29 juli 2014

Om nya ordet jag aldrig tänker använda!

I dag har SAOL, Svenska Akademiens ordlista, meddelat att de i nästa upplaga tar med ett ord som inte funnits tidigare.

Jag har aldrig varit en stor beundrare av Ebba Witt-Brattström men på SvD Kultur kommenterar hon i kväll att ordet kan leda till ett bakslag för feminismen och hon avråder också till officiell användning av ordet!

Många är mina kvinnliga vänner. Många gånger har jag konstaterat att löneskillnaderna kan vara rent häpnadsväckande mellan man och kvinna trots att de båda utför liknande arbetsuppgifter.

Jag respekterar att det finns de som varken vill definiera sig som man eller kvinna och jag uppmuntrar dem till att ståndaktigt (var det ett för maskulint ordval?) sträva efter vad det nu är de vill uppnå!

Visserligen har Witt-Brattström själv försökt ändra attityder genom att byta ut ”fröken” mot ”herrken” och ”man till ”dam” men lik förbaskat så tror jag på henne när hon i dag påstår att dagens ny-ord försätter den kvinnliga delen av språket till en absolut, och svårtillgänglig, utpost!

Själv kommer jag aldrig någonsin att använda ordet! Oavsett om mottagaren själv anser att det skulle vara lämpligt!

27 juli 2014

Om meteorologers och andras jobbansvar!

Visst blev söndagsvädret i huvudstaden spektakulärt!

Regnet behövdes visserligen men kom som slagregn och naturen hann nog inte tillgodose sig med behövlig vätska.

Det känns bedrövligt att tvingas erkänna, snart väntar 8 månaders mörker, kyla och snöfall på tvären, men att se termometern sjunka från 29 grader till 17 dito på fem minuter kändes som en liten lättnad efter de senaste dagarnas tropikhetta. (Jag som älskar tropikhetta! Hur gick det här till?)

Nu anklagas SMHI för att ha ”missatovädret.

Jag begriper att det sannerligen inte kan vara lätt för meteorologer att förutse var åskoväder ska slå till. Själv satt jag på förmiddagen på min balkong, hade långfrukost och kunde konstatera att åskmolnen i söder växte till med en fart jag sällan skådat.

SMHI hade förvarnat om att detta skulle kunna ske medan min meteorologiska husguru, YR.no, fortsatt tjatade om ännu en dag med 30 graders värme och sol!?!

Möjligen skulle både YR och SMHI kunna flasha, uppdatera sina prognoser oftare än vanligt, när de inser vad som håller på att hända. Men inte då!

Meteorologiska instanser förtjänar kritiken de får när det gäller vädret även om de inte kan ställas till svars för losslitna Finlandsfärjor, översvämmade varuhus och t-banestationer och vad det nu handlat om i dag!

Även om förvarningen blir kort så är alla varsel som kan innebära att egendom hinner skyddas av godo!

Skulle jag, på mitt jobb, i en helt annan bransch än meteorologernas, inte kunna snabbparera eventuellt snabbt uppkommande katastrofer så skulle jag vara ”rökt!”

Om 200-åringar och en vital ålderdom!

GP, Göteborgs-Posten, publicerar på söndagen ett par artiklar som ingjuter hopp i alla oss som passerat det som brukar kallas peaken för det mänskliga livet.

I en artikel får vi veta att det finns forskare som tror att världens första 200-åring nu har fötts. Vi blir äldre och äldre för varje generation.

Detta faktum ställer oerhörda krav på framtidens äldrevård, inte minst när det gäller vem som ska pyssla om 200-åringarna på ålderns höst. Med Sverigedemokrater som tycks gå mot ännu ett framgångsrikt val, tyvärr, och som anser att det inte ska tillåtas några som helst invandrare i vårt land så blir oron självklart mycket tydlig! Jag vidhåller min förhoppning om att Jimmie Åkesson lämnas helt allena på ålderns höst, kalla mig gärna oempatisk, och får försöka lotsa sig igenom sin egen ålderdom och därtill tillhörande krämpor efter eget bevåg!

GP skriver att ”70 plus är det nya 20” och Ingmar Skoog, professor i psykiatri, säger att dagens 70-åringar lever som 50-åringar gjorde tidigare.

I en annan GP-artikel berättas om Maja och Jan Hambe, 88 respektive 90 år unga, som även i hög ålder ägnar sig åt avancerat resande. Ibland tillsammans och ibland på egen hand. 

”Ska man ha semester ska man ju ha semester”, säger Maja fnittrande som förklaring till att hon lämnar sin make ibland när ressuget sätter in. 

I 80-årsåldern gjorde hon pilgrimsvandringen till spanska Santiago de Compostela medan hennes make har varit på fotoexpedition till Thailand.

Jag blir så imponerad, och glad, över paret Hambes iver att fortsätta att söka spänningen och tillfredsställa äventyrslustan när många andra tycker att detta inte lämpar sig av åldersskäl!

Heja Maja och Jan!

Det är ”en stilla nåd att bedja om” men jag tänker att det vore underbart att få vara fräsch, och ressugen, ända in i kaklet!

Även om jag kanske inte skulle gilla tanken på att nå 200-års strecket!

26 juli 2014

Om Christian Falk och andra vi älskar!

Christian Falks Sommarprogram i P1 var verkligen en tårdrypare. Snytservetterna gick åt i en sällan skådad ström!

Avslutningsorden, till sonen som valde att ända sitt liv: ”Jag vänder mig till dig min älskade William. Jag har bara några få viktiga saker kvar att fixa, sen kommer jag” fick mig, och säkert de flesta andra, att fullständigt bli förkrossade.

