshugg är något som det talats mer än tyst om!

Under många år har SL erbjudit en sommarbiljett, giltig i fyra månader men till priset av ungefär tre.

2016 kostade biljetten 2520 kronor för en vuxenbetalande och biljetten gällde då obegränsat under perioden maj-augusti.

I år kommer denna sommarbiljett inte att finnas!

Det billigaste alternativet för den som vill åka kollektivt under den underbara Stockholmssommaren hänvisas till att köpa en 90- plus en 30-dagarsbiljett till det mindre facila priset av totalt 3250 riksdaler.

Det motsvarar en prisökning på ungefär 29 % jämfört med ifjol! Då har jag inte tagit hänsyn till att det fattas biljetter för de tre sista dagarna i augusti!

Jag tänker att främst vänsteroppositionen i landstinget inte hade tänkt klart innan de beslutade sig för att taxe-”förenklingen” skulle medföra att ett helt gäng med barnfamiljer, pensionärer och andra som tänker tillbringa sommaren i stan kanske inte kan göra alla de härliga utflykter som finns att tillgå i den vackraste av sommarhuvudstäder!

29 % prisökning! Det är, i alla fall om någon frågar mig, ingenting annat än ocker!

14 mars 2017

Marta svensk - andra invandrade proffs förvägras jobba!

Läser att den fantastiska brasilianska fotbollsspelaren Marta nu har blivit svensk medborgare. Också. Och att hon tänker fortsätta att lira för sitt Brasilien.

Jag tänker att många är de mer än välutbildade kirurger, sjuksköterskor, fysiker, lärare, jurister, tandläkare och jag-vet-inte-vad, som år efter år förvägras/hindras ta klivet in på den svenska arbetsmarknaden p.g.a. administrativa kollapser, ärendebalanser och migrationsinkompetens.

En läderboll öppnar alla dörrar och jag rekommenderar alla välutbildade att snarast försöka träna sig till ett arbetstillstånd i det yrke de sedan länge redan kan!

Jag hoppas att Marta åtminstone fick vänta på sitt medborgarskap minst lika länge som de som skulle kunna hjälpa Sverige ur en prekär situation! 

Å då snackar jag inte om straffspark även om just detta blev en syrligt uppstött inspark!

Om ICA, Gevalia, Carlsberg och kundförakt!

Att ha med ICA:s kundtjänst att göra kan få även en snart flintskallig att bli gråhårig! Företagets kundtjänst tillhör kategorin sämst i klassen.

Jag har många gånger vänt mig till företagets kundtjänst med frågor och önskemål. I precis exakt samtliga fall blir svaret ett standardsvar som talar om att ”varje ICA-handlare är sin egen och bestämmer helt på egen hand vilket sortiment butiken ska ha”.

Svaret är direkt felaktigt. ”Min” ICA-handlare har förklarat, både för mig och för ICA:s kundtjänst att när ICA centralt beslutar att plocka bort en produkt, från låt oss säga Findus, så har den lokale handlaren ingen som helst möjlighet, eller tillåtelse, att plocka hem produkten.

I dag får vi veta att Gevalias kaffeprodukter till stora delar bannlyses av ICA:s huvudkontor.

Jag tänker först att det var då själva fan att vi som kunder inte ska få tillåtelse att själva fatta beslut om vilka produkter vi vill inhandla. Någon sekund senare tänker jag tvärtemot; Det var då på tiden att ICA plockar bort delar av lurendrejarnas sortiment!

ICA påstår, med all rätta, att Gevalias prisläge är för högt och att förpackningsstorlekarna har en tendens att minska utan att kunderna blir varse.

Direkt provocerande är Gevalias presskontakt, Joanna Mossberg, när hon i en intervju med Expressen säger: ”I samband med relanseringen har förpackningarna gjorts om och i vissa fall har paketstorleken branschanpassats.”

Själv slutade jag att köpa Gevalias kaffe redan för många år sedan då jag upptäckte att mitt halvkilos paket plötsligt bara innehöll 450 gram. Det var förresten ungefär i samma veva som Carlsberg ändrade volyminnehållet i stora läskedrycksflaskor från 150 cl till 140 cl. Utan att sänka priset!

