Varför är "Zigenare" fult att säga?

Det hålls för troligt, enligt historiebeskrivningen, att det var under 900- eller kanske 1000-talet som stora delar av en folkgrupp lämnade den indiska delstaten Rajastan för att söka lyckan på en lycksaligare plats på vår jord.

I dag har många av dem sina bopålar nerslagna i Bulgarien, Rumänien, Moldavien, Ungern och Finland. Jag gillar deras ”folkdräkter” och jag tycker mycket om musiken som proffsiga, folkgruppstillhöriga, musiker bjuder på under häftiga tillställningar!

Ändå får jag/vi inte längre kalla dem zigenare!?!

Under en Donau-kryssning för ett par år sedan passade jag på att köpa ett antal cd-skivor under kryssningsbesöket i Budapest. Bland skivorna jag då köpte fanns ett par stycken med ”Budapest Gypsy Symphony Orchestra”, även kallad ”100 violins.” En orkester, bland flera andra liknande orkestrar, som gärna spelar ”Zigeunerlieder” av några av världens allra mest berömda kompositörer genom tiderna!

Tanken slår mig i dag att det i vinstsyfte tycks vara okej att vi kallar folkgruppen för Zigenare!?! Ett annat exempel på en alldeles fantastisk musikgrupp är ”Gypsy Kings” som med sin version av ”Bamboleo” gjorde världssuccé.

Jag läser på Wikipedia: ”Ibland används på svenska termen "zigenare" om romer. Ordet kommer ursprungligen från ordet "tsigan" som i sin tur härrör från den gamla grekiska benämningen på kättare, atsigan. Grekiskans athyinganis betyder 'de som inte rör' eftersom romerna på den tiden inte hälsade med handslag utan med händerna ihop.”

Det får mig att tänka på andra folkslag från Asien, t ex thailändare och japaner, som än i 

dag helst hälsar med två ihopslagna händer, utan att vi för den sakens skull ser ned på dem!

Kalla mig cynisk, eller rasistisk för den delen, men jag kommer liksom aldrig att begripa varför folkslaget inte längre vill att vi kallar dem för zigenare! Jag anser att de, tvärtemot vad många andra tycker, borde vara stolta över benämningen!

Kulturellt har de tillfört massor med sång, musik och glädje!

Det vi i dag ser i gathörn, i tunnelbanestationer och i tältläger runtom i Europa är en avart! 

Visst, det är säkert så att de som i dag tigger för sin brödföda inte har någon som helst annan möjlighet till överlevnad. Ännu mer troligt är att de är utsatta för grov kriminalitet i form av skrupelfria människohandlare, tillika svågrar och grannar, från hembyn i hemlandet!

På en t-banestation jag ofta frekventerar sitter sedan några veckor en romsk/zigensk tjej med sin pappmugg. Hon ler när hon säger sitt ”pliise” och hon har, förhoppningsvis alldeles själv, utvecklat sitt tiggeri genom att erbjuda böcker till försäljning. Böcker som hon kanske hittat i något grovsoprum eller kanske har fått sig tillskänks av empatiska svenskar. Vad vet jag? Någonstans djupt inom mig är jag snart beredd att lägga en slant i hennes mugg men samtidigt gnager tankarna i mig att pengarna nog ändå inte hamnar där de borde utan i hennes tiggerihallickars fula fickor.

Varifrån hon än kommer är det mer än hög tid att vår regering, och alla andra EU-länders regeringar, sätter den högsta av pressar på regeringarna i de länder som våra ny-tiggare kommer ifrån!

Hon, tjejen i t-banan, har med sin uppoffring visat att hon förtjänar utbildning som på sikt kan leda till att hon kan känna stolthet för sitt ursprung och genom detta förtjäna sitt levebröd på samma sätt som de i hennes folkgrupp som, stolta, väljer att marknadsföra sig som ”Zigenare!”