Med några timmars eftertanke så slår det mig att vi är så otroligt, imbecillt, obegåvade på att visa någon människa vi tycker mycket om uppskattning medan denne är i livet.

Jag vet för för ett par år sedan sa jag till en släkting om en av mig älskad äldre faster: Hennes begravning måste jag absolut bevista!

Den jag pratade med tittade på mig som om jag kom från yttre rymden och sa: ”Hur vore det om du engagerade dig i, och såg till att träffa, människan medan hon ännu är i livet?”

Naturligtvis helt riktigt konstaterat av min släkting!

Jag påstår att vi är alldeles för dåliga på att visa en älskad vän/släkting/kändis/vem-som-helst uppskattning då denne fortfarande är i livet.

Däremot är det otroligt lätt att brisera i massor med lovord i samband med att någon gått bort!?! Gärna via sociala medier så att riktigt många ser att man själv minsann är en empatisk människa!

Det är sjukt!

Christian! Jag visste, helt ärligt, inte mycket om dig under din livstid. I dag blev jag klokare och jag är övertygad om att du och ”Wille” har ett megaparty just nu!

Själv tänker jag försöka bry mig mer, än vad jag gjort hittills, om de människor som betyder något för mig NU! Medan de, och jag, fortsatt är i livet!

Ebola allt närmare västvärlden!

BBC berättar att hälsoinstanser i Nigeria satts i högsta beredskap sedan en man, just anländ från Liberia, avlidit i Ebola i Lagos, Nigerias största stad.

Att Lagos, betydande affärsstad med intensiva kontakter med Europa och USA och med dagliga direkta flygförbindelser till flera knutpunkter i Europa och USA, nu drabbats av sitt första dödsfall i den fruktansvärda sjukdomen gör att det nu inte lär dröja dagar utan sannolikt bara timmar innan vi har de första Ebolafallen otrevligt mycket närmare oss!

Nigerias hälsominister, Onyebuchi Chukwu, bekräftar dödsfallet för BBC och tillägger att det handlar om en regeringstjänsteman från Liberia. Sjukdomen, med över 90 % dödlighet, gör således ingen skillnad på folk och folk.

Det visade sig inte minst tidigare i veckan då det meddelades att läkaren Sheik Umar Khan, som kallas nationalhjälte, för sina insatser mot Ebola i hemlandet Sierra Leone, själv drabbats av sjukdomen trots att han använt alla de skyddsmetoder som står till buds för sjukvårdspersonal.

I Freetown, Sierra Leones huvudstad, stormade en familj häromdagen isoleringsavdelningen på ett sjukhus och ”fritog” en kvinna som nu visar sig bära på viruset. Kvinnan är efterlyst i lokal media men risken är mycket stor att hon hinner sprida sjukdomen vidare under tiden hon är ”på rymmen.”

Det är nu hög tid att västvärlden vaknar upp ur den trygga inställningen att Ebola visserligen är hemskt men endast drabbar begränsade delar av utvecklingsländer. 

Om sjukdomen tillåts sprida sig vidare ut i världen, kanske via jättestaden Lagos, så har vi snart nog annars vår tids digerdöd som ett lika skrämmande som tänkbart framtidsscenario!

25 juli 2014

Om Norge, terrorhysteri och främlingshat

Norsk polis och säkerhetstjänst gör det säkra före det osäkra och går ut och varnar, varnar igen och meddelar i dag att beredskapen ”aldrig har varit så hög.”

Bra eller dåligt? Jag är inte övertygad om det goda men samtidigt är det svårt att bortse från det fruktansvärda dådet i Oslo och på Utøya för några år sedan.

Samtidigt är hetsandet just nu som gjort för att framkalla en närmast oöverstiglig rädsla och ett främlingshat av sällan skådad kaliber!

Det visade sig igår då en norrman, Daniel Pettersen, vars mor är från Sydamerika och bidragit till att Daniel är mörkhårig, plockades av ett KLM-flyg i Oslo då en medpassagerare befarade att han, en 24-åring, stod i begrepp att avsluta alla passagerares liv. Eller plockades av? Ett helt gäng beväpnade poliser såg till att han togs ut från flyget, förhördes, granskades för att sedan ”frias” och fick kliva på flyget igen. Dock missade han sin anslutning i Amsterdam… Det är DN som berättar i Sverige och de citerar Verdens Gang!

Anmälaren, en kvinna, hade reagerat på att 24-åringen ”hade tatueringar över hela kroppen.”

Ja, det vet ju alla att har man tatueringar så är man ju svårt misstänkt för precis allt, eller?

Kanske borde den norska polisen ha tänkt till en extra gång innan de fullkomligt briserade i en terrorhysteri.

Senast det begav sig i Oslo med omnejd var det en blond grabb i 30-årsåldern som såg till att ända många människors liv, de allra flesta dessutom under en spirande ungdom.

Nu går nog alla norrmän på helspänn och tittar misstänksamt på grannar samt medpassagerare i bussar och på ”trikken.”

Kanske missar de alla, inklusive de som startat terrorhysterin, att se skogen för alla träd, dvs upptäcka och förhindra det som förhoppningsvis kommer att upptäckas och förhindras? 

Måhända hade det varit bättre om den norska polisen och säkerhetstjänsten hade behållit ”tipset” för sig själva och arbetat utifrån det på egen hand?

Bevare oss för fler terrordåd!

Om Nordkorea, orientering och turismdrömmar

De senaste dagarna har det kommit en del nyheter som berör Nordkorea.

Förutom att landets diktator Kim Jong-Un bittrat ihop över de nidfilmer som spridits över bl a Youtube så har vi fått veta att orienteringsarrangemanget ”Champions Week” ska hållas i Kina och Nordkorea 2015.

Svenska orienteraren Helena Jonsson säger till TT: ”Jag kommer förmodligen att tacka nej.”

Vad är det hon och hennes orienterarkompisar funderar på?

Det är väl bara att högt och tydligt tacka NEJ till en tävling som ska gå i världens kanske värsta diktatur!?!

För övrigt undrar jag hur en orienteringstävling i Nordkorea går till? I landet får inga utlänningar röra sig fritt och ingen kontakt med ”vanliga” invånare tillåts ske.

Ska varje enskild orienterare tilldelas en nordkoreansk ”guide”, godkänd av regimen, som flänger med runt i det bedrövliga landet? Vad händer om någon orienterare springer fel? Blir det nackskott på plats och kompassen nedkörd i halsen?

Eller är det helt enkelt så att hela evenemanget ska gå av stapeln i något av de gigantiska fångläger som finns? Enorma områden, som mindre landskap, som omgärdas av taggtrådsstängsel och där vakterna ägnar sig åt pennalism i den högre skolan, trots att de säkerligen saknar all form av utbildning. Ett sådant läger där de nuvarande fångarna på nordkoreanskt sätt eliminerats skulle kanske lämpa sig som orienteringsbana?

Helena och ni andra som funderar på att eventuellt orientera i Kim Jong-Uns hemtrakter; Gör inte det och var tydliga med varför!

Förutom lusten att arrangera tävlingar i sitt utsvultna och svårt förtryckta land meddelar Kims regim att man minsann tänker bygga en rejäl turiststad på östkusten. Staden Wonsan ska få ett rejält lyft med skyskrapor, blomsterpark, idrottsanläggning (!) och t o m ett undervattenshotell.

Var pengarna till detta skrytbygge ska komma ifrån är inte känt, inte heller vart byggmaterial och andra nödvändigheter skall inhandlas men det ligger nära tillhands att tro att flörtandet med Kuba, minns lastfartyget med vapen som stoppades i Panama ifjol, kommer att behöva nå nya, diktatoriska, höjder.

Vem som ska turista i Wonsan är också oklart då människor från de nära grannarna Japan och Sydkorea inte tillåts besöka Nordkorea.

Jag fortsätter att hoppas på att det förtryckta, hungriga och svårt plågade nordkoreanska folket snart får den frihet de så länge har varit berövade!

22 juli 2014

Grillat med Hrefna sommarens största asgarv!

Sommarvärme och ljusa kvällar innebär att tv-tittandet blir starkt begränsat. TV kan man liksom kolla på i oktober!

Dessutom; Som jag tidigare suckat om på min blogg motsätter jag mig starkt alla matlagningsprogram som vi tvångsmatas med!

MEN!

Just nu går ett matlagningsprogram som får mig att skratta så otroligt mycket. Inte för att jag bryr mig om rätterna som tillagas utan p g a hur fullkomligt urusel produktionen är och hur alltigenom urtrist programledaren är. Jag får verkligen hoppas att SVT inte betalat en enda krona till RÚV, den isländska televisionen!

Hrefna Rósa Sӕtran må vara en isländsk kändiskock. Med gedigen utbildning i bl a New York och London, och numera stolt ägare av krogen ”Fiskmarkadurinn” i Reykjavik, så har hon säkert gjort sig förtjänt av alla personliga framgångar inom den isländska krogsvängen. Jag tvivlar heller inte ett ögonblick på hennes kokkonst. Tvärtom; Det vore en dröm att resa till Island och proväta hennes maträtter. Någon tv-programledare blir hon dock aldrig!

SVT sänder nu den isländska programserien ”Grillat med Hrefna” och jag skrattar tills jag nästan gråter. Ibland vill jag bara gråta!

Jag har vid ett par tillfällen råkat zappa in på programmet. Senast skedde det vid 5-rycket i morse då jag snabbt skulle kolla nyhetsläget innan arbetet väntade.

Hrefna står vid en trädgårdsgrill och matar in den ena maträtten efter den andra. Varje gång hon ska lägga på något nytt så säger hon ”och jag penslar på olja för att maten inte ska fastna”, ”jag stänger locket till grillen i fem minuter och vänder sedan” och ”grillen ska vara riktigt varm”. Dessutom är hon fullständigt allvarlig när hon gör det på sitt eget, otroligt opersonliga och nästan mekaniska vis!

I programmet jag råkade få en glimt av i morse meddelade hon att hon nu skulle grilla en ”härlig portabello-sandwich.” Detta innebar att hon nöp av fötterna på ett par portabellosvampar, la en halv camembertost på en av dem (Japp! 50 % av en hel camembert!), la på den andra svamphalvan och sedan meddelade: ”jag penslar på…” (ja, resten fattar ni!).

När alla maträtterna är färdiggrillade, och de är sannerligen inte få i varje halvtimmesprogram, så bär hon ut dessa till en campingmöbel i en mycket spartansk omgivning. Där sitter hennes vän Andri som hon i sprintfart kastar fram den ena rätten efter den andra till. Sedan sitter hon själv bara och glor medan han pinar i sig även sådant som alls inte faller honom på varken läppar eller smaklökar. Om portabello-sandwicharna sa han efter en stunds betänketid: ”Ja, det är mycket speciellt”. Hrefna nickade bara!

Alltså; Jag rekommenderar alla att zappa in Hrefna vid tillfälle eller spana in hennes bisarra matprogram via SVT Play. Om så bara för ”fimm minútúr”! Mycket nöje och smaklig spis J!

19 juli 2014

Turkisk buffé som leder till toaletten!

Med viss regelbundenhet, typ varje sommar, kan vi läsa om hotell i Turkiet som lyckas få sina gäster sjuka under det som ska vara de mest underbara av dagar.

I dag är det dags igen.

På ett hotell i Side har ett helt gäng av Fritidsresors gäster insjuknat på ett all-inclusive-hotell.

Matthias Bergendahl, informatör på ”blåskjorteföretaget” med ”dagarna man minns” som slogan, berättar, för DN, att omfattande provtagning nu sker på allt ifrån slush-maskiner via vattenledningar till självaste middagsbuffén. Ja, det kan tyckas vara initiativrika undersökningar men frågan är om inte hotellen i allmänhet borde ha ett bättre förebyggande arbete för att mota rännskitan i hamn innan den tillåts blomma ut i all sin vidriga prakt?

Nej, jag har inte varit i Turkiet och jag fattar inte varför svenska charterresenärer tycks hysa en sådan kärlek till landet. Är det bara ekonomin som tillåts styra när resmål ska väljas? Billigt är ju liksom inte alls, per automatik, att definiera som bra!

Men jag har kollegor som reser till Turkiet varje år och som påstår att det är fantastiskt så vem är jag att döma? Bara för någon vecka sedan kunde vi läsa i Expressen om det fantasibefriade paret som bott på samma hotell 22 gånger (http://tyckerierna.blogspot.se/2014/07/om-charterresenarer-utan-lust-att-upp.html) utan att ens reflektera över att omväxling kanske kan förnöja!

Nämen då så; Skit på er men kom inte och gnäll sedan!

Om Bildt, Croneman, kulturvänster och ett terrordåd!

Sakine Madon, fristående kolumnist i Expressen, annars politisk redaktör vid Norran, skriver i dag en tänkvärd kolumn på Expressens ledarsida.

Sakine ifrågasätter hur det kan komma sig att de som tillhör kategorin ”skön kulturman” gång efter annan klarar sig förbi kritik när de begår grova textliga övergrepp på tjejer.

I sanningens namn finns det så klart även kvinnliga kulturskribenter som får breda ut sig alltför mycket och ibland är det en kamp mellan könen om vem som får mest uppmärksamhet och utrymme, särskilt på tidningarnas kultursidor.

DN är nog rikets praktexempel när det gäller att bara den som är tillräckligt mycket vänster, helst inte mer höger än tillhörande vänsterfalangen i vänsterpartiet, tillåts uttrycka sig på kulturdelens ”ledarplats.”

I en gigantisk sur uppstötning frontalangriper i dag Johan Croneman Sveriges utrikesminister Carl Bildt. Det som var tänkt som en sedvanlig Cronemansk tv-krönika blev något helt annat i dag.

Visserligen skriver Croneman att Bildt ”har ju i och för sig aldrig någonsin haft fel” men sedan får vi ändå i en kräkfärdig trespaltare ändå ta del av hur fel det var av Bildt att så kategoriskt uttala sig om den fruktansvärda nedskjutningen av Malaysia Airlines-planet över Ukraina.

Det finns liksom ingen hejd på hur fel det var av Bildt att tycka saker så omedelbart efter att det ryskstödda terrordådet hade inträffat.

Varför vi ständigt måste läsa vänsterinsnöade texter som denna drapa på DN Kulturs "ledarplats" är fullständigt ofattbart!

För varje minut som går har vi ända sedan nedskjutningen fått bekräftat, på den ena punkten efter den andra, att Carl Bildt hela tiden haft rätt sedan missilen ändade 298 människors liv.

Precis som Croneman själv konstaterar har ju aldrig utrikesministern fel!

Är det inte dags för Johan Croneman att ta en lång, helst extremt lång, semester?

18 juli 2014

Rädda nya akuten på St Göran!

Den splitternya akutmottagningen vid St Görans sjukhus i Stockholm, privatdrivet, riskerar att rivas.

Detta sedan mark- och miljödomstolen rivit upp bygglovet.

Charlotte Broberg (M) bekräftar för SvD att rivning är ett alternativ som nu ses som en möjlig utväg.

Anledningen till att akutmottagningen, enligt domstolen, bör rivas är att grannar klagat på buller och störningar. (Detta samtidigt som samma grannar tycker det är okej att tunga narkomaner byter sprutkanyler i grannskapet???)

Bygget vid St Göran har kostat 295 miljoner och ansågs nödvändigt för att möta det hysteriska behovet av akutplatser i Stockholms län.

Jag är inte sen att tycka att många av de som i dag besöker en akutmottagning inte har där att göra utan ska hänvisas till en vårdcentral eller närakut.

Men att besluta om rivning av en sprillans ny akutmottagning, på ett av landets mest framgångsrika sjukhus, med en vård en bra bit över det nationella genomsnittet när det handlar om kvalitet och väntetid, är det inte långt under vad en genomsnittlig begåvning kan anse vara skäligt?

Sitter det bara vänsterpartister i mark- och miljödomstolen och är i så fall inte beslutet fattat på absolut felaktiga grunder och bortom all vett och sans? Eventuellt kanske baserat på att sjukhuset bedrivs i privat regi?

För något halvår sedan drabbades jag av hälsoproblem, modell så svåra att t o m min husläkare beordrade transport till St Göran. Väl där omhändertogs jag raskt av proffsig personal som kunde konstatera, efter noggranna undersökningar, att alltihopa var falskt alarm. Jag var tacksam över all den fingertoppskänsla som visades mig då och i dag fattar jag inte ett dyft av nyheten om att den bästa av nybyggda och nyupprustade vårdinstanser eventuellt ska rivas.

Låt bygget stå kvar och kommendera gnälliga grannar att flytta långt bort från kanylbyten och påstått buller!  

