29 januari 2017

Ving fortsätter girighetens resa!

Som svensk charterarrangör (läs Ving) så behöver man inte ta något som helst ansvar för sina kunder. Av lystna girighetsskäl är det möjligt att behandla sina kunder som crap.

Att i reklamsammanhang påstå att det egna bolaget är ”where the heart is” är en sådan bedrövlig pungspark så att semesterdrömsklockorna stannar!

Sedan lördagen sitter 316 resenärer, på väg från Phuket till Göteborg, fast i New Delhi, sedan Thomas Cook-planet tvingats till en säkerhetslandning p.g.a. att oljetrycket for åt pipsvängen i en av de två motorerna.

Ett nytt, inhyrt, plan lär, enligt Vings informatör Charlotte Hallencreutz, på söndagskvällen vara på väg från Spanien mot Indien men förseningen innebär att många av resenärerna missar den första arbetsdagen efter semestern. ”Where the heart is?” Pyttsan!

Hade det funnits någon som helst stake i Thomas Cook-koncernen hade de snabbt som ögat bokat in sina resenärer på någon av alla de reguljära flygförbindelser som finns från New Delhi till Europa och sett till att kunderna kommer hem oavsett kostnad och levt upp till den egna reklamdevisen.

Det är oerhört lätt att i tider av fungerande verksamhet självhylla den egna verksamheten men det är när problem uppstår som det visar sig vart hjärtat verkligen är!

Ett stort antal reklamationer lär strömma in till Thomas Cook Scandinavia under dagarna som kommer. 

Sin vana trogen lär dock flygbolaget hävda att de är danska, följer danska regler som de anser stå över EU-regler, och därmed fråntar sig varje del av ansvarstagandet som vi charterresenärer anses skriva under på när vi köper våra surt förvärvade semesterdagar på en strand långt borta!

Det är hög tid att ställa krav på de som anser sig ta hand om våra semesterstålar på bästa sätt men alls icke gör det! 

Ny rikssvenska en nationalistvurmande onödighet!

Lernia heter ännu en statlig verksamhet som ägnar sig åt att vara någon slags politiskt korrekt maktfaktor. Företaget började en gång med att erbjuda omskolningskurser och vidta allsköns arbetsmarknadspolitiska åtgärder (läs gömma arbetslösa bakom hopplös statistik).

Tidningen Östra Småland, som citeras av TT, berättar att Lernia, i veckan som kommer, ska presentera en ny ”rikssvenska.”

Det påstås att dagens rikssvenska talas någonstans i Sörmland men uttrycket rikssvenska får mig att skruva obekvämt på min lekamen.

Den nya rikssvenska som Lernia nu, oklart på vems uppdrag, tagit fram sägs vara en misch-masch ”av de vanligaste dialekterna och brytningarna”. Brrr!

Utan att veta, för den nya rikssvenskan går inte att lyssna till förrän om ett par dagar, så låter det som om landets alla vackra dialekter ska blandas hejvilt med Rinkebysvenska och sörjan som blir resultatet ska alltså vara eftertraktansvärd!?!

Här snackar vi troligen ”Svensperanto”, en konstgjord avart av det språk som jag tycker är så värdefullt att bevara och vårda, med alla sina dialektala och regionala skillnader.

Men kanske ligger Lernias förslag helt i tiden med alla de nationalistiska strömningar som sköljer över vår sköra planet och med en journalistkår som snart är hopplöst illa ute när det kommer till att uttrycka sig på en begriplig, lättförståelig och korrekt svenska.

När det nuvarande språket inte tycks fungera ska ett nytt plockas ur rockärmen i stället för att fundera över det faktum att begreppet ”rikssvenska” borde ha skrotats för länge sedan!

Att kalla det nya påfundet för en lingvistisk praktonödighet ligger nära tillhands!

27 januari 2017

Om vanvård, murar och invandrarbehov!

När välbärgade amerikaner tycker att det ligger två löv för mycket på den vanligtvis välansade gräsmattan ringer de till ”Pepe” och hans ”brorsor.” Samtidigt sliter ”Rosalita” och hennes ”systrar” med att kliniskt städa de delar av huset där det snart ska hållas ännu ett cocktailparty för att visa bekantskapskretsen hur oerhört framgångsrik familjen är.

Nej, sanningen är att även den amerikanska medelklassen nyttjar ”Pepe”, ”Rosalita” och alla deras landsmän; Mexikanerna!

Pepe”, ”Rosalita” och alla deras ”syskon” njuter säkert inte särskilt mycket av tillvaron, vare sig de är papperslösa eller ej, men den ger ändå en slant som till stora delar kan sändas hem till de som fortsatt är i en besvärlig ekonomisk situation i Tijuana.

Nu ska det byggas en mur och ”Pepe” och ”Rosalita” ska sändas hem pronto!

Vad ”Donald the Menace” inte har begripit är det som Sverigedemokraterna heller inte har begripit!

Utan invandrare, som i desperat behov av att överleva är beredda att ta vilket jobb som helst, t ex inom äldrevård, hemtjänst, Rut och Rot och svart, så stannar allt upp!

När Donald och Jimmie blir gamla så finns där ingen, jag menar verkligen ingen, som är beredd att ombesörja att de får en behaglig resa in i kaklet. I alla fall om de själva får bestämma, något som de gärna tycks vilja!

Det är inte utan att jag önskar herrarna ett livsavslut på ett äldreboende liknande det i Saltsjöbaden som denna fredag utmålas som styrt av ”Sister Ratched.” Just när det gäller Saltsjöbaden så vet ännu ingen vad som är sant eller ej. Kanske handlar det bara om någon anhörig som inte begripit personalen arbetssätt utan väljer att tro på den demente anhöriga som yrar om vanvård. Eller så har anklagelserna bäring och då hoppas jag att de skyldiga möter samma taskiga avslut på sina liv som det de nu erbjudit dem de haft att vårda!

Donald har på en vecka lyckats skrämma skiten ur många, så även denne bloggare. Jimmie ler förnöjsamt och ser fram emot att förhandla med hon som är ”gift med en person vars pappa har annan kulturell bakgrund.”

Livet enligt ”Lex Donald” kommer sannerligen inte att bli någon dans på rosor, inte ens för Donald själv. Att han inte själv begriper detta är kanske det som är mest skrämmande av allt!

26 januari 2017

Önnevall borde blivit vid sin läst!

Fredrik Önnevall, SVTs alldeles utmärkte reporter, har i dag ställts inför skranket och riskerar fängelse för människosmuggling.

Säga vad man vill men när Fredrik, som talar mandarin, rapporterade från Kina satt jag alltid som ett tänt ljus. Han vågade ställa frågor till både politiska höjdare och vanliga risätare som hade kunnat rendera honom en plats i något fångläger. Hans dokumentärserie om maten i Kina missade jag inte ett avsnitt av.

I Sverige upprörs folk, mestadels kvinnor som har som extraknäck att ta hand om afghanska pojkar, över att de afghanska pojkarna nu riskerar att sändas hem och, i några fall, även har sänts hem. I vårt land vurmas det över de flyktingar som lyckats ta sig hela vägen upp till de polartrakter som vi bor i.

Jag tänker mycket på de stackars satar som aldrig lyckas ta sig hit, som inte har råd att betala människosmugglare dyra pengar. Jag tänker otroligt mycket på alla de afghanska tjejer som i talibansamhällen inte får gå i skolan utan tvingas tillbringa sin tid framför spisen, ofta födandes barn.

Det gör ont, både att tänka på de som aldrig lyckas komma hit och på de som haft råd och nu ska försvaras, upprört, av horder av svenskar.

Nej, jag har sannerligen inte lösningen på problemet. Att erbjuda byteshandel med Afghanistan, om vi får 100 kvinnor så får ni tillbaka 100 unga gossar, är liksom inget rimligt alternativ, även om jag tror att världen på sikt skulle bli mer jämställd.

Att plocka upp en syrisk gosse i Aten och smuggla honom genom Europa tror jag inte heller på. Varför just denne gosse? På vilket sätt blir världen en bättre plats om bara just han får nå den, på många sätt, kalla nord? Vad hände med alla de som startade sin flykt från Syrien samtidigt? Varför fick många av dem aldrig chansen?

Fredrik Önnevall borde ha blivit vid sin läst och rapporterat sakligt i stället för att helt tappa de journalistiska koncepterna.

Många är oförrätterna i världen och jag skulle önska att Fredrik finge fortsätta att gräva i den kinesiska myllan. Efter att han sonat det straff han nu förtjänar!

22 januari 2017

"Donald the Menace" på förskolan

Kommer du ihåg serietidningen Dennis, om den egentligen snälle killen som alltid hamnade i trubbel, oftast helt självorsakat. Hunden Ruff, pappa Henry och mamma Alice och tjurige granngubben Farbror Nilsson var figurer i Dennis närmaste omgivning. I original hette serien ”Dennis the Menace.”

Kom plötsligt att tänka på Dennis när jag kollar in de senaste klippen på Donald

Frisyrerna är inte helt olika och när det gäller att impulsivt ställa till oreda så har Donald praktstartat i samma tempo som det Dennis oftast hade.

Där slutar liknelserna eftersom Dennis, som sagt, i grunden var en ganska hygglig kille!

Dock står det klart att Vita Huset på bara ett dygn förvandlats till ”Förskolan Vita Huset.”

Jag vet inte hur många gånger jag nu sett klippet, och skrattat mig fördärvad, med förskolans pressekreterare, Sean Spicer, där hans röst spricker då han skriker ”period”, dvs punkt, då han försöker övertyga oss alla om att vi är blinda när vi studerar bilderna på åskådarmassanDonald svors in. Vi fattar inte att det var fullsatt och lille Sean trular ihop som en jätteupprörd femåring som inte får som han vill.

