I år, för en dryg månad sedan, var det 30 år sedan en av
mina personliga hjältar, ”resekungen” Simon Spies, gick ur tiden efter ett
minst sagt turbulent liv.
Under några få år, i början av 1980-talet, arbetade jag
vid ”Spies Rejser” och så stolt som jag var över min lila uniform och att jag,
trots min då unga ålder, lyckades knipa en anställning, har jag nog aldrig
varit, på någon arbetsplats, efter det!
Simon var minst sagt egen. På alla sätt!
Men han, och hans företag, fick mig att lära mig danska.
Bara en sån sak!
Efter en säsong som reseledare, på Mallorca, arbetade jag
ett par år som säljare vid koncernens försäljningskontor på Sveavägen i
Stockholm.
Varje sommar bjöds vi som arbetade där ut till Simons
”sommarstuga”, Villa Fjolle, på Torö utanför Nynäshamn. Huset ifråga,
tefatsformat, och med hissanordningar där färdigdukade middagsbord hissades upp
ur golvet, var spektakulärt. Allt vi anställda bjöds på i form av dryck när vi
var där var champagnen Dom Perignon (minns att detta ännu vara ”bara” 1980-tal)!
Ojojoj.
F ö lär Simon, när han var på Torö, dagligen ha låtit
flyga in danska dagstidningar till en kostnad av 6000 kronor per dag.
Som säljare på Spies hade vi en regel att följa när det
gällde sista-minuten-resor: Vi fick ta ut i stort sett vilken summa vi ville av
våra kunder. Bara det i slutänden blev motsvarande 50 kronor kvar till Simon
själv från varje såld resa!
Jag hade också nöjet, tillsammans med mina kollegor, att
få delta vid bröllopsmiddagen, inhyst i en hangar på Kastrup, efter att han
gift sig, 1983, ett år före sin egen död, med Jannie Brodersen. Detta var
naturligtvis ett storslaget kalas som de flesta nu levande människor aldrig kommer
att få uppleva!
Efter sin bortgång, för att undkomma arvsskatter, så
testamenterade han stora delar av sin förmögenhet till de som varit anställda i
mer än 10 år. Tyvärr hade jag inte jobbat så länge!
I dag läser jag på den danska sajten för resebranschen,
standby.dk, att de lokaler som Simon hade som sitt kontor, högst upp i anrika
Hotel Mercur i Köpenhamn, nu ska förvandlas till hotellrum. Tio sviter skall
byggas till en kostnad av fem miljoner i hotellet där jag själv bodde vid flera
tillfällen för mycket länge sedan.
Det känns lite grann som om cirkeln börjar slutas. Med
otroligt blandade känslor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar