31 maj 2014

Om chefen som det goda exemplet!

DN, och mången annan media, publicerar på lördagseftermiddagen en TT-text som handlar om att folk, läs anställda, avsiktligen och icke-sanktionerat plockar med sig allt från pennor till USB-minnen och toalettpapper från sina arbetsplatser.

En webbfråga i anslutning till artikeln visar, när dessa rader skrivs, att de flesta tycks ha fått med sig pennor och anteckningsblock hem som aldrig borde ha lämnat arbetsplatsen.

Än intressantare är undersökningen, gjord av tidningen Chef och Novus opinion, där 506 chefer fått svara på vad de accepterar på sina arbetsplatser. Här handlar det inte bara om pennor som följer med hem utan också om hur dessa chefer ser på andra företeelser som surfande på Facebook, privata samtal via tjänsteluren, längre raster än avtalat osv.

Hade denna undersökning också berättat hur många av cheferna som föregår som de godaste av exempel och aldrig någonsin skulle komma på tanken att bryta mot de, av dem själva uppställda reglerna, så skulle denna typ av undersökning ha kunnat vara riktigt intressant!

Jag tror att de flesta av oss någon gång haft chefer som tillåter sig själva att bete sig på sätt som de aldrig skulle tillåta sina undersåtar. Oavsett om det handlar om medtaget arbetsmaterial från tjänstestället, regelbundet fuskande med arbetstider eller vad det nu månde vara. Chefer från helvetet så att säga!

Jag tror att den sistnämnda kategorin är vanligare förekommande än anställda som har ”kleptoman” som tilläggstitel på sina visitkort!

30 maj 2014

Om användandet av "man" i stället för "jag"!

Tina Nordström intervjuas i dagens Expressen. Hon säger bl a apropå sin just nu minst sagt hektiska period i livet: ”Man har självförtroende och man plockar russinen ur kakan på något sätt.”

Ett fåtal gånger i livet har jag ”drabbats” av personer som kommit att forma mig till vad jag anser mig vara i dag; Självständig, språkintresserad och utan någon som helst respekt för s k auktoriteter som inte är detta annat än p g a en maktposition som de innehar men många gånger aldrig förtjänat.

För ett stort antal år sedan var vi 16, externt rekryterade, som klev in i en värld ingen av oss visste särskilt mycket om. Vi blev dock snabbt varse! I dag är ingen av oss 16 kvar på den position som vi rekryterades till och som lär ha kostat alla skattebetalare en hel del!

Vi fick tidigt under utbildningen höra att om vi nu en gång påbörjat vår anställning vid företaget ifråga så skulle vi räkna med att aldrig komma därifrån. Det hörde liksom till även om det, i och med rekryteringen av oss 16 utifrån, började svaja en del. 
På firman har de flesta arbetat i hela sina långa yrkesliv, de tog klivet in direkt efter gymnasiet och har aldrig prövat vingarna någon annanstans. Som extern sökande, med yrkeserfarenheter från vitt skilda yrken, sågs vi 16 som paria! Och vi fick heller aldrig en riktig chans att komma med nya idéer kring hur fastrostade rutiner, och i väggarna sittande dumheter, skulle kunna avhjälpas!

Positivt under utbildningen var dock en instruktör, Mirjam Hegert, en av mina hjältinnor, som höll i en ledarskapsutbildning som jag haft mycket nytta av i många av livets oväntade situationer.

Mirjam höjde rösten så fort någon av oss elever använde sig av ordet ”man”; Vem är ”man?" Varför säger du inte ”jag?"

Tina Nordström är absolut inte ensam! Zlatan har nog aldrig sagt ”jag”. Heller inte många av våra hockeystjärnor. Tvärtom börjar ju de flesta idrottare sina svar, även på en fråga som är positivt menad, t ex ”hur gick det till när du nätade?”, med att säga: ”Nää, man gör ju bara… bla-bla-bla.”

Som språknörd, tusen tack till min lärare i svenska på högstadiet Anna-Stina Bohlin, så är det tyvärr bara att acceptera att språkfördärvet håller på att utarma vårt svenska språk. Eller acceptera? Nej, det kommer jag aldrig att göra!

Jag kommer alltid att säga ”jag” när jag påstår saker som jag inte vet att även andra står för.

Tina, Zlatan, Foppa och allt vad ni nu heter; Lägg ned ”man”-sägandet bums! 
Våga stå för att era åsikter är just era egna och ingen annans!

29 maj 2014

Om Jokkmokk, äldrevård, varm mat och ättestupor!

Jag gillar att pyssla i köket. Ett långkok en mörk höstkväll, förfinande av något recept ur en tidning, kryddexperimenterande i redan etablerade maträtter eller tillagning av något jag aldrig ätit förr. Listan kan göras lång!

Jag har dock ett krav på käket jag ska stoppa i mig, om det nu inte handlar om en sallad som ska ätas eller en picknick-korg som ska packas; Maten måste vara rykande varm när den serveras!

Jag tror själv att jag ”förstördes” under skolåren då ingenting som serverades var riktigt varmt utan bara halvljummet.

När dagen kommer då jag själv inte är kapabel att laga min egen mat längre, det gör ont att tänka sig en sådan dag, står mitt hopp till att någon annan ser till att jag får i mig det jag behöver och att det som serveras är riktigt varmt!

Men i dag inser jag att så kanske inte kommer att bli fallet!

DN berättar att socialchefen i Jokkmokk, Kaisa Björnström, på fullaste allvar föreslår att gamlingarna på kommunens äldreboenden ska få nöja sig med kall mat. Jämt och ständigt!?!

Kommunen vänder på varenda renlav för att hitta kronor att spara.

Socialnämndens ordförande, Kerstin Hellgren Tobiasson (S), säger att ”socialchefen har gjort det hon har fått i uppdrag att göra” och det är inte utan att man tycker att fru ordförande verkar nöjd med besparingsförslaget som lagts fram!

Jag tror att många, liksom jag själv, funderar en hel del på en framtid då livets höst närmar sig. 

Själv är jag otroligt orolig för att hamna i en situation där jag inte är kapabel att ta hand om mig själv, att inte kunna skrika rakt ut när middagen som ställs framför mig består av kallskuret, fil, eller något annat kallt. Dag efter dag!

Kanske kan socialchefen och socialnämndens ordförande i Jokkmokk få gå med dum- och skamstrut den närmaste tiden. Det har de förtjänat!

Under tiden är det bara för oss andra att leta ättestupor att ta oss själva av daga i för att inte riskera att drabbas av Jokkmokksliknande socialdemokrati på ålderns höst!

28 maj 2014

Om cyklister som hatar trafikregler!

Krister Isaksson, ”cykelexpert” och redaktör på Cykeltidningen ”Bicycling”, skriver i dag, på Expressens debattsida, ”Sidan 4”, ett rungande inlägg mot att Rikspolisstyrelsens satsning mot cyklister "saknar såväl stöd i trafiksäkerhetsforskning som samhällsekonomiska proportioner."

Sorry Krister; Men har du någonsin promenerat utmed Skeppsbron i Stockholm en vardagsmorgon mellan kl 7 och 8? Nej, det kan du inte ha gjort!

För mig, och massor med andra, som väljer att ta en promenad någon halvtimme eller så i stället för att stanna ombord på t-banan så är det en livsfara att motionera!

Varken du eller dina medbrottslingar har någon som helst respekt för trafikregler! Ni respekterar inte en enda skyldighet som ni är skyldiga att följa. Å hur snyggt är det med en människa i spandexbyxor å solglasögon som hysto-trampar utan att ta hänsyn till det som sker runt omkring? Nä, just det!

Jag gillar att promenera! Du är en besatt cyklist Krister!

Vi båda är skyldiga att följa trafikregler!

Jag påstår att jag, som gångtrafikant, försöker det bästa jag kan för att följa dem! Medan du och dina kumpaner gör allt som står i er makt att bryta mot så många som möjligt!

Kanske spandexbyxorna har strypt blodtillförseln till ert förnuft?

Om rösträtt, valresultat, mordhot och en fis i rymden!


Här vore det lätt att raljera och påstå saker som att alla människor inte borde ha rösträtt och att skulden ligger hos en nedmonterad psykvård.

Som demokratiförsvarare tvingas jag dock hacka i mig resultatet av den gångna helgens EU-val som gav ett, för många boende i Europa och i mina ögon, förfärligt utfall. 
Jag respekterar viljan hos, som det tycks, en vilsen medmänsklighet men det kommer aldrig att hindra mig, och många andra, från att tycka annorlunda, så länge vi har yttrandefrihet i alla fall, än de partier som nu sticker ut fula trynen med enfrågeåsikter från yttersta extremerna till skäggbeklädda miljövurmare!

Jag delar uppfattningen med de sossar och moderater som i media fört fram åsikten, och fått på skallen för denna åsikt, att partierna inte lyckats få sina kärnväljare att pallra sig till valurnorna.

Med ett valdeltagande på under 50 % så har resultatet av söndagens val kommit att bli ett uttryck för missnöje. Inte i det stora hela utan i det lilla enskilda!

Jag undrar om de som röstat fram FI, SD eller MP har tagit del av partiprogrammen för dessa partier innan röstkuverten slickades igen?

Om man ska tro folkviljan i det här landet så vill vi svenskar ha inkvotering som obligatorium, ett skrotat försvar (välkommen Putin!) och skyhöga skatter för att finansiera ett allt annat än vettigt FI-styrt Sverige.

Vidare vill vi inte ha några som helst vägbyggen, ännu mindre en huvudstad som får en ringled som en av världens sista huvudstäder. Vi vill inte heller ha råd eller möjlighet att resa utomlands på semestrar eftersom flygbiljetterna kommer att ha ockerpriser med extratunga avgifter satta av MP.

Men det sistnämnda faller i alla fall eftersom V inte vill vara med i EU och troligen inte vill att vi, om möjlighet trots allt skulle ges, inte reser någon annanstans än till Havanna. 
Eller SD som tycker att gränserna ska stängas för allt och alla. Även för svenska medborgare av alla, tillika härliga, olika kulturella bakgrunder, som t ex skulle önska sig några dagar i solen en iskall januarivecka då solen lyser med sin absoluta frånvaro.

Ur led är Sverige!

Nu är det bara att hoppas att valresultatet i september visar en något vettigare bild av vårt vackra land som, trots vad många svenska inbillar sig, bara är en sjukt extrem liten fis i världsalltet!

25 maj 2014

Om parlamentsval i EU-parlamentets hemvist!

Förutom dagens EU-val och dagens, på många sätt, märkliga val i Ukraina går ett europeiskt land till valurnorna för att välja parlament.

Jag har bloggat mången gång om landet, som jag bl a kallat ”Europas svarta får”.

Varje besök jag gör, och det sker med viss regelbundenhet, sker med skräckblandad förtjusning!

Belgien är vackert, ölen är god, shoppingen är bra och prisvärd, pommes fritesen är gudomlig för att inte tala om de majonnässtinna såserna man väljer till den friterade potatisen och de allmänna kommunikationerna alldeles utmärkta (om man slipper prata med någon anställd!).

Däremot är de flesta som befolkar landet allt annat än trevliga och gästvänliga. Landet är så tudelat, sedan urminnes tider, så det framstår som otroligt att landet inte delats för länge sedan.

Efter det senaste parlamentsvalet, 2010, tog det 541 dagar innan dåvarande kungen, Albert II, lyckades hjälpa till med att förhandla fram en koalitionsregering.

I norr, Flandern, dominerar flamländarna och i den fattiga södern, Vallonien, är det franska som är språket som gäller. Använder du dig av fel språk, ibland beroende på att du inte förstår var gränsen går, så är du rökt och servicen du får är lika med noll!

I centrala Bryssel, helt nära världsberömda Grand Place (Groote Markt på flamländska) och Manneken Pis, ligger stadens huvudsakliga affärsgata, Rue Neuve eller Nieuwstraat beroende på språkvalet, och här och endast här kan du räkna med hyfsat bemötande om du ställer en fråga på engelska. 
Samtidigt är det så att Bryssel inte har några egentliga förorter, såsom vi känner förorter, utan stadens ”Rosengård” eller ”Rinkeby” ligger mitt i smeten, bara ett par kvarter från turisternas ”måsten.” Men kanske är det sistnämnda förklaringen! Ju mer ”multi-kulti” desto mer språkkunskaper!?!

Belgien står troligen inför många dagar utan regering efter dagens val.

EU-parlamentet, som står för stabilitet och fred i Europa, huserar i landet som är allt annat än enigt!

En ödets ironi! 

Att rösta är en demokratisk plikt!

Så där ja, nu har jag fullgjort min plikt! Som många andra har jag just röstat!

Jag skriver ”plikt” därför att jag faktiskt anser att det är just det. Jag brukar tänka, varje gång jag får möjlighet att rösta i ett val, att jag gör det för alla dem i världen som inte tillåts tycka fritt i val med flera alternativ att välja mellan.

Jag tänker på länder som Kuba där antalet valbara till parlamentet är lika många som antalet platser som ska besättas eller Nordkorea vars befolkning har en, säger en, kandidat att välja på i varje valkrets. Exemplen är otroligt många fler om vi talar om frånvaron av demokrati i världen!

Att välja sofflocket eller, för den delen, att rösta blankt har jag ingen som helst förståelse för. I min värld är den som väljer att inte välja aktivt inte intresserad av att ha möjlighet att välja! Att döma av det stora antalet förtidsröstande och av de tillströmmande till min vallokal är det dock många i Sverige som börjar inse att det är värt att värna rätten att välja bland många olika alternativ.

Själv valde jag, naturligtvis, ett parti som vill att vi alla ska ha möjlighet att välja fritt bland olika typer av alternativ i så många olika sammanhang som helst. Dessutom kryssade jag en person ur den yngre generationen. Dels för att kandidaten ifråga visat sig ha stora kunskaper om det uppdraget handlar om men också för att det är mer än hög tid för ett generationsskifte i Bryssel!

Hur som helst; Om några timmar stänger vallokalerna och då hoppas jag att alla vettiga röstberättigade har utnyttjat sin rätt att uttrycka sin egen vilja. I demokratins namn!

24 maj 2014

Om Venezuela, censur, skulder och kaos!

President, f d busschaffis, Nicolás Maduro i Venezuela fortsätter ivrigt sin kamp att driva sitt land mot fullständig socialistisk diktatur och kaos!