Donalds högra ringfinger och tumme formade som en cirkel medan pekfingret viftar mästrande som om det är storsanningar som sägs har jag redan tröttnat på.

Tror att Dennis skulle ha gjort det bättre på alla sätt.

”Donald the Menace” kommer inte alls att bli lika kul även om jag redan längtar efter att få skratta mig tårögd åt lille Sean när han nästa gång, säkert mycket snart, ska trula ihop bakom podiet på förskolan igen.

Donald sa en vettig sak då han svors in, ”God bless America!” Det kan landet verkligen behöva, precis som vi andra skulle behöva be ett par extra böner om en bättre värld! 

21 januari 2017

President Trump! I want a divorce!

First time I visited your great country it was like I had imagine from seeing all these magnificent movies produced in your country!

Entering the streets of Manhattan, in the middle of the winter, icy chill, snowflakes falling and smoke coming up from the pavements. Hey!?! Where’s Robert De Niro? I fell in love immediatly!

I’ve been walking the streets of Santa Monica! I’ve been visiting The Keys in Florida several times. I’ve had the greatest burger of them all, surpringsly or not but still the truth, at Orlando International Airport.

I’ve enjoyed the mountains of Vermont, at snowy Christmas and at beautiful autumns. Oh, my God, can you imagine the colours?

I’ve been spending times in Connecticut and enjoyed every minute!

I've been on New Englands shores and loved every second!

I’ve been shopping stores, I mean like a shopaholic, over the years. A pair of denims is like a third of the price I find in my own home country.

I've spoken to Mickey Mouse and I've swimmed with dolphins.

Relatives of mine emigrated to U.S in the beginning of the 20th century and I share the same genes of people walking the streets of the suburbs of Tacoma, Washington State!

I’ve met people of your country that have ment more to me, making me love your country, more than you ever can believe! A ”have a nice day”, even without a serious meaning, have made my day!

I have been in love with your great country!

From today I’m looking for another love!

I don’t believe in you and I’m not sure that my love of your country will persist!

You hate! You discriminate! You talk about a world filled with walls, hateridge, discrimination and about a climate change that isn’t there! I don’t believe a word!

Mr President!

For me you are a scaring figure intending to destroy what the rest of the inhabitants of the planet think is life!?!

I used to love the thought of ”The American Dream!.” I’m defenitly not sure anymore!

If you want the world to be scare you've certainly suceeded!

I’ll keep dreaming of a more friendly, accepting and tolerant world than you’ll ever will be working for!

Mr President! You are now in power of the country that I used to love! I felt as I were married!

Now it's over! I want a divorce

Varför är du beige Johan Hakelius?

Jag brukar ofta finna att Johan Hakelius krönikor är fyndiga. Jag har aldrig reflekterat över att han själv är en så ofattbart färglös individ. Tills i dag! Nu har jag insett att han inte bara har urdålig syn. Han är också utrustad med det svenska sinnelaget att färger är av ondo, något jag själv alltmer tar avstånd från, ju äldre jag blir tycks det som.

I dagens Expressen skriver Hakelius en krönika där han uppger sig finna att folk på gatan har sådana där ”poolblå” plastpåsar på fötterna som vi främst finner på vårdinrättningar.

Det visar sig att när Johan ser den tredje personen på kort tid som han tror har plastpåsar på fötterna tar han en närmare titt och finner att personen har blå gympadojor som fotbeklädnad. Johan får frispel och förfasas!

Jag spanar in bilden på Johan som bildar högerkant till texten. Där står han i en illasittande och skrynklig, beige, kostym och har sina bruna glasögonbågar anno 1972 på näsan. Suck!

Jag tycker verkligen att svenskar, särskilt under vinterhalvåret, men även ofta annars, är så urtrista när det kommer till färgval. Det är svart, grått, beige och ännu mera grått.

En glåmig tisdagsmorgon i januari, på väg till jobbet i kollektivtrafiken, är det inte lätt att känna någon pigghet alls. Tvärtom; Allt det färglösa runt omkring skulle kunna få även någon speedad amfetaminknarkare att falla i medvetslöshet av ren tristess!
Som tur är brukar en kvinna med ursprung från något land söder om Sahara ofta åka med samma färdmedel som jag själv. Ååååh, vilken vitaminkick det är att få se hennes färgfyrverkeri!

Hörru Johan!

Snart får du ännu en medborgare att förfasas över. Denne bloggare köpte ett par ”poolblå” gympadojor på rean häromveckan. Nu krävs bara att våren kommer och att Nackareservatet gör sig promenadvänligt igen så ska här spridas fasor till folk som liksom du har en färgnyans i ansiktet någonstans mellan lättmjölk och död!

Förresten har jag ett par sprillans nya, vinröda, jeans också! Blev det för mycket nu?

Varför är du så beige Johan Hakelius?

