Om Nordkorea, "firande" och journalistik

I ett TT-telegram, hopplöst i all sin vänlighet gentemot Nordkorea förutom att bitvis vara rent journalistiskt oseriöst, berättar nyhetsbyrån om förberedelserna inför lördagens ”firande” av  det styrande Arbetarpartiets 70-årsdag.

Eftersom texten kommer från just TT sprids den som en löpeld genom många, om inte de flesta, av landets publikationer och eterburen media.

Visserligen konstateras det i början av texten att landet är en diktatur, visserligen finns det viss kritik mot regimen men i övrigt andas alstret förväntan inför lördagen. Förvånande nog gör Di.se en lika vänlig artikel om "firandet."

I TT-telegrammet citeras en, icke namngiven, västerlänning boende i Pyongyang som vet att berätta: ”Firandet har en enorm betydelse som man förbereder genom att till exempel gräsmattorna klipps och gatorna städas.”

Vilka ”man” är torde vara lätt att lista ut; Hungrande och kuvade nordkoreaner som inte vågar annat än att klippa gräsmattor och sopa gator!

Har vi någonsin i en demokrati firat något genom att klippa gräsmattor och sopa gator?

DN är en frisk släkt av sundhet som häromdagen publicerade en text som andas tillförsikt och förhoppningar om att det nordkoreanska folket nu står i begrepp att samla mod för att störta sin envåldshärskare.

I artikeln, signerad Torbjörn Petersson, berättas att propagandaaffischer som lovprisar Arbetarpartiet inför lördagens firande, har vandaliserats.

Där de styrande ville framställa landet som ”de segrande” är texten ändrad till ”de besegrade.”'

Kim Jong-un, diktatorn själv, har kommenterat ”vandalismen” genom att säga att sabotörerna ska straffas hårt.

Förhoppningsvis bildas nu små enklaver av oppositionella i det slutna landet. Enklaver som på sikt orkar och kan resa sig mot sina förtryckare, det egna styret!

Kan inte omvärlden hjälpa nordkoreanerna till frihet så är det upp till nordkoreanerna själva att kämpa sig till friheten. Må de lyckas!