Om flygrädsla och Putins ansvar!

När jag var riktigt liten drömde jag vid flera tillfällen en fasansfull mardröm. Jag drömde att jag skulle omkomma i en flygkrasch!

Jag fick i drömmen veta året då det skulle ske, med vilket bolag, flygplanstyp och var.

1985 var året mitt liv skulle ta slut, en DC8-63 skulle ända mitt liv på väg till ett soligt charterresmål från en svensk flygplats.

Jag var under min uppväxt skräckslagen varje gång jag skulle flyga. Närmast att beteckna som okontrollerbar.

Jag minns en flygning då jag satt tillsammans med min mor och bredvid henne satt en man som vid start, från den grekiska ön Rhodos, glatt kunde meddela mig att ”ner kommer man alltid.” Om jag blev lugnare? Gissa! Just den gången var det dock en maskin från Airbus som stod för flygturen men vad hjälpte det?

Så småningom avtog min flygrädsla och i dag är något av det häftigaste jag vet att flyga! Gärna långt och över oändliga oceaner.

I samband med en jämn födelsedag flög jag ungefär så långt bort man kan komma från Sverige. Under nattflygningen från Los Angeles till Rarotonga i södra Stilla Havet blinkade plötsligt budskapet på tv-skärmarna: ”Vi är nu så långt från fast mark som någon reguljär flygförbindelse kommer.” Jag njöt och tyckte det var sååå häftigt!

I dag begriper jag mig inte på de som vägrar att flyga! Expressens Cecilia Hagen är kanske den allra mest flygrädda av alla flygrädda och hon är inte sen att berätta detta titt som tätt i sina krönikor. Vi matas då med information om långa tågresor och en gång en långresa med fartyg till New York. Jag har, sedan barnsben, förståelse för alla som har någon slags fobi men samtidigt; Vad missar inte Cecilia av livet och världen?

Ett dygn efter den förfärliga nedskjutningen av ett passagerarflyg över Ukraina, när allt det fasansfulla börjar få alltmer tydliga konturer och vi nås av uppgifter som om den holländska familjen bestående av två vuxna och fyra barn som raderats ut i ett ”terrordåd” så är det inte utan att det börjar svaja lite under fötterna och flygrädslan börjar pocka på för att återta initiativet.

Men jag kommer inte att låta detta ske!

Måhända omkommer jag i någon flygolycka någon gång men jag flög med en DC8-63 på väg till ett charterresmål 1985, trots drömmen många år tidigare, och den gången gick det vägen.

Jag är inte beredd att låta min nyfikenhet få stå tillbaka för skräck. Till det är livet alltför kort!

Och jag vidhåller min åsikt från i går; Rysslands Vladimir Putin har mycket att stå till svars för, inte minst 298 människors död i de östligaste delarna av Ukraina för ett dygn sedan!