Med vänlig hälsning eller inte!?!

För snart eoner sedan, 1982, arbetade jag utomlands och hade huvudkontoret hundratals mil norrut.

Mobiltelefoner var ännu ett okänt begrepp och Internet var en ouppnåelig utopi att drömma om.

Jag, och mina kollegor, var hänvisade till en telefoni som ibland fungerade men oftast inte gjorde det. Och så fanns ”telex!”

Ja, jag vet, det måste vara nästintill obegripligt för de som är decenniet, eller ännu mer, yngre än jag.

Vid telexen, som en genmanipulerad skrivmaskin (vet ni vad det var ynglingar?), stansades remsor med viktiga meddelanden som sedan fästes i maskinen, ett telexnummer hos cheferna knappades in och remsan knackades fram dit den skulle.

Alla telex jag då skrev, jag arbetade för en dansk arbetsgivare vid den tiden, avslutades med ”Mvh” före det egna namnet.

Då betydde ”Mvh”: Med venlig hilsen! I dag används förkortningen flitigt även av svenskar och då med den högst begripliga översättningen ”Med vänlig hälsning.”

I Sverige, 2014, är språkvårdare på krigsstigen och påstår att ”Mvh” är nonchalant. ”Hur vänlig är en hälsning som man inte ens kan skriva ut?”, var det en språkvårdare som nyligen undrade.

Hur vänlig och begriplig som helst skulle jag vilja påstå!

Däremot; Ett mejl som, efter själva texten, bara avslutas med ”//Kostas”, ”//Britta”, ”//Gösta” eller ”//Carmen” får mig att reagera! Utan en hälsningsfras före namnet, om så bara en förkortning, betyder, i min värld, att avsändaren är så bitter, arg eller besviken så att klockorna håller på att stanna.

2014 tycker jag att ”Mvh” är fullt godtagbart att avrunda ett meddelande med! Alla, påstår jag, förstår förkortningen och nu när allt ska gå så fort, så fort, så måste vi också tolerera förkortningar av erkända hälsningsfraser!

Oavsett vad språkvårdare, som möjligen inte är med sin egen språkvårdar-nutid, anser!