CNN rapporterar att ett team journalister från dem, tänkta att bevaka kommande lokalval i landet, nekats ackreditering för att bevaka desamma. De hade tänkt besöka staden San Cristóbal, i delstaten Táchira, som var skådeplats för de hittills mest våldsamma protesterna mot Maduros styre.

Borgmästaren där, Daniel Ceballos, tillhörande oppositionen, sitter sedan i mars fängslad på 12 månader efter att han anklagats för civil olydnad och konspiration mot landets styre då han enligt Maduro & Co inte gjort tillräckligt för att kväsa protesterna. Tilläggas skall att staden San Cristóbal aldrig haft en borgmästare med samma politiska ståndpunkter som landets styre.

Samtidigt meddelar presidenten Maduro nu att världens flygbolag väljer att rata Caracas som destination ”p g a fotbolls-VM i Brasilien!”

Stora flygbolag, bland dessa Air Canada, Alitalia, United och Copa Airlines har strukit Venezuela från sina flygprogram eftersom de nekas att föra ut intäkter från den lokala biljettförsäljningen.

Mer än 4 miljarder dollar lär flygbolagen i dag ha innestående hos Maduro och hans regering.

Maduro själv påstår att flygbolagen bara ”temporärt” har valt att omdirigera sin trafik till Rio i stället och att allt därmed är fotbolls-VM:s fel!

USA:s utrikesminister, John Kerry, sa häromdagen, vid ett besök i Mexiko, att regionen nu börjar tappa tålamodet med Maduro och hans regering. Kerry uppmanade Maduro att snarast återuppta samtalen med oppositionen i landet för att försöka hitta en lösning på krisen som hittills i år har krävt minst 42 människors liv, borträknat alla de andra som dödats av andra skäl än politiska i ett av världens mest kriminellt belastade länder!

Kerry hotar med sanktioner mot Venezuela men fortsätter hoppas på en förhandlingslösning av krisen som t ex skapat brist på basala dagligvaror.

Stackars alla venezuelaner som lever under en förtryckarregim!

23 maj 2014

En brasa i konstens namn?

På fredagskvällen rapporterar TT/AFP om att en brand utbrutit på den ”högt aktade” konstskolan Glasgow School of Art, som dessutom påstås locka 20 000 besökare årligen.

”Orsaken till branden är okänd”, skriver nyhetsbyråerna.

Jag själv undrar, lätt raljant, om eldsvådan inte helt enkelt kan vara ett ”konstverk” av någon av de studerande.

Med lovprisade filmregissörer som iscensätter självmordsförsök på Stockholmska broar, andra konststuderande som förstör, och filmar förstörelsen, t-banevagnar i konstens namn och gud-vet-allt så anser jag frågan vara en smula berättigad.

Under täckmantel av att det handlar om ”konst” tycks det mesta vara tillåtet i dag!

Är tiggeriet mer människohandel än påstått?

De flesta i Sverige tycks vara av en annan åsikt än jag själv. Åtminstone utåt sett!
Ämnet på dagordningen är ännu en gång tiggeriet.

Ett par i Halmstad, i 30-årsåldern, är numera häktade, misstänkta för människohandel.

De misstänks för att ha organiserat tiggeri genom våld och hot om våld och de drabbade är, enligt GP, bulgariska medborgare.

Nu börjar det enligt mig hetta till en smula för de som vurmar för alla de som belamrar varje ledigt gathörn i vårt vackra land.

Kanske handlar det inte i varje enskilt fall om fattiga EU-medborgare som medelst pappmuggar, och foton på barn som i en aldrig i Europa tidigare omfattning tycks drabbade av leukemi, försöker dra in några futtiga kronor till läkarvård och annan typ av överlevnad?

Dagens notis i GP bekräftar mina egna misstankar om att en hel del av dessa stackars människor faktiskt kan vara utsatta för någon typ av organiserad brottslighet.

Kanske kan de aktuella häktningarna leda fram till en mer seriös granskning av tiggarna på våra gator än gråtmilda reportage i DN?

Är de utsatta för brott måste tiggarna på gator och i t-banan räddas från utnyttjandet och hoten!

I alla andra fall måste EU sätta större press på de länder vars medborgare vädjar om bistånd på någon gata hundratals mil hemifrån! 

22 maj 2014

Med vänlig hälsning eller inte!?!

För snart eoner sedan, 1982, arbetade jag utomlands och hade huvudkontoret hundratals mil norrut.

Mobiltelefoner var ännu ett okänt begrepp och Internet var en ouppnåelig utopi att drömma om.

Jag, och mina kollegor, var hänvisade till en telefoni som ibland fungerade men oftast inte gjorde det. Och så fanns ”telex!”

Ja, jag vet, det måste vara nästintill obegripligt för de som är decenniet, eller ännu mer, yngre än jag.

Vid telexen, som en genmanipulerad skrivmaskin (vet ni vad det var ynglingar?), stansades remsor med viktiga meddelanden som sedan fästes i maskinen, ett telexnummer hos cheferna knappades in och remsan knackades fram dit den skulle.

Alla telex jag då skrev, jag arbetade för en dansk arbetsgivare vid den tiden, avslutades med ”Mvh” före det egna namnet.

Då betydde ”Mvh”: Med venlig hilsen! I dag används förkortningen flitigt även av svenskar och då med den högst begripliga översättningen ”Med vänlig hälsning.”

I Sverige, 2014, är språkvårdare på krigsstigen och påstår att ”Mvh” är nonchalant. ”Hur vänlig är en hälsning som man inte ens kan skriva ut?”, var det en språkvårdare som nyligen undrade.

Hur vänlig och begriplig som helst skulle jag vilja påstå!

Däremot; Ett mejl som, efter själva texten, bara avslutas med ”//Kostas”, ”//Britta”, ”//Gösta” eller ”//Carmen” får mig att reagera! Utan en hälsningsfras före namnet, om så bara en förkortning, betyder, i min värld, att avsändaren är så bitter, arg eller besviken så att klockorna håller på att stanna.

2014 tycker jag att ”Mvh” är fullt godtagbart att avrunda ett meddelande med! Alla, påstår jag, förstår förkortningen och nu när allt ska gå så fort, så fort, så måste vi också tolerera förkortningar av erkända hälsningsfraser!

Oavsett vad språkvårdare, som möjligen inte är med sin egen språkvårdar-nutid, anser!

18 maj 2014

Om solen, hudcancer och fuskprodukter.

I februari i år figurerade Lina Baldenäs, då döende i hudcancer, i media om att hennes önskan vore att få resa till Disneyland i Paris med sina tre barn och sin make. En insamling startades och tillräckligt med medel strömmade in.

För sent!

Lina har nu avlidit i sviterna av att hon, liksom många av oss andra, ville och vill kunna visa upp en fräsch solbränna.

Själv har jag nog bara haft tur, hittills, för under många naiva tonår brände jag mig vid otaliga tillfällen.

Numera använder jag skyhög solskyddsfaktor närhelst jag är vid en strand, särskilt om denna är belägen på en breddgrad närmare ekvatorn.

I vintras, under en till stora delar drömsemester under 14 dagar, använde jag faktor 30 i solskyddet under den första veckan, trappade sedan försiktigt ned, brände mig aldrig men var ändå troligen den mest solbrände ombord på flyget hem till vintermörkret.

Ett alternativ till äkta solbränna är att använda ”fusk” i form av brun-utan-sol-krämer. Själv har jag under flera vintrar använt en toppenprodukt som, gång efter annan, fått människor att fråga vart jag varit någonstans?

De flesta fusk-krämer ger en morotsfärgad och därmed onaturlig ton men just den ansiktskräm jag använde gav en fullständigt naturlig solbränna.

I dag är jag ett blekansikte i jämförelse eftersom företaget bakom min favoritprodukt envist påstår att krämen ifråga inte sålde någon annanstans i världen utom i Skandinavien!?! (Kiehl’s; Hur tänkte ni???)

Malignt melanom tillhör hemskheternas hemskheter!

En fuskkräm som fungerar borde vara något som flera företag borde satsa på att utveckla. Inte plocka bort från butikshyllorna!

Vila i frid Lina! 

Och till alla er andra; Smörj in er med hög solskyddsfaktor under den kommande sommaren. 

Solbrännan blir fantastisk trots att man inte kan tro det under de första dagarna i den svenska, eller annorstädes, sköna solen! 

Om Simon Spies, 30 år senare.

I år, för en dryg månad sedan, var det 30 år sedan en av mina personliga hjältar, ”resekungen” Simon Spies, gick ur tiden efter ett minst sagt turbulent liv.

Under några få år, i början av 1980-talet, arbetade jag vid ”Spies Rejser” och så stolt som jag var över min lila uniform och att jag, trots min då unga ålder, lyckades knipa en anställning, har jag nog aldrig varit, på någon arbetsplats, efter det!

Simon var minst sagt egen. På alla sätt!

Men han, och hans företag, fick mig att lära mig danska. Bara en sån sak!

Efter en säsong som reseledare, på Mallorca, arbetade jag ett par år som säljare vid koncernens försäljningskontor på Sveavägen i Stockholm.

Varje sommar bjöds vi som arbetade där ut till Simons ”sommarstuga”, Villa Fjolle, på Torö utanför Nynäshamn. Huset ifråga, tefatsformat, och med hissanordningar där färdigdukade middagsbord hissades upp ur golvet, var spektakulärt. Allt vi anställda bjöds på i form av dryck när vi var där var champagnen Dom Perignon (minns att detta ännu vara ”bara” 1980-tal)! Ojojoj.

F ö lär Simon, när han var på Torö, dagligen ha låtit flyga in danska dagstidningar till en kostnad av 6000 kronor per dag.

Som säljare på Spies hade vi en regel att följa när det gällde sista-minuten-resor: Vi fick ta ut i stort sett vilken summa vi ville av våra kunder. Bara det i slutänden blev motsvarande 50 kronor kvar till Simon själv från varje såld resa!

Jag hade också nöjet, tillsammans med mina kollegor, att få delta vid bröllopsmiddagen, inhyst i en hangar på Kastrup, efter att han gift sig, 1983, ett år före sin egen död, med Jannie Brodersen. Detta var naturligtvis ett storslaget kalas som de flesta nu levande människor aldrig kommer att få uppleva!

Efter sin bortgång, för att undkomma arvsskatter, så testamenterade han stora delar av sin förmögenhet till de som varit anställda i mer än 10 år. Tyvärr hade jag inte jobbat så länge!

I dag läser jag på den danska sajten för resebranschen, standby.dk, att de lokaler som Simon hade som sitt kontor, högst upp i anrika Hotel Mercur i Köpenhamn, nu ska förvandlas till hotellrum. Tio sviter skall byggas till en kostnad av fem miljoner i hotellet där jag själv bodde vid flera tillfällen för mycket länge sedan.

Det känns lite grann som om cirkeln börjar slutas. Med otroligt blandade känslor!

17 maj 2014

Ja, jag elsker Sissel Kyrkjebø!

Jag har just kollat på en i stora delar trams-flamsig tv-sändning från Eidsvoll i Norge med anledning av att grannarna i dag firar sin nationaldag men också firar att det i dag är 200 år sedan de fick sin egen grundlag!

Jag säger bara; Sissel Kyrkjebø!!!

Den kvinnans sångröst får mig att gråta av vällust!

Som gammal körsångare har jag många gånger sjungit Edvard Griegs ”Våren”, kanske ett av de allra vackraste körverken!?!

Sissel framförde stycket i kväll, med en yngling på gudomlig violin vid sin sida, så att ståpäls blev ett understatement!

Som avslutning på programmet deltog hon dessutom i ett stort antal verser av sitt eget lands nationalsång, ”Ja, vi elsker dette landet”, där folk i alla åldrar, och körer, från hela Norge deltog.

Sissel; Ja, jag elsker dig och din fantastiska röst!

"Gratulerer med dagen" alla norrmän!

Om Prinsessor och jämngamla blomstergivare!

Tro mig; Jag erkänner mig vara rojalist och jag tycker att vår kungafamilj gör ett tappert jobb som trots motgångar och protester oförtrutet arbetar vidare med att representera vårt land i alla möjliga, och omöjliga, sammanhang.

I dag blev jag dock en smula beklämd!

Det handlar om att Prinsessan Estelle gjort ”officiell” debut i sitt hertiginnedöme Östergötland.

Hon invigde i dag, tillsammans med sina föräldrar, en 700 meter lång sagostig vid sjön Tåkern.

Tabloiderna i riket, och säkert veckoblaskorna under kommande veckor, visar ”bildextra” en masse och frossar i den kungliga yran. Så långt ganska väl!

Men;

När jag ser bilden på en, som det ser ut, ganska jämnårig flicka, klädd i en härligt regnbågsfärgad och somrig klänning som sträcker över en blombukett till Prinsessan Estelle så skär det i mitt hjärta!

Estelle snor åt sig buketten som hade hon aldrig gjort annat medan flickan som lämnar över blommorna mest är otroligt generad.

Runt omkring de båda töserna står gråhåriga tanter som tindrar och många är de smarta telefonerna som tar bilder av händelsen. Troligen är blomstergivarens föräldrar bland fotograferna.

Vad har ”parenteserna” sagt till sin telning? ”Nu förstår du, min lilla flicka, ska du lämna över de här fina blommorna till en tjej i din ålder. Hon är prinsessa och det vill inte säga litet det, det ska du ha klart för dig.” Eller?

Vilken bild får den regnbågsfärgade tjejen av sitt eget värde som människa om alla runtomkring yrar för ett flickebarn bara för att detta flickebarn uppbär ett helt gäng med titlar?

Alla mammor, pappor och gråhåriga tanter: Lämna över hur många blomkvastar som helst till de ni vill lämna över dessa till. Men låt en liten tjej få fortsätta att vara just en liten tjej till dess hon själv kan bedöma om en jämnårig, främmande, person förtjänar denna typ av uppskattning!

Om "Röde Orm", läsupplevelser och filmångest!

Hur många gånger jag, hittills i mitt liv, har läst Frans G Bengtssons ”Röde Orm” är en smula oklart. Många är det i alla fall och eftersom det nu är mer än 20 år sedan det begav sig senast har jag precis plockat ut verket från min bokhylla. Här ska läsas igen!

Anledningen är att TT i dag berättar att boken, kanske den bästa av de bästa i konkurrens med Vilhelm Mobergs utvandrar-epos, ska filmas. 

