Trafikverket måste konkurrensutsättas!

Steg upp i ottan i morse. Hade avtalat en förmiddagstid för ett möte i Norrköping. Hade sedan länge bokat tågbiljett tur och retur med ett par timmar vistelse i den vackra östgötska staden! Av detta blev det intet! Jag led inte själv särskilt stor ekonomisk skada. Det gjorde däremot den person jag skulle möta. 

Trafikverket borde privatiseras och utsättas för anbudsförfarande för ett antal år åt gången! Bums!

På Stockholms central rådde, trots den tidiga lördagsmorgonen, ett helt galet perrongspring av stressade resenärer. Den automatiska röst som via högtalarsystemet informerar gjorde detta genom att oavbrutet rabbla nya avgångstider och nya spårnummer. Mitt tåg skulle från början gå från spår 11, strax meddelade den otroligt konstlade rösten att det var spår 19a som gällde. För att ett par minuter senare bytas mot spår 10. Just mitt tåg hade destination Köpenhamn så många var resväskorna som krampaktigt släpades runt. Småbarnsföräldrar som var nära nervsammanbrott. Japaner som inte förstod ett smack utan bara längtade hem till ordningen i Tokyo. Och naturligtvis undrade vi alla om helvetet nu på riktigt kommit till stan?

Inte bara mitt tåg bytte spårnummer och avgångstid med mindre än minuters mellanrum. Det gällde all spårbunden trafik på landets största järnvägsstation. Allt var kalabalik och jag tror att vi var många som förväntade oss att någon ”regissör” skulle skrika ”Ingen panik! Kvinnor och barn först!”

Under mer än 25 år tågpendlade jag. Först till skolan, senare till arbetsplatser. Än i dag blir jag lätt illamående när jag tvingas stiga på ett tåg. Samtidigt är färdmedlet behagligt; Man kan arbeta, fika, läsa eller bara koppla av. På den tiden kom jag oftast fram dit jag skulle i hyfsat nära avsedd ankomsttid. Detta tycks vara en svunnen tid anno dazumal!

Det känns som om vi mer eller mindre varje vecka kan läsa om ”signalfel” som, oavsett om det handlar om signaler, ställverk, kontaktledningar eller växelfel, orsakar så stora störningar i trafiken att anständighetens gräns sedan länge passerats!

Hur stor samhällskostnaden totalt kan bli vid sådana här tillfällen vet jag inte. Mitt möte vållade ekonomisk skada för min motpart. Alla andras möten, oavsett om det handlar om affärsmöten, släktmiddagar eller bröllop, torde vålla enorm ekonomisk skada totalt sett. Just i dag, på mitt tåg, var det två idrottare som skulle lira match i Linköping men som aldrig kom fram i tid.

I dag påstods det råda signalfel i Flemingsberg. Av anställda på ett tågföretag fick jag, efter en timmes väntan, veta att de första ”signalare” som skickats till de trasiga signalerna bara meddelade att de inte var utbildade på just denna typ av signal varför ett nytt gäng ”signalare” måste ringas in!

Det räcker nu!

Tvärtemot den samlade kåren av kritiker, åtminstone känns det så, så förespråkar jag dock inte förstatligande av landets tågtrafik. Bara utökad konkurrens kan avhjälpa den totala kommunikationskatastrof som drabbat det miljövänliga färdsättet.

Det duger inte att statligt anställda, oftast nepotistiskt tillsatta eller åtminstone så stora hycklare att en innevarande regering finner det för gott att erbjuda poster inom statliga verk och myndigheter, som på Trafikverket, ska ansvara för en trafik i utveckling. Här behövs proffs som vet vad de sysslar med, även under en smärtsamt lågt satt budget!

Tills detta sker har jag bara ett önskemål Trafikverket; Skrota genast den automatiserade skräckrösten som via högtalarsystemet på landets tågstationer kan få horder av folk att uppträda som om den sista stunden vore här.

Den sista stunden borde vara helt och hållet här för Trafikverkets ledning, som uppenbarligen aldrig har förstått sitt uppdrag och därmed inte sett till att allt nödvändigt arbete blir gjort!