Om assistenter, försvarsanställda, sjukvårdspersonal och arbetsmoral!

Det har bara gått två dagar sedan Gunnar Karlsson, chef för den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, MUST, i en DN-artikel gick till storms mot sociala medier som han anser att alltför många naiva användare brukar till att sprida sådant som kan adderas ihop till intressant information av främmande makt.

Även de som inte uttryckligen gör bort sig via Facebook, Instagram och andra liknande sajter gör i dag sig påminda.

DN berättar att två försvarsanställda misstänks ha ”tappat bort” hemliga handlingar när de shoppade loss, privat, på Willys under en ”kaffepaus.” Handlingarna sägs utgöra en risk för rikets säkerhet om de hamnar i orätta händer.

Från rättspsyk i Sundsvall (har stället svängdörrar?) har ännu en patient, dömd för bl a två mordförsök, lyckats rymma.

En personlig assistent i Västsverige fockas för att ha somnat under det arbetspass då han/hon hade att hålla sig vaken och se till sin vårdbehövande brukare.

Är det symptom, en degenererad syn, på arbetsmoralen i riket vi ser? Håller viljan att göra ett bra jobb, att ta ansvar och att värna om det som borde värnas helt på att försvinna bland arbetskraften i vårt land och i så fall; Vems fel är det?

Varför tar två försvarsanställda med sig hemliga handlingar på shoppingturen, som dessutom inte gjordes för arbetsgivarens räkning utan av helt privata skäl?

Hur kommer det sig att dörrarna till en psykavdelning är så lättforcerade så att grovt kriminella kan promenera ut ibland oss andra?

Hur tänker en personlig assistent som lägger sig att sova då han/hon borde arbeta?

Det är lätt att påstå att arbetsgivarna i de aktuella fallen uppenbarligen gjort förfärligt dåliga rekryteringar som lett till att media ägnar sig åt rena excesser när det kommer till att berätta om eländet.

Men till syvende och sist handlar det väl ändå om att anställda alltför lättvindigt bortser från de krav som ställs på dem? Arbetsbeskrivningar som bryts, sekretessåtaganden som åsidosätts, ja en nonchalans och ovilja till lusten att behålla ett arbete.

Med den arbetslöshet som råder i dag så blir jag bara mer än förvånad när jag läser om hur otroligt idiotiskt folk uppträder. Både på nätet och i verkligheten!