Båda producenternas största konkurrenter har fortsatt med de större förpackningarna och dessa säljs ofta fortsatt till ett lägre pris än vad Gevalias och Carlsbergs bluffar gör!

Jag blir förbannad när livsmedelsproducenter medvetet försöker lura konsumenterna. 

Nästan lika förbannad som jag blir över att ICA har en kundtjänst som behandlar samma konsumenter som crap!

12 mars 2017

Osäkert om Robin tar sig till Eurovisionfinalen!

Av fem personer i min soffa på lördagskvällen måste nog fyra betecknas som hyfsat nördiga Mello-freaks.

I den omröstning, där vi alla lagt varsin 20-lapp i insats, så vann den femte, ganska ointresserad och hade inte lyssnat på låtarna i förväg. Ren förödmjukelse för oss som anser oss kunna det här med Mello och Eurovisionspotential. Fnys!

I dag instämmer jag i protestkören som anser att det är fel att en internationell jury tillåts avgöra den svenskaste av uttagningar. Samtidigt som jag minns att månget svenskt bidrag aldrig hade en chans i Eurovision före den internationella juryn gjorde entré så borde den svenska finalen få avgöras av det svenska folket.

Appen borde dessutom sändas åt pipsvängen eller åtminstone begränsas så det inte är möjligt att rösta på alla låtar hur många gånger som helst. Men SVT är klickkåta i en besynnerlig omfattning som inte riktigt går att förklara med någon slags logik.

Nano är årets hjälte och han hade gjort det med den äran i Kiev hade han fått chansen.

Nu skickar vi en tjatig låt, jag är redan trött på den, där refrängen består av två toner; ”I can’t go on” blir ding-ding-ding-dong och återupprepas till utmattning.

Det är möjligt att den internationella juryn har rätt i att Robin har störst chans att lyckas i Eurovision men det är samtidigt både en idiotförklaring av de Eurovision-tittare som ska rösta i maj liksom det är en idiotförklaring av den internationella juryns medlemmar själva. Stolpe in liksom!

Jag testar att sticka ut lite halvkaxigt och påstår att Robin inte ens kommer att ta sig vidare från semin till finalen i Eurovision. Motståndet är stundtals starkt och som kostymklädd skrevtagare krävs det något mera än bara ding-ding-ding-dong och detta har inte Sverige i årets Eurovision!

När jag sitter där i soffan den 13 maj, med samma gäng som i gårkväll, kanske ”femman” lyckas bäst i omröstningen ännu en gång. Då är det nog dags för undertecknad att ta en timeout och plocka sin schlager-nörd ur skolan!

10 mars 2017

Campylobakter är enkelt att undvika!

En gång för länge sedan, innan charterflygen gick i rusningstrafik till Thailand, tillbringade jag en vintersemester på Phuket.

När jag kom hem tillbringade åtskilliga dagar i lägenhetens badrum.

En sväng till husläkaren och ett test senare kunde det konstateras att jag drabbats av campylobakter

Läkaren påstod att det handlade om att jag käkat illa tillagad kyckling i något gatukök. Själv är jag övertygad om att det var den kycklinggryta som det stora europeiska flygbolaget bjöd på under hemresan, från Bangkok till det stora europeiska navet, som slutligen fick tarmsystemet att packa ihop och tacka för sig under några veckor. Man äter det som bjuds under en elva timmar lång flygning om man inte vill svälta ihjäl!

Min husläkare kunde dock lära mig något som jag än i dag, många år senare, håller för heligt. Samtliga skärbrädor i hushållet skall bytas ut en gång om året och kyckling ska ha sin alldeles egen skärbräda och knivarna som styckat pullan ska saneras mer än ordentligt efter uträttat jobb.

Dagens ståhej om färsk kyckling är att idiotförklara de allra flesta. Att påminna om hur man hanterar en färsk broiler kan inte göras nog ofta men att larma och slamra är fjantigt.

Med tanke på att campylobakter-kräket tvärdör om man tillser att hela kycklingen når 65 grader så är det svårt att se dagens ramaskri som nödvändigt. Vem stoppar en rå kycklingbit i munnen?

Men kanske är stora delar av befolkningen ohygieniska bastarder, som slickar på knivar som nyss varit igenom en rå kycklingfilé, som diskar slarvigt, vad vet jag?