Om flygrädsla och Putins ansvar!

När jag var riktigt liten drömde jag vid flera tillfällen en fasansfull mardröm. Jag drömde att jag skulle omkomma i en flygkrasch!

Jag fick i drömmen veta året då det skulle ske, med vilket bolag, flygplanstyp och var.

1985 var året mitt liv skulle ta slut, en DC8-63 skulle ända mitt liv på väg till ett soligt charterresmål från en svensk flygplats.

Jag var under min uppväxt skräckslagen varje gång jag skulle flyga. Närmast att beteckna som okontrollerbar.

Jag minns en flygning då jag satt tillsammans med min mor och bredvid henne satt en man som vid start, från den grekiska ön Rhodos, glatt kunde meddela mig att ”ner kommer man alltid.” Om jag blev lugnare? Gissa! Just den gången var det dock en maskin från Airbus som stod för flygturen men vad hjälpte det?

Så småningom avtog min flygrädsla och i dag är något av det häftigaste jag vet att flyga! Gärna långt och över oändliga oceaner.

I samband med en jämn födelsedag flög jag ungefär så långt bort man kan komma från Sverige. Under nattflygningen från Los Angeles till Rarotonga i södra Stilla Havet blinkade plötsligt budskapet på tv-skärmarna: ”Vi är nu så långt från fast mark som någon reguljär flygförbindelse kommer.” Jag njöt och tyckte det var sååå häftigt!

I dag begriper jag mig inte på de som vägrar att flyga! Expressens Cecilia Hagen är kanske den allra mest flygrädda av alla flygrädda och hon är inte sen att berätta detta titt som tätt i sina krönikor. Vi matas då med information om långa tågresor och en gång en långresa med fartyg till New York. Jag har, sedan barnsben, förståelse för alla som har någon slags fobi men samtidigt; Vad missar inte Cecilia av livet och världen?

Ett dygn efter den förfärliga nedskjutningen av ett passagerarflyg över Ukraina, när allt det fasansfulla börjar få alltmer tydliga konturer och vi nås av uppgifter som om den holländska familjen bestående av två vuxna och fyra barn som raderats ut i ett ”terrordåd” så är det inte utan att det börjar svaja lite under fötterna och flygrädslan börjar pocka på för att återta initiativet.

Men jag kommer inte att låta detta ske!

Måhända omkommer jag i någon flygolycka någon gång men jag flög med en DC8-63 på väg till ett charterresmål 1985, trots drömmen många år tidigare, och den gången gick det vägen.

Jag är inte beredd att låta min nyfikenhet få stå tillbaka för skräck. Till det är livet alltför kort!

Och jag vidhåller min åsikt från i går; Rysslands Vladimir Putin har mycket att stå till svars för, inte minst 298 människors död i de östligaste delarna av Ukraina för ett dygn sedan!

17 juli 2014

Om MH017 och en konflikt bortom Putins kontroll

För mindre än en timme sedan, när dessa rader skrivs, kom nyhetsflasharna om att ett Malaysian Airlines flyg, en Boeing 777, flight MH 017, på väg från Amsterdam till Kuala Lumpur, har kraschat i Ukraina nära staden Donetsk.

Senast i måndags sköts ett ukrainskt fraktflyg ned och den amerikanska försvarsmakten säger nu, enligt CNN, att det planet träffades av en raket avfyrad från den ryska sidan av gränsen.

Enligt DN säger nu det ukrainska inrikesministeriet att även dagens krasch ska ha orsakats av en raket.

1 september 1983 sköts ett Korean Airlines-plan ned av sovjetisk militär.

Det är ännu alltför tidigt att dra några slutsatser om vad som just nu rullas upp i media men….;

Är det inte dags nu att Vladimir Putin och Dmitrij Medvedev omedelbart lämnar, eller tvingas att lämna, sina poster?

Vem, eller vad, som bär skulden till dagens krasch kommer så småningom att kunna fastställas men faktum kvarstår att konflikten i, och omkring, Ukraina nu har gått alldeles för långt och nu måste även Ryssland inse detta!

Mina tankar ikväll går till alla de som var ombord på MH017!

Om TeliaSonera och business med diktaturer

När vd:n för ett företag som till 37,3 % ägs av svenska staten och till 10,1 % ägs av den finska diton säger - ”Vi vet inte vem som är vår partner i Azerbajdzjan” – är det inte då att betrakta som fullständigt häpnadsväckande och oacceptabelt?

Orden flög över läpparna på TeliaSoneras vd, Johan Dennelind, tidigare i dag i samband med att företaget presenterade sin halvårsrapport.

Med affären med den uzbekiska regimen i nära minne, där diktatorsdottern Gulnara Karimova lär ha krävt stora pengar i inte så värst lagliga transaktioner så är dagens uttalande om likaledes diktatorsstyrda Azerbajdzjan ingenting annat än en alltför dålig repris!

Att läsa i TeliaSoneras etiska riktlinjer, som finns utlagda på hemsidan, att ”våra kunder ska känna att det är enkelt och givande att göra affärer med oss” får liksom en helt ny betydelse! Vi skiter i vem kunden är bara det rasslar till i de egna kassböckerna, kosta pengar vid sidan om om det så krävs!

I de etiska riktlinjerna förespråkas vidare ”en fri och rättvis handel”. För vem är handeln rättvis om det handlar om affärsöverenskommelser med diktaturer? Knappast den lokala befolkningen i alla fall.

Som grädde på moset skriver TeliaSonera också i sina etiska riktlinjer: ”I vår verksamhet runt om i världen ger vi inte och tar inte mutor eller andra illegala betalningar för att få eller bibehålla affärer.” Frågan är om inte efterlevnaden av just denna punkt lämnat, och kanske fortsatt lämnar, en hel del att önska av ledningen för företaget?

