18 november 2016

Jag tror på livet efter detta men inte i en frysbox!

För många, men inte på långa vägar alla, låter säkert min uppfattning som rena rappakaljan;
Jag tror inte att livet tar slut den dag vi drar vårt sista andetag i detta livet. Dock tror jag inte ett ögonblick på den s.k. kryotekniken!

Läser att en 14 årig, cancersjuk, engelsk tjej kämpade in i kaklet för att få bli nedfrusen efter döden, med önskan om upptining, och nytt liv, om sisådär 200 år.

Tekniken, som går loss på ca 400 tusenlappar, innebär att kroppen efter döden töms på allt blod och fylls på med frystålig vätska och att kroppen sedan ställs på huvudet i en cylinder fylld med flytande kväve vid, i runda slängar, 200 minusgrader.

Jag hoppas så innerligt att flickan hade stålarna själv så att hennes kamp för att få stå på huvudet i en frysbox inte utarmar hennes efterlevandes liv.

För att en minderårig ska ha rätt till nedfrysning krävs båda föräldrarnas tillåtelse. När flickans pappa sa nej gick tjejen till domstol och fick rätt. Så mycket mumbo-jumbo det finns i världen!

Jag har genom livet haft det tvivelaktiga nöjet att följa ett antal människor in i döden. Det har både handlat om arbetsrelaterade såväl som privata upplevelser.

För varje gång jag varit med så har jag upplevt att redan sekunder innan hjärtat stannar så har själen lämnat ”skalet”.

Vittnesmål från människor som nästan avlidit och sedan kommit tillbaka till detta livet är många och det talas om ljus i tunnlar, frid, lycka och jag vet inte allt. Däremot vet jag att jag tror att det stämmer!

Den engelska flickans själ är långt, långt borta från den cistern där hennes kropp står på huvudet och i dag tror jag att hon ångrar sin kamp i domstol.

I mina djupaste stunder av sorg har jag funnit förtröstan i att den saknade tagit klivet vidare och att tillvaron i den okända dimensionen är av ett slag som inte borde göra någon orolig inför döden.

Från att ha varit en gigantisk skeptiker till en parallell tillvaro till att faktiskt tro att den existerar har stegen varit långa och mångåriga. Någon kanske börjar mumla om demensutredning….

Jag skulle kunna berätta mer om mina kontakter ”ovan där” men så mycket vatten på sina kvarnar ska inte rappakaljateoretikerna få i dag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar