Är TV-serier utan våld på utdöende?

Jag missade första avsnittet på sista säsongen av ”Downton Abbey” i går men har nu sett det i efterhand. Det känns inte så lite vemodigt att det snart är dags att ta farväl av ännu en favoritserie.

Min lördagskväll bestod i stället för kostymdrama av discodans till klassiker som förgyllde min ungdom för många år sedan.

Barry White med sin dunderhit ”You’re the first, the last, my everything” fick mig att minnas tv-serien ”Ally McBeal” och jag har nu avnjutit, och skrattat mig till tårar av, ett antal Youtube-klipp från serien där låten spelades och de finfina skådisarna samtidigt uppvisade hysterisk kul dansscener.

Jag kommer på mig själv att det finns flera serier jag saknar!

Den som söker på ”Brothers & Sisters pool party” på Youtube får se en hel drös stora skådisar slänga sig i en pool med kläder och allt. ”Brothers & Sisters” är ännu en bra serie som lagts ned. Ett annat exempel är ”Six feet under.”

Nu till min poäng med detta inlägg:

Jag slutade läsa deckare för ganska många år sedan. Jag ledsnade helt enkelt! Alla tänkbara sätt att ta livet av folk har liksom redan skildrats och intrigerna är antingen löjligt banala eller så oerhört invecklade så att jag tvivlar på om ens författarna själva egentligen begriper upplösningen på vissa av sina verk?

Jag förvånas över att deckargenren är fortsatt så till den milda grad stor! TV-kanalerna svämmas över av serier och filmer där bloddrypande våld skildras helt hämningslöst. Kväll ut och kväll in! Tröttnar aldrig folk? Är inte världen i verkligheten tillräckligt våldsam utan att vi måste matas av samma typ av mord, blod och intriger även under tid då vi borde koppla av med någonting annat?

Själv tillbringar jag numera gärna tv-kvällarna med filmer och serier, gärna storslagen dramatik och med bra skådisar, som får mig att skratta emellanåt och som får mig att fly verkligheten för en stund.

Jag inser att utbudet för mig och andra med samma intresse blir allt tunnare. Visst, ibland kommer det en ny serie, nu senast ”Poldark” som visserligen var allvarsam men med god kvalitet, men tillfällena för oss som vill se annat än matlagningsprogram eller ond bråd död blir allt mer sällsynta.

Oj vad jag saknar ”Ally McBeal” och oj vad jag kommer att sakna ”Downton Abbey!”