Om kulturfeministiskt rasande och jämlikhet!

Så där ja; Nu har vi en könsförfördelad feministdebatt på halsarna igen!

Journalisten Kerstin Weigl på Aftonbladet tyckte i en krönika att Miljöpartiets Isabella Lövin borde ha ägnat några sekunder åt läppstift, mineralpuder och att rätta till de irriterande hårtestarna som hängde ned i hennes ansikte under pressträffen häromdagen då hon utsågs till vice statsminister.

På sociala medier ”rasar” ”alla” och menar att en kvinna inte borde bedöma en kvinna på just det sättet och i alla fall inte på det nedvärderande sättet. De kommande dagarna har vi att förvänta oss kräkningar på tidningarnas kultursidor över hur Kerstin har mage att tycka som hon gör.

Detta sagt dagen efter ett kungligt barndop där morgon-tv och kvällstidningar fullkomligt vältrar sig att bedöma klädsel och utseende på gästerna, både kvinnor och män. Som av en händelse är de som uttalar sig i 99 % av fallen kvinnor, självpåtagna ”proffsvetare”, som allt som oftast hyllar de kvinnliga gästernas outfits medan de sågar männen. Ja, om vi bortser från att Kungen och Prins Carl Philip, som alltid uppträder i uniform, ständigt får höga betyg för samma utstyrsel som vi alla sett till leda!

Oavsett kön borde det vara allas rätt att tycka vad de tycker, även om det är en kvinna som tycker något om en annan kvinna men någonstans saknar jag vett och sans i allt tyckande.

Ingenting blir bra av att det råder en obalans mellan könen och detta gäller bl a ett par tidningar som påstår sig vara för ”alla.”

Under mitt liv har tidningarna Allt om mat och Icakuriren funnits lite av och till och även på senare tid har det hänt att jag nappat på ett erbjudande om en prenumeration på något av alstren.

Den Allt om mat jag minns från barnsben, och som då lärde mig en hel massa om en av mina nuvarande favoritsysselsättningar matlagning, är i dag fylld av märkliga recept vars slutresultat gör sig bra på bild men som jag påstår ingen varken har ork, lust, inspiration eller intresse av att tillreda.

Icakuriren har ett par uppslag i varje nummer med skönhetsprodukter för kvinnor men inte ens en halvsida med samma slags produkter för män!

Ingen av tidningarna kommer att se mig som prenumerant förrän redaktionsledningen bytts ut och blivit mer jämlik!

Redaktionen hos Bonnierägda Allt om mat består av tolv kvinnor och en man!

Hos Egmontägda Icakuriren består redaktionen av tio kvinnor och två män, varav den ene är tjänstledig. Kanske prövar han vingarna på någon mer jämlik arbetsplats?

Hur som helst lever inte någon av tidningarna upp till att vara för "alla!"

Hade förhållandet vid de båda tidningarna varit det motsatta, dvs en kvinna på en (lysten?) hord med män så är det i alla fall ett som är säkert; Kultursidorna i riket i allmänhet och DN:s dito i synnerhet hade gapat gallan ur sina könsförvirrade kroppar! Nu får de nöja sig med att hacka i sig att ännu en ”liten, vit, kränkt man” uttalat sig till försvar för Kerstin Weigl som, helt ärligt, bara var ärlig och sa vad hon tyckte!