19 januari 2017

Ving empatiskt befriad researrangör!

Ving, den stora svenska researrangören, förnekar sig inte!

Förvisso har de i dag fattat beslut om att ta hem de svenska resenärer som fortsatt befinner sig i Gambia, landet var framtid är skriven i stjärnorna. Ett extraflyg hämtar hem de resterande svenskarna i morgon fredag.

Men; Det är bara kommande avgång, kommande tisdag, som ställs in.

Resenärer som, troligtvis i svårartad förvirring, bokat resor till Gambia längre fram hänvisas till ordinarie avbokningskostnader, som sällan är en låg summa.

Tillträdande presidenten Barrow, som inte vågar sätta sin fot i Gambias huvudstad Banjul så länge som diktatorn Jammeh är kvar i stan, har i dag svurits in på posten på Gambias ambassad i Dakar i grannlandet Senegal.

Ving är mer än girigt dumdristiga!

I kommentarer häromdagen sa en presstalesperson för Ving, Barbro Holmberg, att Gambia inte är någon stor destination för företaget. 

Hon ljög visserligen inte men ”glömde” berätta att Ving ingår i resekoncernen Thomas Cook med flera flyg i veckan från England till Banjul. Engelska Thomas Cook beslöt redan i går att plocka hem sina gäster. Varför Ving avvaktat är obegripligt pengalystet!

Samma lystnad handlar det om när företaget inte erbjuder fri om- eller avbokning för de kunder som nu insett att Gambiasemestern troligen inte kommer att bli den drömresa de fabulerat ihop och betalat med surt förvärvade kronor spenderade på arrangören utan omtanke och medkänsla!

Bilprovningen bevisar: Skrota det offentliga!

Offentlig verksamhet visar alltmer övertygande att den inte borde drivas av det offentliga. Vi snackar vårdköer, skolkaos, äldrevård (läs misshandel) och mycket annat.

Bilprovningen erbjuder en tjänst där bilägare kan anmäla att de vill ha en påminnelse mejlledes när det börjar dra ihop sig till bilbesiktning. Så alldeles utmärkt!

Ett par i min bekantskapskrets fann möjligheten mycket passande och beslöt sig för att anmäla att de ville ha mejlpåminnelser.

De har två bilar i hushållet och av praktiska skäl är båda fordonen registrerade på en och samma person. Första registreringen gick galant. När andra fordonet skulle läggas in blev det tvärnit! ”Du har redan registrerat ett fordon på denna mejladress”, blev svaret och därmed basta!

Enligt bilprovningen är det alltså inte tillåtet att äga mer än ett fordon!?!

Ett telefonsamtal till Bilprovningen bekräftade att det inte går att registrera mejlintresse för mer än ett fordon per mejladress. Att skaffa ytterligare en mejladress enkom för denna sakens skull är inte särskilt aktuellt!

Hur Bilprovningen tänker är svårt, nej omöjligt, att begripa! Bara en statlig koloss kan låta bli att tänka tankar klart! Bilprovningen har, såsom mången annan offentlig verksamhet, oerhörd otur när de tänker! Hissen går liksom aldrig ända upp!

Det får mig att tänka på sjukvården som i dessa dagar är i hetluften för femtielfte gången p.g.a. att den helt enkelt inte fungerar! I alla fall inte den offentligt drivna diton!

Hur många artiklar har vi läst om kaoset på privatdrivna Stockholmssjukhuset S:t Göran? Hur många artiklar har vi läst om att personalen där går på knäna och att akutpatienter får vänta 40 timmar på att få livräddande assistans? Nej, just det!

För några dagar sedan drabbades denne bloggare av en taskig, och dubbelsidig, öroninflammation.

Jag ringde min husläkarmottagning, en privatdriven sådan, kl 10.00 på förmiddagen, fick vänta i exakt en minut i telefonkö innan en trevlig sjuksköterska meddelade att jag var välkommen samma dag kl 13.00. Nej, jag har inga snofsiga, privata, sjukvårdsförsäkringar och min mottagning tar betalt enligt landstingstaxa.

13.15 var jag klar hos doktorn, kunde hämta ut mitt penicillin på ett närbeläget apotek och sedan snabbt bege mig hemåt för att påbörja kurerandet.

Börjar bli uppriktigt trött på att stat, landsting och kommuner envisas med att bedriva verksamheter som de inte klarar av att bedriva!

Skrota så mycket som möjligt av det offentliga! Snarast! Det finns privata aktörer som så mycket bättre förstår uppdraget och som begriper innebörden av ordet service!

SVT misshandlar åter en publikdragare!

SVT lyckas ännu en gång med uppsåtet att misshandla en tv-serie som när första säsongen sändes drog stora skaror till tv-sofforna.

På sen kvällstid på onsdagar började SVT i förra veckan att visa andra säsongen av, enligt min uppfattning, härligt rappa ”The Newsroom”, som utspelar sig på en nyhetsredaktion.

Första säsongen visades 2013!! Och tv-serien lades i USA ned 2014 efter tre omåttligt populära säsonger.

Serien är skriven av Aaron Sorkin, den kontroversielle men ack så begåvade manusförfattaren som också bl a skrivit manus till ”The West Wing”, eller ”Vita Huset” som serien kallades på svenska.

”The Newsroom” är spännande, kul och tempofyllt. Replikerna står stundtals som spön i backen! I huvudrollen ser vi Jeff Daniels som nyhetsankaret Will McAvoy och den brittiska skådespelerskan Emily Mortimer som den exekutive producenten MacKenzie McHale. I mindre roller förekommer stjärnor som Jane Fonda och Sam Waterston. Olivia Munn, skådespelerska som just i dag omtalas i tabloidpressen för inblandning i något slags kärleksdebacle mellan två bröder i amerikanska fotbollsligan, är också med i ”The Newsroom.”

Min favorit är Emily Mortimer, som jag måste erkänna att jag sett i alltför få roller.

Jag ler när jag läser en gammal DN-artikel, publicerad i september 2012, där hon intervjuas. Ler, därför att mycket av det hon säger med lätthet kan omsättas till januari 2017.”Min rollfigur (i ”The Newsroom”) säger redan i det första avsnittet att det inte finns något som är mer viktigt i en demokrati än en upplyst väljarkår.” Var det inte en avgående president som sa något liknande i går? 

Mortimer säger mycket annat begåvat också och jag rekommenderar läsning av intervjun!

Det var en otroligt lyckosam slump att jag upptäckte att SVT nu sänder säsong 2 mer än tre år efter säsong 1. När jag såg titeln i tv-tablån tänkte jag först att det måste handla om ett misstag för hur kan jag undgått alla de trailrar som borde ha föregått nypremiären?

Kanske har SVT nu fått ett fantastiskt paketpris på någon slags second hand-marknad för nedlagda tv-serier, vad vet jag?

Vad jag vet är att public service (för vilken gång i ordningen?) lyckas med bedriften att slarva bort en serie som hade kunnat ge stora publiksiffror. Efter premiären 2013 slog sig SVT själva på bröstet och påstod att serien, enligt oss tittare, "kan vara den bästa serien som någonsin sänts på TV."

När får vi se tredje och avslutande säsongen? År 2021??? 

18 januari 2017

När lönen inte motsvarar ansvarstagandet!

Ofta kan vi läsa i media att högre tjänstemän petas och sätts på några obefintliga arbetsuppgifter samt får behålla lönen.

Ett antal tidningsredaktioner, däribland Expressen, rapporterar att den petade polischefen i region Syd, Annika Stenberg, får behålla sin månadslön på 107 100 kronor i månaden när hon nu ska sättas på andra arbetsuppgifter.

Dan Eliasson, rikspolischef, säger att det finns ”jättemycket att göra” utan att för den sakens skull närmare specificera vilka arbetsuppgifterna kommer att bli.

Att det verkligen finns jättemycket att göra inom polisväsendet är ett understatement, det är nog alla på det klara med, det är däremot obegripligt att Stenberg ska få behålla sin lön!

Jag tänker att med ett chefsförordnande följer en viss lönesumma, en lönesumma som borde verklighetsanpassas om det aktuella förordnandet inte längre tillåts fullgöras.

Hur många är det inte inom polismyndigheten som sliter sitt hår och som tar ett ansvar långt större än vad deras löneutbetalningar skvallrar om? Jag tror att det är tusentals!

I samband med polisens omorganisation 2015 fick i stort sett alla chefer se sina tjänster försvinna. Sök om eller sök nytt var beskedet!

Resultatet blev att ett antal nya chefer plockades in utifrån, och erbjöds löner a la Stenberg, medan andra, inte längre chefsönskvärda, ”interimsplacerades” på något kansli långt bort från verkligheten. Med bibehållen lön!

Det är hål i huvudet!

Undrar förresten vad Dan Eliasson och inrikesminister Anders Ygeman (S) tjänar och om de själva anser sig ta det ansvar som motsvarar löneutbetalningarna? De anser säkert själva detta! Därmed inte sagt att det, heller, har med verkligheten att göra!

15 januari 2017

Fler rattfyllon kan enkelt stoppas!

TV4 Nyheterna rapporterar att 8 % färre rattfyllerister anmäldes 2016 jämfört med året innan.

Om det är nyktrare och färre drogpåverkade på våra vägar? Knappast!

I hamnar i Göteborg och i Stockholm har det under senare år genomförts automatiska alkoholkontroller av fordonsförare som kör av färjor. Ohyggligt många var de förare som lyckligtvis stoppades innan de tilläts vingla ut på våra vägar.

I Stockholm lär det ha hänt att en lastbilschaufför, på väg ut på E4:an, blåste 2,3 promille och när tillskyndande poliser öppnade förarens dörr så dråsade han ned i backen! Vad som med all säkerhet hade inträffat om denne chaffis kunnat fortsätta sin färd törs jag inte tänka på!

I dag är inte dessa automatiska blåskontroller längre i drift. Från ansvarigt håll mumlas om att det var ett försök och sedan läggs det till att kostnaderna översteg vinsterna med denna automatiska kontroll. Cyniskt och perverst påstått om någon frågar mig!

Vart enda liv som kan räddas, varje personskada som kan undvikas är mer än värd de eventuella kostnader som ansvariga anser vara för höga!

I morgon bitti anländer färjor till mängder av hamnar i Sverige. Ombord finns säkerligen ett antal förare som, efter en festnatt ombord, om de åkte fast skulle skylla på ”ett par öl” trots att promillehalten snarare tyder på både betydligt större mängder och starksprit.

En briljant idé, med minimal personalkostnad, används inte. I Frihamnen i Stockholm finns utrustningen för automatiska alkoholkontroller kvar. Det är hål i huvudet att en enkel och välfungerande, livräddande, kontroll inte används! Kanske skulle liknande kontroller vid utfarter från nöjescentrum och flygplatser kunna rädda ännu fler liv?

14 januari 2017

Donald och Vladimir två strypsnaror!

När jag läser, på CNN, att Donald Trump sågar människorättsaktivisten och kongressledamoten John Lewis i en tweet så tänker jag ärligt att jag själv när jag är rejält packad (har aldrig varit pårökt eller testat annan skit!) kan häva ur mig allsköns dynga som jag senare tvingas, för att behålla någon slags heder och värdighet, be om ursäkt för.

Nu återstår mindre än en vecka tills labile Donald är president i det USA som jag inte längre kommer att älska som jag gjort.

Det återstår mindre än en vecka innan hans barn, och andra släktingar, får möjligheter att påverka utvecklingen i landet och i Donalds företagsimperium.

Redan nu pågår nedmonterandet av ”Obamacare”, hälsoreformen som givit miljontals människor möjlighet till sjukvård, något de inte hade före införandet och något de inte kommer att ha inom kort!

Utvecklingen västerut är skrämmande! Rena Vilda Västern tycks det bli!

Samtidigt har vi kufen i öst, Vladimir, vars gossar nu funnit att det går att påverka val via cyberspace.

Vid något tillfälle efter det amerikanska presidentvalet tänkte jag att vi kanske måsta låta Donald Trump få en chans att visa sig vara ämbetet värdig! Det tycker jag inte längre!

Spiken i kistan för labile Donald kom när han gav sig på Meryl Streep, en fantastisk skådespelerska som han tidigare lovprisat! Utfallet mot Streep visar att han inte är en man som någonsin står för sina åsikter utan populistiskt, i alla fall vad han själv tycks tro, häver ur sig vulgärt tyckande, inte så litet hipp-som-happ!

Jag känner strypsnaror från både väst och öst och undrar hur det egentligen ska gå med världen som vi kände den?

12 januari 2017

Ygeman är inte tillräckligt bra!

”Resultatet är inte tillräckligt bra!”

Orden är inrikesminister Anders Ygemans (S) med anledning av att vi just fått veta att polisen redovisade 10 % färre ärenden till åklagare ifjol. Försämringen under december månad var på hela 24 % och när det gäller bedrägeribrott så snackar vi om 40 % försämring för helåret!

Inte tillräckligt bra?

Det torde vara Ygemans ordkunskaper som lämnar brister lika stora som polisens resultat är små!

In i kaklet försvarar Ygeman sin gamle partisympatisör, rikspolischef Dan Eliasson, och in i det längsta försöker han dra ut på det oundvikliga och ofrånkomliga; Att han måste sparka Eliasson!

Det håller inte Sven-Erik Alhem, tidigare överåklagare, med om. Till TT säger Alhem att ”det är inte personfrågan som är intressant utan hur väl systemet fungerar.” Ridå!

Vems är det yttersta ansvaret om system fungerar eller inte? Högste hönsets förstås!

Vi bor i ett land där mordutredningar staplas på hög och poliser utan, eller i undantagsfall med, tillräcklig kompetens kommenderas åt både höger och vänster för att snygga till statistik.

Inte tillräckligt bra?

Det handlar inte längre om ”inte tillräckligt bra” utan om fullständig bottenkänning och fullständigt oacceptabelt, oanständigt och katastrofartat!

Hade det varit någon stake i Eliasson så borde han själv ha insett detta redan för länge sedan och tagit sin Dan ur skolan! Det lär väl ändå fällas ut fallskärmar av modell större så vad spelar det för roll om pensionärstillvaron tillåts starta några år tidigare än planerat?

Inom socialdemokratin är maktinnehavet det viktigaste av allt! Att resultat och statistik visar bottennivåer har ingen som helst betydelse så länge chefskapet finns kvar och vid detta ska det klamras fast så länge att räddningsinsatserna blir både kostsamma och personalutmattande!

