Om TeliaSonera och business med diktaturer

När vd:n för ett företag som till 37,3 % ägs av svenska staten och till 10,1 % ägs av den finska diton säger - ”Vi vet inte vem som är vår partner i Azerbajdzjan” – är det inte då att betrakta som fullständigt häpnadsväckande och oacceptabelt?

Orden flög över läpparna på TeliaSoneras vd, Johan Dennelind, tidigare i dag i samband med att företaget presenterade sin halvårsrapport.

Med affären med den uzbekiska regimen i nära minne, där diktatorsdottern Gulnara Karimova lär ha krävt stora pengar i inte så värst lagliga transaktioner så är dagens uttalande om likaledes diktatorsstyrda Azerbajdzjan ingenting annat än en alltför dålig repris!

Att läsa i TeliaSoneras etiska riktlinjer, som finns utlagda på hemsidan, att ”våra kunder ska känna att det är enkelt och givande att göra affärer med oss” får liksom en helt ny betydelse! Vi skiter i vem kunden är bara det rasslar till i de egna kassböckerna, kosta pengar vid sidan om om det så krävs!

I de etiska riktlinjerna förespråkas vidare ”en fri och rättvis handel”. För vem är handeln rättvis om det handlar om affärsöverenskommelser med diktaturer? Knappast den lokala befolkningen i alla fall.

Som grädde på moset skriver TeliaSonera också i sina etiska riktlinjer: ”I vår verksamhet runt om i världen ger vi inte och tar inte mutor eller andra illegala betalningar för att få eller bibehålla affärer.” Frågan är om inte efterlevnaden av just denna punkt lämnat, och kanske fortsatt lämnar, en hel del att önska av ledningen för företaget?

Att inte veta vem man gör affärer med är knappast godtagbart för ett företag som till mer än en tredjedel ägas av staten, d v s du och jag och alla andra svenskar!