28 februari 2016

Mello, glamour på väg ned i kvicksand!

Sådärja, nu har vi hört alla de låtar som haft chansen att ta sig till Mellofinalen i Globen 12 mars. Åtta av låtarna är redan där och ytterligare två ska sållas fram nästa lördag.

Är vi glada och känner vi igen oss? Har det varit en fullständigt fantastisk blandning av låtar, svåra att välja emellan? Har mixen av artister varit av sällan skådad ”casting?” Är årets textförfattare så ouppnåeliga att de förtjänar nomineringar till Nobelpriset i litteratur?

Nej, naturligtvis inte!

Då jag befunnit mig bortom tillgång till svensk TV under ett par veckor har jag haft ett par svettiga kvällar bakom mig för att titta ikapp. Svettiga? Ja, detta berodde inte på upphetsning utan snarare av alla de skämskuddar som belamrade min inte fullt så nätta kropp under timmar i soffhörnan.

Redan ifjol konstaterade jag att mitt livslånga intresse för schlager och Eurovision började svikta betänkligt. Detta sviktande tycks i år övergå alltmer i fritt fall!

Jag håller med de tidningsskribenter som frågar sig själva om det är ”Idol” eller ”X-factor” vi kollat på under fyra lördagskvällar.

Den ena fjortisen efter den andra har presenterats som ”artist” och allra värst var nog den unge gosse, inga namn, som meddelade i tv-rutan: ”Hade jag inte blivit artist så hade jag blivit brandman!” Själv hade jag aldrig hört talas om människan tidigare och att han skulle vara ”artist” låter som om det brunnit! Han borde ha blivit brandman!

Därför är det som en enorm paradox att jag ändå väljer att tycka att vi i går kväll fick se ett genombrott av stora mått. Zlatan-diggaren Frans kan, på lång sikt, komma att bli just ”artist” om han väljer att försöka fortsätta på den nu inslagna banan. I en uptempoballad, som faktiskt hade en text värd namnet, så fångade han mitt intresse rejält.

En annan favorit inför Globenspektaklet är David Lindgren, en av få deltagare redan etablerad ”artist”, som borde ha en god chans i finalen. Men så blir det nog inte när landets barn hamrar på sina mobiler under röstningen.

Tar sig Panetoz vidare från andra chansen så är de absolut med i matchen med sin medryckande och dansbefrämjande dänga!

Allra bäst, utan någon som helst konkurrens, under deltävlingarna var dock Stina Ekblad, Dramatenstjärna, när hon i första avsnittet reciterade delar av texten ur ”Groupie” som framfördes av Samir & Viktor ifjol. Mer blottlagt än så kan ingen Mellolåt någonsin framföras.

Jag har sagt det förr, många gånger, och jag säger det igen: SVT, ändra och bredda upplägget av Mello om ni vill hålla uppe intresset även bland oss som nu börjar bli lite till åren komna men som ändå vill tro att ett bra koncept kan utvecklas till det bättre i stället för att sjunka ned i schlagerkvicksanden!

In med nytt och fräscht, och då menar jag inte ännu flera 16-åringar som tror sig vara ”artister”, och ut med Björkman och hela hans följe!

1 kommentar:

  1. Personligen tycker jag att många av låtarna är väldigt bra!
    Tyvärr är däremot de flesta alldeles för likriktade, vilket kommer att leda till att de slår ut sig själva under finalen.
    En del av dem bärs inte upp av de unga sångarna/sångerskorna. Ett exempel är Oscar Zia (som förresten kom ut ur garderoben lagom till Mellon. Röstfiske?). En otroligt stark låt som hade krävt sin man för att föra fram budskapet.
    Men, det finns undantag: Wictoria anser jag ha en fantastisk röst och är grymt bra på scen trots sin unga ålder.

    Jag tycker också att Christer Björkman borde avgått redan efter Loreens vinst i Baku! Bevisligen väljer karln ut i stort sett låtar skrivna av samma personer. Vi kan dem nu: Fredrik Kempe, Tomas G:son, Anton Hård av Sergerstad osv.

    Att det är bara yngre artister som gått till finalen beror så klart på alla som sitter och röstar där hemma i sofforna. Äldre och etablerade artister har deltagit i alla delfinaler, men i samtliga fall hamnat på plats 7 och 8.
    Röstar inte vi ”äldre” i samma utsträckning?
    Är många trötta på att se samma ansikten delta år efter år?
    Är det förutbestämt av Christer att det är en svensk streamlinepoplåt som (återigen) ska vinna årets final?

    Jag vill ha också ha Panetoz till final, och oj vad jag saknar jojk och svensk etno i årets tävling.
    Det blir nog till att hamra ordentligt på telefonen, bloggare Jens!

    PS. Är det inte till och med fyra låtar som ska sållas fram?

    SvaraRadera