Att inte veta vem man gör affärer med är knappast godtagbart för ett företag som till mer än en tredjedel ägas av staten, d v s du och jag och alla andra svenskar!

16 juli 2014

Om norrlänningar som blåser staten!

I Norrland tycks kreativiteten vara av det större slaget när det kommer till att blåsa staten på pengar!

Det verkar inte bara handla om ”vi flytt int” av sociala skäl utan också om en ovilja att göra ett ”hederligt” arbete!

I dag får vi oss, via TT, två aktuella fall till livs.

En kvinna som varit sjukskriven i massor av år döms nu att betala tillbaka stålarna, mer än en halv miljon kronor, till statskassan. Trots påstådda rygg- och magbesvär har hon varit en framgångsrik tävlingslöpare inom en sportkategori som inte omnämns ytterligare.

Kvinnan själv säger till sitt försvar att hon blivit ”tillsagd att motionera så mycket som möjligt.”

I ett annat fall har en man som anser sig ha nedsatt arbetsförmåga p g a ryggbesvär, magsjukdom och diabetes sysslat med hembränning och skrothantering.

Jo, tjena!!

Fasiken vad många ”sjuka”, på allehanda sätt, människor det finns!

Ikea hycklar om barn!

Expressen skriver i dag en hjärtevärmande historia om hur Linda Thieles son Texas, 4 år och med Downs syndrom, togs emot med öppna armar, i lekrummet på Ikeas varuhus i Birsta.
Linda skrev ett tackbrev på Facebook och Ikea var snabba med att lägga ut detta på sin egen sida.

För dryga två år sedan nekades Filippa, med liknande utvecklingsproblem som Texas, tillträde till ett annat Ikea-varuhus lekavdelning med hänvisning till att varuhuset inte kunde garantera flickans säkerhet. Filippas mamma drev saken till domstol och fallet fick stor uppmärksamhet men tyvärr förlorade familjen mot möbeljätten. Filippas mamma hade krävt 20 000 kronor i skadestånd men det ansåg Ikea vara för dyrt och drev saken i domstol där de alltså fick rätt.

Jag bloggade om saken : http://tyckerierna.blogspot.se/2012/03/ikea-bollhav-och-kundforakt.html, innan domen till Ikeas fördel hade kommit.

Frågan jag i dag ställer mig är om Ikea ändrat ståndpunkt när det gäller hur barn ska bemötas eller om Birsta-fallet helt enkelt vållade lite positiv publicitet och därför är värd att berätta om på den egna Facebook-sidan?

Jag tror det sistnämnda!

Ikea, som med jämna mellanrum hamnar på nyhetsplats, ofta i inte alls speciellt positiva ordalag, suktar nog efter guldkornen och tar åt sig äran så snart sådana finns att tillgå.

Den som i dag förtjänar allas uppskattning, beröm och jubel är Hampus Lindkvist på Ikea i Birsta. Hampus är grabben som inte gör skillnad på barn och barn.

Oavsett vad hans arbetsgivare tycker om saken!

14 juli 2014

Om ALS, omvårdnad och ättestupa

SVT berättar på måndagskvällen om Håkan Sandberg, 65 år, tidigare berättarröst i många naturprogram, som drabbats av ALS, kanske den värsta av sjukdomar någon människa kan drabbas av, och som tog Rapport-ankaret Ulla-Carin Lindquists liv för 10 år sedan.

Det visar sig att den som fyllt 65 år och är svårt sjuk inte längre har rätt att söka eller utöka sin personliga assistans. Något som nu drabbar Håkan som säger ”har man inte hunnit få den personliga assistans man behöver innan man fyllt 65 har man missat tåget.”

Håkan kan i dag inte längre använda sin välkända röst utan ”talar” via en ögonstyrd dator.

ALS, som innebär att musklerna sakta förtvinar och att du sakta, och oundvikligen, kvävs till döds, kräver i ett framskridet skede en stor insats av samhället. För att få underlättning för att kunna andas, syre – livets allt, krävs att samhället bidrar med personliga assistenter dygnet runt. Alternativet är att ligga i en institutionaliserad tillvaro kopplad till en respirator.

Vid fyllda 65 är du rökt och institutionen väntar där du sakta tynar bort!

Eller som Raymond Press, specialist och ansvarig för ALS-vården vid Karolinska säger till SVT: ”låta sjukdomen ha sin gång.”

Kom igen nu KD-ministrar!

Fram med vettiga förslag snarast, helst i dag, som garanterar att alla, även Maria Larsson och Göran Hägglund, ja vem som helst, en tillvaro där vi, så långt det är möjligt, om än med assistanshjälp, tillåts inandas dofterna från det egna hemmet medan kroppen sakta tacklar av!

65 är sannerligen ingen ålder då ättestupan bör vara det enda alternativ som står till buds. 
Särskilt inte eftersom vi alla, som fortsatt inte är svårt sjuka, förväntas arbeta, och dra in skattekronor, långt mycket senare än så!

Om Lorin Maazel och en märklig konsert

Lorin Maazel är död! 

Den 26 februari 2008 skedde det som ingen nog hade förväntat sig att få uppleva.
New York Philharmonic, under ledning av Maestro Lorin Maazel, gav en konsert i Nordkoreas huvudstad Pyongyang.

Orkestern inledde konserten med värdlandets nationalsång för att direkt efter klämma i med den amerikanska diton.

Sug på den; New York Philharmonic spelar ”The Star-Spangled Banner”. I Pyongyang! Det var en surrealistisk upplevelse.

Då trodde i alla fall jag att det kanske, kanske med hjälp av orkestern skulle kunna ske en liten öppning in till det innersta av den dåraktiga Kim-dynastin och att världen skulle kunna bli lite bättre. Hur det blev med den saken är tyvärr alltför bekant!

Maazel och orkestern hade ställt som krav för att konserten alls skulle bli av att de själva, och endast de, skulle få bestämma programmet.

Förutom den nordkoreanska nationalsången flörtade orkestern med publiken genom att spela en folkvisa, Arirang, som ”alla” på den koreanska halvön lär sig redan som små barn.

I övrigt innehöll programmet flera käftsmällar mot Kim & Co, som inte begrep utan tvärtom sände konserten i den statliga radion. Om och om igen!

Bl a framfördes musik ur ”Candide”, en musikal/operett av Leonard Bernstein, som baserar sig på Voltaires roman. I romanen råkar huvudpersonen Candide och hans tilltänkta, Kunigunda, ut för allsköns elände alltmedan ”Doktor Pangloss” försöker övertyga dem om att de lever i ”den bästa av världar.” Det är lätt att dra paralleller mellan Pangloss och Nordkoreas ledarskikt!

Vidare framförde orkestern musik av Antonín Dvořák, ur symfoni nr 9 i e-moll, även kallad ”Från den nya världen.” Kompositören skrev musiken under sin treåriga vistelse i USA under slutet av 1800-talet.

Hela konserten, ”The Pyongyang Concert”, finns utgiven på DVD och rekommenderas varmt till alla som vill ta del av något av det besynnerligaste som skett i musikväg i vår samtid!

Nu är Maestro Lorin Maazel borta. Han var en av de allra största i sin genre och ledde flera världsberömda orkestrar under sin fantastiska karriär.

För mig var han en absolut favorit i dirigentpulpeten. Inte bara för bedriften i Pyongyang!

Hans livsgärning lever kvar i mängder av underbara inspelningar.

Må Nordkoreas befolkning också snart få uppleva allt det underbara som världen har att erbjuda!  

13 juli 2014

2 % av påvens män är pedofiler!?!

I en intervju med den italienska tidningen La Repubblica säger påven Franciskus att han på sikt ska lösa ”problemet” med att hans präster inte får idka samlag!

Men det är sannerligen inte det mest spektakulära som ”Il Papa” säger till den italienska tidningen!

Påven påstår att 2 % av den katolska kyrkans präster är pedofiler. Han har säkert rätt i sitt påstående men det blir inte mindre chockerande för det.

Omsatt till den svenska befolkningen, ca 9,7 miljoner i dagsläget, så skulle det betyda att det smyger omkring ungefär 194 000 pedofiler på våra gator, ibland våra buskar och groomande på nätet under falska identiteter. I alla fall om påvens siffror är att betrakta som en allmängiltig sanning!

Nu hoppas jag verkligen inte att så är fallet och konstaterar att påven har ett gediget arbete framför sig om han skulle vilja rätta till alla de oförrätter som hans kyrka ägnat, och ägnar, sig åt.

Kanske kan en del avarter kommas tillrätta med om prällarna får kopulera med andra vuxna som så önskar, av vilket kön som helst, i stället för att under Vatikanens skygglappar begå övergrepp på korgossar och församlingsmedlemmar i alltför ung ålder!

Världen behöver många Ian Thorpe!

”En del av mig visste inte om Australien ville att deras mästare skulle vara gay.”

Sagt av den f d simmargiganten Ian Thorpe, med fem hemsimmade OS-guld bl a, i en tv-intervju med Michael Parkinson.

Thorpe, som under sin karriär vid flera tillfällen bestämt förnekat att han skulle gilla killar, tar nu steget ut ur garderoben.

Egentligen borde ingen i hela världen behöva känna ångest för sina egna känslor. Inte år 2014.

Ingen skulle behöva förneka kärleken till en annan människa.

En idrottare i världsklass, avgudad av en hel sportintresserad omvärld, borde inte idka självförnekelse under ett antal år och dementera, gång efter annan, sina innersta känslor. Vem vet hur många guld Thorpe kunnat ta om han redan tidigt i karriären stolt vågat stå upp för sin person och rakryggat kunnat känna trygghet i förvissningen om att de allra flesta skiter i vem han hyser känslor för?

Nu ser dock världen inte sådan ut ännu!

Fortfarande är varje, idrottslig eller på annat sätt, förebild som kliver ut ur garderoben en välgärning för alla de unga som, stundtals under svåra våndor, plågas av tanken att ens våga berätta för sina egna föräldrar eller allra bästa vänner.

Många är de förtryckarregimer, Uganda, Ryssland och en hel hord till, som med all tydlighet gör klart att gillar du någon av samma kön så är du att jämställa med paria!

Jag tycker så otroligt synd om Ian Thorpe som burit på sin egen ”hemlighet” så länge men är samtidigt glad för att han nu, äntligen, vågar stå för den han är!

Världen behöver så många Ian Thorpe den kan få

12 juli 2014

Res oförsäkrad - skyll dig själv!

Expressen har i dag en artikel som får mig att känna mig likgiltig och känslokall!

En svensk tjej och hennes brittiske pojkvän kraschade den 24 juni in i en buss med den moped de färdades på. Olyckan skedde på Cypern. Pojkvännen avled och svenskan, 22 år gammal, har sedan dess vårdats svårt skadad på sjukhus.

Någon reseförsäkring hade inte paret och nu kämpar kvinnans familj för att få hem henne till Sverige.

De har startat en hemsida på Facebook där de vädjar om hjälp, d v s tigger pengar.

Att få hem kvinnan innebär, enligt hennes syster, ”stora kostnader för vår familj” och systern meddelar också att folk varit så givmilda och att alla i familjen är så tacksamma.

Systern beklagar vidare att de inte fått hjälp av svenska myndigheter.

Nej, varför skulle de ha fått det, undrar jag?

Jag trodde i min enfald att det var slut med svenskar som förväntar sig allsköns hjälp av svenska utlandsbeskickningar när de själva inte orkar ta ansvar för sina liv ens i preventivt syfte.

Att strunta i att teckna en hemförsäkring med reseskydd är att inte vilja bry sig om sitt eget livs väl och ve!

Att det finns folk som glatt bidrar med pengar p g a en begäran om detta på Facebook är också ganska förvånande.

Det finns så otroligt många andra sätt att vara behjärtansvärd på än att stödja en visserligen olycksalig men också oförsäkrad person. Många är hjälporganisationerna som ser till att pengar hamnar där de som bäst behövs.

Förhoppningsvis skaffar sig den drabbade familjen snarast en hemförsäkring med reseskydd så att de kan bli hemtransporterade om olyckan skulle vara framme nästa gång utlandssemester lockar.

Att tigga pengar via Facebook lär nog inte lyckas en andra gång!

11 juli 2014

Om charterresenärer utan lust att (upp-)leva!

I vad som verkar bli en serie berättar Expressens Malin Roos och Izabelle Nordfjell i dag från Turkiet, som påstås vara svenskarnas nya semesterparadis.

Vi får i dag möta Peter och Lillemor som berättar att de just besöker samma hotell som så många gånger förr. Närmare bestämt för tjugoandra gången!!!!

De berättar att de rusar upp vid 6-rycket på morgonen för att få just ”sina” solstolar, att de känner personalen och gillar att se hotellets shower. Frieriet skedde på hotellet och de fick ”chokladdoppade jordgubbar” i samband med friandet samt ”eget bord och blommor på rummet” under bröllopsresan.

Peter och Lillemor övertygar mig därmed att svenskar inte är intresserade av att ”leva!”
Jag har själv aldrig bott mer än två gånger på samma hotell! Å då har jag rest mycket, säkert mer än de flesta, i mina dagar!

Peter och Lillemor dricker säkert samma drinkar på hotellets bar. Varje kväll! De har säkert aldrig prövat mer än en ställning när de har sex. De bryr sig inte om politiska partiers program utan stoppar ned en röstsedel med samma beteckning som alltid i valkuvertet vid varje val. Varje fredag hemma är det tacos som gäller och att någonsin prova en ny maträtt är uteslutet!

De får rabatt från charterarrangören och vet nu, tänka sig att det tog 22 gånger, hur man snabbast tar sig från flygplatsen till solstolarna.

Så otroligt fantasilöst och vilken mäktig frånvaro av att vilja uppleva nytt, njuta av livet eller försöka lära sig mer om världen, kultur, språk, ja allt som sker i en värld bortom hemmet och hotellet i Turkiet!

Jag blir så jävla provocerad!

Om en nedlagd utredning, hat och kärlek!

Polismyndigheten i Västra Götaland har beslutat att lägga ned förundersökningen som gällde huruvida Håkan och Roy, de homosexuella makarna i Kinna, utsatts för hatbrott.

Vid ett flertal tillfällen har de anmält misshandel mm och paret har frekvent figurerat i media.
Kommissarie Björ Blixter sa i en kommentar till GP: ”Vi tror inte att paret i Kinna överhuvudtaget utsatts för några brott.”

Senare försökte polismyndigheten att förmildra Blixers uttalande genom att försöka förklara att förundersökningen lagts ned i brist på bevis och inte p g a att det inte begåtts några brott.
I tidningsnotiser har det insinuerats att en av männen i det berörda paret skulle lida av någon slags mytomani. Om så är fallet är det naturligtvis tragiskt men i så fall samtidigt en oerhörd kärleksbetygelse mot maken!

Själv vet jag nästan inte längre vad jag ska tro!

Jag hoppas, från djupet av mitt hjärta, att Håkan och Roy inte varit ”mediahoror” som ägnat sig åt falska tillvitelser för att få 15 minuter i rampljuset. Förutom att de i så fall kostat samhället oerhörda summor.

Men denna min förhoppning innebär också, per automatik, att jag starkt ifrågasätter handläggningen av ärendet hos Polismyndigheten i Västra Götaland!

I en krönika i SvD skriver Andreas Örwall Lovén att polisen sänder ”en tydlig signal till alla som utsätts för brott, inte minst hatbrott: Räkna med att kallas lögnare offentligt.”

Kommissarie Blixter lär nog tänka sig för innan nya uttalanden görs till media! Eventuellt väntar en JO-anmälan alldeles runt ett (fördomsfullt?) hörn eller så vet kommissarien mer än vad vi ”vanliga” får oss till livs!

Vi lär nog bli varse vad det lider!

Till dess annat bevisas väljer jag att tro på två makars kärlek till varandra! Förutom att jag starkt ifrågasätter rättsväsendets vilja att komma tillrätta med en typ av brottslighet som tillhör anno dazumal!

I Stockholm har finansborgarrådet Sten Nordin i dag meddelat att regnbågsflaggorna ska vaja utanför stadshuset under Stockholm Pride. Lysande Sten! Redan häromdagen fick vi veta att Polismyndigheten i Stockholm kommer att regnbågsflagga utanför sitt högkvarter!

Flaggorna borde vara ständig hissade i Kinna, utanför Polismyndigheten i Västra Götaland och i alla andra sömniga hålor där befolkningen påstår sig vara toleranta men där brottsundersökningar, som det tycks, alltför lättvindligt, läggs ned!