Vad jag däremot påmindes om i dag är att det är dags att göra det årliga utbytet av skärbrädor så någon nytta hade i alla fall utfallet från de som tror sig veta vad som är bäst för omvärlden.

7 mars 2017

Trumps inresestopp är bara rasism!

Alltså;

Om jag, som svensk medborgare, vill åka till USA måste jag, i god tid före den tänkta avresan, ansöka om ett slags inresetillstånd, det s.k. ESTA.

Vid incheckningen på flygplatsen kollas mitt pass och att USA inte har några invändningar. Innan jag boardar den transatlantiska flygningen görs ytterligare kontroller och vid minsta tveksamhet är det tvärnit.

Det flygbolag som tar med sig en icke-välkommen resenär till staterna får dryga böter plus att de får med sig resenären tillbaka över Atlanten igen.

Kontrollsystemet tycks i det stora hela fungera utmärkt och jag respekterar krångligheterna, mest med tanke på 11 september-dåden.

Donald ”the Menace” Trump har nu skrivit på ett nytt inreseförbud som gäller alla resenärer från Iran, Libyen, Syrien, Somalia, Jemen och Sudan, som inte har ett giltigt visum eller permanent uppehållstillstånd.

Det påstås att stoppet, som gäller i 90 dagar, kommit till för att ”stärka USA:s nationella säkerhet.”

Jag undrar, minst sagt förbryllat, hur många sudaneser, libyer, somalier och övriga nu utestängda som tidigare lyckats ta sig över haven utan nödvändiga papper och illegalt passerat USA:s gräns? De måste ju gå att räkna på några få händers fingrar!

Därför är inresestoppet, helt klart, ingenting annat än ohyggligt rasistiskt och äckligt fördomsfullt, oavsett vad Donald och hans gäng påstår!

Det är lätt att hålla med Demokraternas minoritetsledare i senaten, Chuck Schumer, när han konstaterar att det nya inreseförbudet är ”ondskefullt och oamerikanskt.”

4 mars 2017

Nano till Kiev please!

Helt ärligt; Jag har aldrig hört ett enda ord som Loreen sjungit! Förutom möjligen ”Eufooooooria”.

Därför är kvällens andra chans en välgärning oavsett vad kvällspressen anser!

Som misströstande Eurovision-älskare från anno dazumal så har jag sörjt i år.
Inför nästa lördags final blir det dock några svettiga dagar att övertyga omgivningen om vilken låt vi bör skicka till Kiev i maj.

Jag håller alla mina tummar för Nano, från Södertälje, som skulle kunna locka röstande från allt och alla runtom i Europa och Långtbortistan!

Men Ace Wilder, Ingrosso och den utomvärldsliga samen ger svårt motstånd.

Att halvdelen av det svenska folket kommer att rösta på snart sekelgamle Owe är skrämmande men ändå troligt med sanningen överensstämmande. Dock kommer ju inte medborgare i Georgien och Armenien att begripa ett skit när han kastar varmkorv över scenen och därför hoppas jag att alla ”russinvurmare” i Sverige tar sitt förnuft till fånga!

Nästa lördag blir det Melloparty i goda vänners lag, vänner från när och fjärran. 

Språkkunskaperna spänner över svenska, danska, engelska, spanska, tyska, franska, lingala (sug på den!), en smula flamländska och en smula portugisiska.

Jag hoppas att vi i soffhörnorna inte kommer att vara helt oense!

Jag kommer att rösta som en besatt på, och hålla tummarna för, Nano!

Flyktingfrågan ett mediehaveri!

Dagens Expressen försöker övertyga oss om att en sisådär 99,98 % (samma procentsiffra som Kim Jong-un brukar påstå att han vinner val med) av alla ensamkommande flyktingbarn injicerar heroin, är svårt kriminella och bor i tunnlar under järnvägsstationen i Uppsala.

En resa i motsatt riktning, mot den Expressen tar, gör i dag DN som i flera stort uppslagna reportage vill visa oss bilden av flyktingarna som vill och kan.

En av artiklarna handlar om Mohammad som säger att tillvaron på flyktingförläggningen ”känns som en långsam död”, beroende på den långa handläggningstiden av hans asylansökan.

Jag begriper mycket väl att handläggningstiderna är långa. Med tanke på den stora flyktingström som kom till Sverige på hösten 2015 och våren 2016 så vore det förmätet att tro att handläggningen skulle kunna gå snabbare.

Jag förstår samtidigt Mohammads frustration eftersom han inte vill annat än arbeta och försörja sig själv. Eller är det det han vill?

Mohammads historia tillåts stå helt oemotsagd i DN och inte ens när ett gyllene tillfälle för journalisten, Abed al-Qaisi, uppenbarar sig så är han ingen vaken murvel som vill veta mera.

Abed skriver:

”Under vårt möte kommer en kvinna från Migrationsverket av en händelse förbi och hon är inte särskilt trevlig mot Mohammad. Han skakar vid hennes ankomst och hon pratar med honom som vore han ett barn. 'Det var ett av de trevligaste besöken', säger han efter att hon har gått.”

Det finns inget som tyder på att dagens artikel kommer att följas upp.

Jag tänker att det vore otroligt intressant att få veta varför Migrationsverkets tjänsteman uppträdde så korkat, taskigt och naivt? Har hon en helt annan bild av Mohammad än den som DN vill måla upp eller är hon bara ännu en bitter statstjänsteman med sinnet fyllt av fördomar?

Att beskriva flyktingars situation i Sverige måste vara otroligt svårt rent journalistiskt, lite som att kortfattat beskriva situationen för alla människor som bor i Umeå!

Därmed inte sagt att allt måste målas i så enahanda färger som svart eller vitt som i dagens tidningsartiklar.

Att DN:s journalist missade att ställa kvinnan från Migrationsverket till svars är dessutom ett bevis på journalistik av allra uslaste slag!

2 mars 2017

Nyheter som minner om psykologins "dubbla budskap"

För en herrans massa år sedan, under gymnasietiden, med en mer än speciell psykologilärare, fick vi i klassen en dag se en långfilm om familjen från helvetet, där särskilt mamman i familjen drev sin dotter till schizofreni och elchocksbehandling. 

Då fattade jag ingenting! I dag förstår jag att filmen ändå måste ha gjort intryck på mig eftersom den är det första jag tänker på när jag tar del av dagens nyhetsflöde.

Under psykologiundervisningen analyserade vi sönder filmen i dess minsta beståndsdelar, ivrigt påhejade av vår Pomperipossa till fröken. 

Vi i klassen kom nog inte fram till så himla mycket, om jag minns rätt, utan det var nog ”fröken” som fick lära oss allt om det som kallas för ”dubbla budskap”, som kan göra vem som helst skogstokig!

I dag får vi oss till livs att EU:s flyktingkommissionär Dimitris Avramopoulus vill att flyktingar som fått avslag å sin asylansökan ska spärras in bakom lås och bom i avvaktan på avvisning.

I Sverige föreslår regeringen, genom justitieminister Morgan Johansson (S), att ensamkommande barn, som fått avslag på sin asylansökan, ska få gå klart gymnasiet innan de skickas hem.

Samtidigt meddelar regeringens utredare att den svenska insatsen i Afghanistan varken har lyckats med målen om förbättrad säkerhet eller minskad fattigdom utan mest har handlat om bortkastade pengar.

Sorry, men inte ens min pipröstade psykologilärarinna i gymnasiet skulle kunna diagnosticera de förvirrande tankar jag drabbas av när jag försöker synkronisera de spretiga besked som media, en sketen torsdag, slår upp mer eller mindre ostrukturerat.

Ännu mer förvirrad blir jag när jag hysteriskt och halvmaniskt googlar efter filmtiteln som slog ned som en bomb i mitt yra sinne. Ken Loach regisserade filmen, som plötsligt belamrade mitt hjärnkontor sisådär 37 år efter att jag inte begrep!

Måste nog se om ”Family Life” och konstatera att världen knappast har blivit lättare att förstå trots att många år har gått!

"Dubbla (eller kanske trippla) budskap" är uttrycket för dagen! (Undrar förresten vad de ensamkommande barnen från Afghanistan ska tänka där de sitter i gymnasiet i väntan på att skickas hem?)