10 februari 2015

Om en väktare, en nioåring och folks och en polischefs domslut!

En nioårig pojke trycks ned på ett stengolv på Malmös Centralstation. ”Förövaren” är en väktare som enligt medieuppgifter hade att kvarhålla nioåringen tills dess polis anländer till platsen.

Händelsen filmas och läggs ut på nätet, först hos Sydsvenskan. Allmänheten rasar och gapar om övervåld och brott mot barnkonventionen. ALLA hatar väktaren för det han utsatt pojken för.

I dag får vi t.o.m. Rikspolischefen Dan Eliasson:s åsikt om saken då denne i ett skriftligt svar till Barnombudsmannen konstaterar att ”bilderna lämnar ingen oberörd.”
BO Fredrik Malmberg hade tidigare ställt frågan om det möjligen är så att barnkonventionen hade åsidosatts av väktaren?

Jag kan hålla med om att det faktum att Malmöpolisen inte bums inledde en förundersökning om händelsen på stengolvet är korkat.

Jag blir dock kraftfullt imponerad när jag läser den text som redan publicerats på nätet och som troligen lär komma i morgondagens DN. Hanne Kjöller, en ledarskribent som jag med skräckblandad förtjusning gärna läser, ibland av ren skräck och ibland förtjust, konstaterar att alla upprörda känslor så här långt varit otroligt endimensionella. Hanne är inte ”beredd att ta gift på” att väktaren använt för mycket våld mot pojken även om åldersskillnaden visserligen är en försvårande omständighet.

Jag delar tills vidare Hannes åsikt i frågan!

Så länge väktaren, eller vem som helst annars i Sverige, inte åtalats och dömts, i domstol, inte av pöbeln, så är han oskyldig.

Det står vem som helst fritt att framföra sina åsikter! Så fin är nämligen den demokrati och yttrandefrihet vi åtnjuter i vårt vackra land!

Däremot hade jag kanske valt att avstå att uttala mig, hade jag varit Rikspolischef! Det är snudd på ”ministerstyre” om vår högste polischef ventilerar åsikter, och därmed föregår en eventuell rättsprocess, i ärenden som inte på långa vägar nått domstolsskranket!

Låt rättvisan ha sin gång!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar