Om livsfaran med att äta!

Alltså; Jag skulle lätt kunna bli, och blir emellanåt, matförgiftad. Jag bangar inte för sallader, kalla majonnäsbaserade dressingar eller glass på semesterresmålet. Och isbitarna tillåter jag i stora mängder närhelst en paraplydrink ska avnjutas!

För någon vecka sedan kom det listeria-larm från Danmark där rullsylta, rullepølse på danska, misstänks vara åtminstone en av kanske flera bovar i dramat. Oj, jag hade lätt kunnat vara en av de drabbade eftersom jag ibland inhandlar det jag anser vara en delikatess på en nygräddad småfranska!

Att 6 personer nu drabbats av förgiftning, troligen efter att ha kalasat på en svampstuvning gjord på vit flugsvamp har jag däremot svårt att förstå.

Jag gillar maträtter med svamp i, däremot skulle jag aldrig kunna plocka på mig svamp av en tveksam sort när jag är ute i skogen.

Gula kantareller, kanske några trattisar och möjligen en eller annan Karl-Johan, sedan går gränsen för vad jag är kapabel till. Fast särskilt kapabel är jag inte överhuvudtaget. Jag ser liksom inte svampen för alla trä’n…eller nåt! De som någonsin varit på skogspromenad med mig där huvudsyftet varit att leta svamp vet att de vid flera tillfällen varit tvungna att skrika till mig då jag stått mitt ibland vad som skulle kunna bli en halvfylld korg av kantareller.

Jag är helt enkelt en svampdyslektiker!

Troligen är de 6 flugsvampsförgiftade lika illa svampblinda som denne bloggare men med den skillnaden att åtminstone någon av dem struntat i sin okunskap. Något som nu lett till att en ung pojke fortsatt vårdas för livshotande leverskador.

Jag begriper inte varför vi hör talas om fall som dessa år efter år! Varför chansa på att det är en champinjon om man inte är alldeles säker?

Jag tror jag tar en skiva rullsylta och begrundar saken!