Underbar "Spelman på taket" i Uppsala!

Något som börjar likna en underbar vana upprepade sig i dag för andra gången.

Ifjol, på just annandagen, tillbringade jag ett par underbara timmar i goda vänners lag på Uppsala Stadsteater, där vi stornjöt av en helt underbar ”La Cage aux Folles.”

I dag, på annandagen, har vi i samma gäng återvänt till teatern med de finfina musikaliska mästerverken.

I år har jag klezmer-dansat i fåtöljen till en härlig ensemble som underhöll med en av de bästa ”Spelman på taket” som jag sett!

Regi i år, liksom ifjol, Ronny Danielsson, en man som uppenbarligen har feeling för hur det som är bra kan göras alldeles lysande!

I huvudrollen som Tevje, familjepatriarken som får se sina invanda traditioner sakta men säkert gå om intet, spelar Lars Väringer, med den äran.

På scen är stundtals mer än en 30 personer stor ensemble och orkester som väcker liv i de allra som mest julmatsavdåsade åskådare.

Favoritmelodin i denna musikal, en låt jag nu inte kommer att få ur huvudet eller stämbanden på åtskilliga dagar är inte, som kanske många tror, ”Om jag hade pengar”, även om Väringer gör stycket all tänkbar rättvisa.

”L’Chaim”, på engelska ”To life” och ibland på svenska ”Skål till livet”, är stycket som är så hopplöst underbart medryckande så att jämförelser med andra musikaliska showstoppers icke göre sig besvär! Heja, vad ni gör den bra i Uppsala!

Bäst i föreställningen i dag var annars en figur som egentligen bara har med titeln på musikalen att göra, självaste ”Spelmannen!”

Rollen spelades i dag av Victor Morell. Överallt och ingenstans på scenen, med mimik och rörelsemönster bortom det normala, var det stundtals svårt att följa övriga delar av ensemblen på scenen.

Har du möjlighet; Åk till Uppsala och njut!

Själv tänker jag att det kommer att bli svårt för Uppsala Stadsteater att bräcka detta till kommande säsong. Återstår att se om det blir en sågning nästa annandag jul för jag misstänker att jag sitter i salongen även då!