Det, Anders Ygeman, och därmed indirekt Stefan Löfven, är sannerligen inte tillräckligt bra! Det är ofattbart uruselt!

8 januari 2017

Måste vi vara u.p.a. och tro på trams?

Desinformation tycks bli det stora debattämnet under 2017 och med all rätta; Vi matas med så otroligt mycket information på olika sätt att det ibland kan vara svårt att genomskåda vad som kan vara i närheten av att vara sant och vad som mycket lätt kan konstateras befinna sig långt bortom rimlighetens gräns.

Själv bekymrar det mig en smula att Putins pojkar tycks vara lyckosamma i uppsåtet att sprida dynga och påverka på sätt som, åtminstone initialt, kan vara svåra att genomskåda.

Skulle jag däremot finna en undersökning som påstår att det inte finns vetenskapliga bevis mellan sockersötad dryck och fetma så skulle jag inte dra mig för att brista ut i gapflabb.

Jag läser att Coca-Cola nu stäms för att vilseleda allmänheten genom att påstå rent verklighetsfrämmande nonsens om de produkter de saluför.

Jag tänker att i mitt favoritland USA är det möjligt att stämma för allt mellan himmel och jord. Ingenting tycks vara den enskilde individens ansvar, något som är märkligt för att vara i individualismens och de egna drömmarnas land.

När ska det ställas krav på mänskligheten att alla har ett eget ansvar som bl a handlar om att tänka tankar klart och inse eventuella hälsorisker innan riskerna tas, följder drabbar och sjukdomar kanske infinner sig. Nej, då ska det stämmas!

”Oj, jag vet att ett glas läsk innehåller mellan 11 och 18 sockerbitar men att jag skulle bli fet och få högt blodtryck och till sist strokade ur är inget jag hade kunnat tro.”

”Javisst vet jag att ett paket cigg om dagen kommer att ta kål på mig tidigare än om jag hade varit rökfri men nu har ju ingen cigarettproducent berättat detta personligen för mig så kanske kan jag stämma skiten ur en sådan?”

”I vår familj har vi alltid använt margarin. Vi läste visserligen redan för länge sedan att många beståndsdelar i margarinet är rent kemiskt framställda men smör är ju dyrt och så klimatpåverkande.”

”Va? Är det skadligt att hinka i sig en kvarting sprit om dagen?”

När tar företagens ansvar slut och vid vilken punkt tar det egna ansvaret över?

Jag erkänner; Jag är inte alls någon renlevnadsmänniska men jag inser i alla fall att livet är fullt av val och de val jag väljer att göra inte kan skyllas på någon annan, än mindre stämmas för om det är så att jag gjort mina val med all den information som står tillbuds!

Mitt favorit-hatobjekt, palmolja, vars producenter allt högre gastar om hur ”certifierad” just deras palmolja är, skulle behöva ett par stämningar på halsen!

Att Coca-Cola publicerat dumheter i form av irrelevanta och osanna undersökningar är korkat men mest korkade av alla måste de människor vara som tror på fablerna ifråga!

5 januari 2017

Vem har inte smakat på köttbullssmeten?

SVT Nyheter Väst har startat en hetsjakt på hamburgerställen som serverar sina burgare medium- eller medium rare-stekta.

Visst, EHEC är inte att leka med men samtidigt; Hur många barn och vuxna, inklusive denne bloggare, stoppar inte ned sina lystna fingrar i bunken med den smet som inom kort ska bli köttbullar, pannbiffar, järpar eller gud-vet-vad?

När jag var liten fick min mor till sist köra ut mig ur köket för att det alls skulle bli några färdiglagade pannbiffar!

Å hur är det egentligen med alla råbiffar som serveras i riket?

Vad det i grunden handlar om är förstås vilken temperatur köttfärsen befinner sig i och jag inser att folk blir risiga av att äta sådant som inte hållits tillräckligt kallt eller för den delen inte tillagats bättre men helt ärligt; Rätt kylhållen och rätt tillagad är en burgare som inte är tillagad till en skosulas torrhet gudomlig!

Mitt livs hittills godaste, gudomligaste, burgare åt jag för länge sedan på Orlandos internationella flygplats i Florida, i väntan på en helvetesresa hem till Sverige.

Tillagad till perfektion, mediumstekt, med tillbehör från himmelriket, drömmer jag fortfarande stundtals om denna upplevelse. När jag får råd kanske det blir en tur och retur Orlando bara för att få se om det kan bli en favorit i repris.

För övrigt tänker jag fortsätta att tjuvsmaka på min egen köttfärssmet närhelst det ska rullas köttbullar eller formas pannbiffar!

Att vara rädd för ”allt”, varna för ”allt” och oroas för ”allt” ligger inte riktigt för mig! Livet är för kort för att inte njutas av så mycket som möjligt!

Samtidigt ska naturligtvis hak som förvarar köttfärs uselt hängas ut!

SR sämst i språkklassen!

SR P1 Kultur/Kulturnytt berättar att mediespråkvårdare är av en utdöende sort då många, snart alla, redaktioner i riket skippar språkvårdandet.

Det som är intressant i sammanhanget, att det är SR som berättar om språkbekymren, är att det enligt denne bloggare är hemsidan SR.se som under det senaste året seglat upp på en vanhedrande förstaplats över nyhetssajter som skriver så skrämmande felaktigheter att varningslamporna på SR borde strålkastarlysa oavbrutet!

Att kvällspressen har unga journalister, på jakt efter snabb uppmärksamhet och befordran, som skriver som kyss-mig-i-arslet förekommer visserligen men då många av deras nyheter brister i trovärdighet i största allmänhet så är språkliga kollapser lätta att bara garva åt och ha överseende med.

Att public service ägnar sig åt att vanspråkvårda vårt vackra språk är någonting helt annat! Det är oacceptabelt!

När jag söker på hemsidan finner jag åtminstone två språkvårdare vid Sveriges Radio, Lotta Ederth och Lena Cousins. Den senare säger i en artikel från februari 2016 att hennes arbete innebär alltmer skriftspråkliga spörsmål. ”Även radiojournalister skriver ju, till exempel på webben”, säger hon.

Lena och Lotta måste vara på god väg att bli gråhåriga efter det gångna året! Båda två uttrycker med all önskvärd tydlighet att de inte är några språkpoliser. Synd, tycker jag, för sådana skulle verkligen behövas!

Om 2017 blir språkligt bättre för Sveriges Radio återstår att se. Som självpåtagen språkpolis, jag erkänner till skillnad från Lotta och Lena, kommer jag fortsätta att bevaka och påtala närhelst SR publicerar språkligt skräp!

Här bjuder jag på några egna favoriter från den senaste tiden. Alla, utom en, hämtade från SR.se, startsidan!


 Vad slog ned?
"


 Kolla bildtexten. Det hedrar Jia Jia att hon är i "god form" även efter döden!


 Och yrket är?


 Tänk att färjor har alkoholpolitik!


Å till sist en goding från SVT! 



1 januari 2017

Nyårslöftet: Hata mindre - markera mera!

God fortsättning på det nya året kära bloggläsare!

Har du avlagt något nyårslöfte? Själv slutade jag med det för en herrans massa år sedan eftersom jag aldrig hade karaktär nog att leva upp till det jag lovade. Därmed inte sagt att jag inte är envis! Gudarna ska veta att jag är en otroligt långsint person som sällan eller aldrig glömmer en oförrätt!

Min långsinthet är nog inte av det slag att ett tillfrisknande är att vänta. Däremot blir mitt löfte så här på nyårsdagen att akta mig för att hata någon, eller något, så pass mycket att detta per automatik ska få fortgå i all oändlighet.

Den 26 sep 2013 bestämde jag mig för att byta pastamärke, något jag också bloggade om.

Guido Barilla hade då, så förbaskat ogenomtänkt, hävt ur sig att hans pastaimperium ”aldrig kommer att tillåta att homosexuella syns” i deras reklamfilmer och att företagets produkter riktar sig mot ”en kundkrets av traditionella familjer”!

Att Guido senare gjorde en (pasta?-)pudel och att hans ärvda familjeföretag, enligt CNN, gick, på bara ett drygt år, från att vara sämst till bäst i klassen när det gäller HBTQ-frågor påverkade mig inte ett enda dugg. Rigid är visst ordet!

Som jag i dryga tre år har provat mig igenom pastasorter av andra märken. Vissa av dessa knappast ens värdiga som människoföda, andra helt okej som bukfylla men ingen sort som fyller denne bloggarens njutningsbehov av en riktigt god pastarätt.

Den stora butikskedjan saluför en spaghetti under eget märke som påstås ska ätas efter nio minuter i kokande vatten. Stenhård är resultatet då och efter 10 minuter börjar det likna ”al dente” men sedan, helt plötsligt, efter 11 minuter är allt en slemmig hög av sönderkokt oätbarhet. Men jag har pinat i mig!

I dag, en dag då kolhydratbehovet är större än vanligt, kryper jag till det berömda korset.

Även den lilla människan kan påverka i det mest varierande sammanhang och jag, storkonsument av pasta, är ganska stolt över att ha ratat Guido och hans inskränkta företag i mer än tre år.

Men vem är jag om jag inte omprövar mitt beslut och igen låter mig sponsra pastaföretaget som jag tror lärde sig en rejäl läxa efter uttalandet från stenåldern!

Nyårslöftet blir; Inga livslånga bannlysningar, alla har rätt att bevisa sig bli bättre än tidigare, men tydligare markeringar mot företeelser som jag inte finner faller mig på läppen, eller tangentfingrarna!

Snart middagsdags och som jag ska njuta! Jag har väntat i 39 månader!