Om MUF, LAS och betonghäckar!

MUF kör över Moderaternas partistyrelse och stämman röstade för att förändringar av LAS ska ske.

Ungdomsförbundets seger får mig att för ett ögonblick tänka att hade varit i samma odemokratiska anda som hos SD så hade moderpartiet i rask takt sagt upp bekantskapen med ”lymlarna”!

Vilka LAS-förändringar det kan bli tal om att partiet ska driva är oklart men det ligger nära tillhands att tro att det bl.a. handlar om den hopplösa ”sist in – först ut”-regeln som har fått gälla i riket under längre tid än ekonomiskt hälsosamt!

Inom IF Metall råder motsatt förhållande; Förbundsledningen vill införa LAS-lättnader medan medlemmarna i stora verkstadsklubbar vill det motsatta.

Martin Berglund, fackordförande på GE Healthcare säger uppgivet i en kommentar riktad mot förbundsledningen: ”Vad blir kvar om vi börjar luckra upp LAS?”

Svaret måste bli: Med en stor del tur, och skicklighet från de senast anställda som ges möjlighet att få stanna kvar på jobbet, så överlever fler svenska företag i den ekonomiskt turbulenta värld vi nu lever i.

Jag tror att de flesta är mer än medvetna om att det på deras jobb finns ”dinosaurier” som arbetat i många år men som faktiskt producerar noll och intet medan yngre nyanställda förmågor är villiga att ge järnet för en fast anställning.

Till syvende och sist är det en fråga för både arbetstagare och arbetsgivare. Vad kan jag som arbetsgivare göra för att lyfta personal med många anställningsår? Är vidareutbildningsinsatserna tillräckliga? Vad kan jag som anställd göra bättre för att öka min anställningstrygghet? Är det dags för mig att ta mig i kragen?

För små och medelstora företag kan det i kristider vara direkt avgörande för företagens överlevnad om de får behålla kompetent, intresserad och driftig personal med kort anställningstid för att i stället få säga adjö till betonghäckar som tillbringat alltför mycket tid i fikarummen gnällandes över eventuellt kommande förändringar i LAS! 

Därför är MUF-revolten i dag ett steg i helt rätt riktning!