Den ecuadorianske hunden Arthur skapar på fredagen ännu en
gång, tillika ännu en gång för mycket, rubriker!
Anledningen är att den 7-årige byrackan från Quito nu
sluppit ut från den svenska karantän där han tillbringat en längre tid. Under
eftermiddagen skulle han visst genomgå en tandoperation och t.o.m. världsmedia
hakar på och yrar om det de påstår är en ”fantastisk” historia.
Är jag den ende i hela världen som inte begriper ett enda
smack? Jag vägrar att tro det.
Andrea Crasson, producent för ett program, ”The World”, som
är en samproduktion mellan BBC och amerikanska Public Radio International, säger
till DN att ”Arthur är verkligen en underdog och människor älskar de historierna.”
Nej, jag älskar inte historien om Arthur! Tvärtom!
Jag anser fortsatt att vovven har kostat otroliga
summor, hoptiggda via Facebook av sin nye husse och hans multisportlag, och har
tagit uppmärksamheten från betydligt mer angelägna världsproblem.
Jag har tidigare bloggat om den skabbige vovven och jag vidhåller
att en världsomtalad och världsomflugen hund knappast förtjänat de omkostnader
han "knyckt" från gatubarn, krigshärdar, europeiska djurtransporter, rumänsk mänsklig misär, hat, rasism och gud-vet-allt som är viktigare.
Mig veterligt har ingen svensk media ifrågasatt jyckens världsomsegling i kritiska ordalag. Bara det är utstuderat märkligt!
Mina tidigare inlägg hittar du här:
Det är ta mig sjutton skrämmande vilka prioriteringar
mänskligheten gör när det ska ”delas” i sociala media, ömkas och "lajkas!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar