Om tiggare, uppehållsrätt och avföring!

GP rapporterar att två män misstänkta för människohandel har släppts av Göteborgs Tingsrätt.

Thomas Ahlstrand, vice chefsåklagare vid internationella åklagarkammaren i Göteborg, kommenterar det hela med att säga ”obegripligt.”

Bevisningen mot de båda, nu frisläppta, bestod i två, av varandra oberoende, vittnen som kunde berätta att tiggare (läs s.k. EU-migranter) hade blivit fråntagna de pengar de tiggt ihop, blivit slagna och hotats.

Det låter som ett solklart fall men tinget i Göteborg var inte nöjda.

I Sverige får en utlänning vistas i 90 dagar utan att ansöka om uppehållstillstånd. Om du är EU-medborgare, vilket de flesta av tiggarna på våra gator är, så gäller, enligt Migrationsverkets hemsida, att du om ”du arbetar, studerar eller har egna medel för din försörjning” har ”automatisk uppehållsrätt i Sverige och behöver därför inte registrera dig eller ansöka om uppehållstillstånd hos Migrationsverket. Efter fem år har du möjlighet att få permanent uppehållsrätt.”

På en t-banestation jag ofta frekventerar sitter sedan i oktober ifjol samma kvinna och vädjar om pengar. Hon har uppenbarligen överträtt 90-dagarsregeln och hon kan knappast anses ha ”medel” för sin egen försörjning (då skulle hon inte sitta där!).

Hur i hela fridens namn vårt rättsväsende skulle kunna leda i bevis att de som tigger på våra gator olagligt vistas i vårt land är naturligtvis en fullt rimlig fundering. Som EU-medborgare passerar du inga gränskontroller och du får inga stämplar i ditt pass så länge du håller dig inom just EU.

Därför är antingen vår lagstiftning för svag eller informationen på Migrationsverkets hemsida bara ett tröttsamt spel för gallerierna!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det är säkerligen ofattbart synd om många av de människor som medelst pappmuggar vädjar om pengar. Dock menar jag fortsatt att många är utsatta, inte bara av sin förfärliga livssituation utan också av skrupelfria landsmän!

När Direktpress nu rapporterar om att boende i Stockholmska förorter inte törs/vill ge sig ut i naturen p.g.a. alla läger som blossat upp och där nedskräpning och avföring vållar en miljö långt bortom rekreationens så är nog ändå måttet rågat!

Vad händer i kontakterna med den rumänska regeringen och vilka är de dagsaktuella kraven som svenska myndigheterna ställer på sina kollegor i berörda EU-länder?