Om Lorin Maazel och en märklig konsert

Lorin Maazel är död! 

Den 26 februari 2008 skedde det som ingen nog hade förväntat sig att få uppleva.

New York Philharmonic, under ledning av Maestro Lorin Maazel, gav en konsert i Nordkoreas huvudstad Pyongyang.

Orkestern inledde konserten med värdlandets nationalsång för att direkt efter klämma i med den amerikanska diton.

Sug på den; New York Philharmonic spelar ”The Star-Spangled Banner”. I Pyongyang! Det var en surrealistisk upplevelse.

Då trodde i alla fall jag att det kanske, kanske med hjälp av orkestern skulle kunna ske en liten öppning in till det innersta av den dåraktiga Kim-dynastin och att världen skulle kunna bli lite bättre. Hur det blev med den saken är tyvärr alltför bekant!

Maazel och orkestern hade ställt som krav för att konserten alls skulle bli av att de själva, och endast de, skulle få bestämma programmet.

Förutom den nordkoreanska nationalsången flörtade orkestern med publiken genom att spela en folkvisa, Arirang, som ”alla” på den koreanska halvön lär sig redan som små barn.

I övrigt innehöll programmet flera käftsmällar mot Kim & Co, som inte begrep utan tvärtom sände konserten i den statliga radion. Om och om igen!

Bl a framfördes musik ur ”Candide”, en musikal/operett av Leonard Bernstein, som baserar sig på Voltaires roman. I romanen råkar huvudpersonen Candide och hans tilltänkta, Kunigunda, ut för allsköns elände alltmedan ”Doktor Pangloss” försöker övertyga dem om att de lever i ”den bästa av världar.” Det är lätt att dra paralleller mellan Pangloss och Nordkoreas ledarskikt!

Vidare framförde orkestern musik av Antonín Dvořák, ur symfoni nr 9 i e-moll, även kallad ”Från den nya världen.” Kompositören skrev musiken under sin treåriga vistelse i USA under slutet av 1800-talet.

Hela konserten, ”The Pyongyang Concert”, finns utgiven på DVD och rekommenderas varmt till alla som vill ta del av något av det besynnerligaste som skett i musikväg i vår samtid!

Nu är Maestro Lorin Maazel borta. Han var en av de allra största i sin genre och ledde flera världsberömda orkestrar under sin fantastiska karriär.

För mig var han en absolut favorit i dirigentpulpeten. Inte bara för bedriften i Pyongyang!

Hans livsgärning lever kvar i mängder av underbara inspelningar.

Må Nordkoreas befolkning också snart få uppleva allt det underbara som världen har att erbjuda!