Två dagar efter att jag skrivit om filmernas film, Borta med
vinden, med anledning av Olivia de Havillands hundraårsdag, är det dags att
omnämna min absoluta favoritfilm alla kategorier.
Fruktansvärd, ångest- och tårframkallande och beundransvärd
för skådespelarinsatser, regi och en filmisk storhet som jag, åtminstone
hittills, inte har mött dess like till.
1978 kom filmen som jag tror för alltid kommer att vara
Filmen med stort F för mig: The Deer Hunter.
Med stjärnor som Robert De Niro, Christopher Walken, Meryl
Streep (i en av hennes första stora roller), Johan Savage, John Cazale och
många fler gjorde den sig välförtjänt av de fem Oscars som blev resultatet.
Filmen, som är en verklighetstrogen skildring av fasorna
under Vietnam-kriget, fick motta våldsamma protester för scenen där Robert De
Niros karaktär hopplöst försöker rädda livet på Christopher Walkens dito under
ett parti rysk roulette. Kanske den mest fasansfulla av scener men ändå så
otroligt välspelat fantastisk!
Vad media i dag inte berättar, i samband med Michael Ciminos
bortgång, är ytterligare en intressant tvist i handlingen.
Vännerna, från stålverkshålan Clairton, i västra
Pennsylvania, som skickas att strida för USA i Vietnam, har Sovjetisk bakgrund.
Med tanke på att filmen producerades under det kallaste av kalla krig så är
detta faktum en bortglömd ingrediens.
Ledmotivet, Cavatina av John Williams, får mig fortsatt att
rysa!
Läser i minnesspalter om Ciminos följande film Heavens Gate
som blev en stor flopp och höll på att ruinera United Artists. Den har jag
missat men efter att ha läst amerikansk media i dag inser jag att denna film
numera också har kultstatus, något svensk media väljer att utelämna, så den ska
jag också se för att göra en egen bedömning.
The Deer Hunter ligger redan framplockad i TV-hyllan. Tillsammans
med en bunt pappersnäsdukar för jag vet att redan ledmotivet kommer att få mig
att börja hulka över de 182 minuter av magisk filmkonst som väntar mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar