Bråttom om du vill besöka "exotiska" Island!

När jag reser utomlands gör jag det inte bara för att min längtan efter sol och värme ständigt kräver uppmärksamhet. En stor del av semesterresandet utgörs av en längtan att uppleva det annorlunda, det exotiska.

Inser i dag att det hastar med en resa till Island. Inte för att tillfredsställa längtan efter solen utan för att tillfredsställa längtan efter det exotiska.

Det lilla öriket i Atlanten har alltid lockat med sin annorlunda natur och den särprägel på många andra sätt som är unik för landet. Det handlar t ex om språket som tidigare varit strängt fördömande mot allt vad låneord heter. Alla främmande ord har genom åren fått en helt egen isländsk version.

I dag skriver TT om att den isländska namnlagen nu står inför att luckras upp. Landet där efternamnet bara är ett förtydligande av vad pappa heter och där förnamnen är det som kommer i första hand när namn ska alfabetiseras står nu inför en namnrevolution där alla typer av namn, lite hipp som happ, ska tolereras.

Det påstås att namnreformen är en slags anpassning till resten av världen.

Själv tänker jag, som vid flera tillfällen bara hastigt mellanlandat på Keflavik på väg mot Nordamerika, att det börjar bli bråttom nu om jag vill besöka Island medan nationen har kvar sin historiska exotism.

Snart är Island trist upptinat och har smält samman till resten av den allt oftare ointressanta omvärld där ingenting tillåts sticka ut!