Det påstås att Stellan Skarsgård är erbjuden huvudrollen men han själv säger sig inte ha skrivit under något kontrakt ännu.

På två dagar har jag fått två filmer att se fram emot! Hurra!

Peter Aalbaek Jensen, dansk filmproducent, sa under presskonferensen att flera ”Skarsgårdare” är aktuella och han tillade att ”Röde Orm” ska bli ”den första bra vikingafilmen någonsin” samt att Orm ”är dessutom styrd av sin mor och hustru, vi ska cementera bilden av den undertryckta skandinaviska mannen och visa att så har det varit i tusen år.”

Undrar vad Gudrun Schyman & Co anser om det påståendet? Och kommer Gudrun att gå och se filmen fastän biografer troligen inte tillhör hennes favoritplatser?

Jag hoppas att den norska regissören Hans Petter Moland lyckas göra boken rättvisa. ”Röde Orm” gav, och ger, oss alla en läsupplevelse utöver det vanliga och är värd det allra bästa i filmproduktion om jag ska lockas till biografen så småningom.

Att riskera att ens illusioner av en läsupplevelse raseras av en dåligt gjord film har många gånger fått mig att avstå ett biobesök trots att filmatiseringarna har gått för fulla hus.

Jag kommer att mycket noggrant göra en riskbedömning inför ett eventuellt Orm-skådande på vita duken! Men oj vad jag håller tummarna för att det blir precis så bra som Frans G Bengtssons underbara bok! 

Även en rasist och militärlyrisk tyckare som Frans förtjänar fortsatta lovord för historien om vikingen som kom att bli mitt, och många andras, livs största läsupplevelse!

16 maj 2014

Glenn Close filmar i Stockholm!

Tänk; Jag gillar mogna kvinnliga skådespelerskor som kan agera som en ”Bitch from hell!”

Fråga mig inte varför men kanske imponeras jag när en tjej tar för sig i en annars otroligt mansdominerad värld!?!

Jag blir glad när jag i dag läser att Glenn Close har tackat ja till huvudrollen i en kommande film regisserad av Björn Runge. Meg Wolitzers roman ”The wife” (nej, jag har inte läst den) ska spelas in i Stockholm under kommande vinter/vår med både engelsk- och svensktalande skådisar. 

Jag längtar redan efter att få se resultatet!

Glenn Close är för mig en favorit efter de briljanta rollerna som ”Alex” i ”Farlig förbindelse” från 1988 och ”Marquise Isabelle de Merteuil” i ”Farligt begär” från 1987. Som häxan Cruela de Vil i filmerna om Pongo och alla dalmatiner gjorde hon det med den äran. Likaså i den vidriga/roliga/bisarra ”Mars attacks” var hon med och gladde mig och många andra som ”The first Lady.”

Däremot såg jag aldrig serien ”Damages” men har förstått att hon var mycket bra även där.

Att hon även kan sjunga, bra dessutom, gör ju inte saken så mycket sämre!

Hon har bl a spelat huvudrollen i Rodgers och Hammersteins musical "South Pacific" men jag minns henne bäst från ett briljant nummer i Royal Albert Hall 1998, då Andrew Lloyd-Webber hade 50-års kalas. Då sjöng hon ”With one look” från ”Sunset Boulevard” så att klockorna stannade!

Kul att kunna se fram emot en film som ännu inte ens hunnit spelas in!

15 maj 2014

Om sockerbomber på väg till Sverige!

Japp! Jag erkänner rakt av!

Jag är en sockerknarkare!

Därför blir jag helt överlycklig av beskedet om att Dunkin Donuts står i begrepp att öppna ”restauranger” i Sverige!

Att kalla det för restaurang eller snabbmatskedja är en smula övermaga!

Det handlar om drive-in hak som serverar fika med tillbehör. Tillbehör som är så sockerstinna, men ack så goda om de är nyfriterade, att även en obegåvad dietist eller likaledes vanlig människa riskerar en sockerchock, kolesterolkollaps, åderförkalkning eller en total hjärtinfarkt!

Men vad spelar det för roll?

Själv gillar jag min donut bäst om den bara är sockerglaserat ”vanlig” men varianterna finns i en mångfald som saknar bortre gräns! Kanel är inte så dumt det heller…

De flesta som någon gång varit i USA har med största säkerhet någon gång inmundigat en nygjord donut från företaget i fråga.

Snart får alla ni andra även chansen!

Grattis! Eller nåt… !?!

Om affischer, demokrati och yttrandefrihet!

SD är utsatta för en storm av kritik gällande de affischer som satts upp i tunnelbanan i Stockholm.

Budskapet om det ”organiserade tiggeriet” har inte direkt fallit i god jord. Åtminstone inte bland de som anser att demokrati är något som inte är värt att försvara!

Utan att dela partiets uppfattning i särskilt många frågor kan jag konstatera att jag inte delar kritiken.

Ett parti, i detta fall dessutom ett riksdagsparti som i senaste valet fick fler röster än två av de andra riksdagspartierna, måste få framföra de budskap de står för. Allt annat vore bortom demokratins yttersta gräns!

Jag påstår inte att alla de tiggare som i dag sitter i gathörn runt om i landet, och som i Stockholm är fullkomligt överrepresenterade i en vanlig gatubild, är ”organiserade”. Men jag tror att en hel del av dem faktiskt är det!

Alla som någonsin, däribland jag själv, har sett en ”utsättning” inför dagens tiggerier inser att det handlar om mer än individer som på desperationens brant reser hundratals mil för att överleva på allmosor.

På centrala platser i huvudstaden, vid 7-tiden på vardagsmorgnar, är det fullt möjligt att se kryckor delas ut och gathörn fördelas. 
På den t-banestation som jag på arbetsdagar passerar sitter en man med uppdraget byxben och pekar på det han vill få oss att tro är svårt skadat. Benet är smalt men när han springer iväg efter dagens ”arbete” är det lätt att inse att allt elände vi ser inte är fullt så hopplöst som de kritiker av SD:s reklam vill låta påskina.

Vid min ICA-butik är det tiggar-skiftbyte strax efter lunchtid och strax efter klockan 18, som på en given signal, upphör verksamheten. Jag visste inte att den som lever i misär bryr sig om vad klockan är!

Trycket från övriga EU-länder måste snarast eskalera till rena brösttoner mot Rumänien!

Och vi som värnar demokratin måste ta till rena brösttoner mot de som protesterar mot yttrandefriheten.

Komikern Soran Ismail lär häromdagen ha twittrat: ”Att demonstrera mot rasism och nazism är vitalt. Att vända den ryggen är briljant. Men att hindra den från att tala är uselt.”

Jag hade inte kunnat formulera det bättre själv!

Om infrastrukturen som redan borde ha varit på plats!

Regeringen har avslagit alla överklaganden om ”Förbifart Stockholm” och till sommaren kan vägbygget äntligen börja!

Om dessutom den s k ”Österleden” kan bli verklighet kan Stockholm komma att bli något annat än dagens trafikinfarkt!

Då blir vår huvudstad en av de sista i världen som äntligen får en ringväg som avlastar innerstadens övertrafikerade gator och som dessutom ger en betydligt behagligare miljö för alla som vistas i vår vackra stad!

Med nuvarande Slussen riven och därefter fräscht nykonstruerad kanske vår huvudstad kan komma att bli riktigt trevlig!

Åtminstone för våra efterlevande! 

För det är tveksamt om vi som lider i dag hinner uppleva det nödvändiga som borde ha varit färdigbyggt för länge sedan!

Om Conchita, kommunister och förakt!

Tillbaka i Sverige efter några kul dagar i Bryssel där jag, bl a, varit på svenskt Eurovision-kalas hos goda vänner.

Sanna gjorde vad hon skulle, och lite till, och hennes tredjeplats i finalen var helt rättvis.

I mina omdömen inför Eurovision var jag inte särskilt glad över Österrikes bidrag. Men herregud vad Conchita gjorde det bra! Ett fantastiskt nummer och med en lika fantastisk röst. 
Jag trodde aldrig att det skulle räcka ända fram beroende på att jag trodde att rösterna från de mänskliga rättighets-tattarländerna i öst inte skulle bli tillräckligt många. Men tack och lov fick jag fel!

Det ryska kommunistpartiets ledare, Valerij Rasjkin, kräver nu, inte alls otippat, att hans land ska dra sig ur tävlingen. ”Vi kan inte längre tolerera den här galenskapen”, dundrar patetiske Valerij och liknande tongångar hörs från andra f d sovjetstater. I stället föreslås att östländerna skapar sin egen schlagertävling som i ett förslag kallas för ”Voice of Eurasia.”

Min första reflektion blir: Det är ”hilarious” att de föreslår en engelskspråkig titel på sitt eget öst-schlager-spektakel!

Andra tankar som genast far genom mitt huvud är att det vore skönt att slippa diktaturer, människohatare, röstfuskare och allt vad de nu är i det som för mig alltid har varit glitter, gala och glamour!

Att dessutom få läsa att RFSL konstaterar att Vänsterpartiet är bland de sämre att värna gayfolkets rättigheter gör ju att man förstår var vänstern hämtat sin inställning!

Kanske kan Eurovision återfå lite av den sköna feeling som rådde innan Sovjet klev in med alla sina lydstater?

Det bästa av allt är i alla fall rapporterna som säger att Conchitas vinnarlåt tillhör de allra mest nedladdade på ryska Itunes

Det finns hopp om att folken till sist kanske kan övertyga sina styrande, även i de mest rabiat-homofoba länderna, om den sjukliga inställningen dessa har till allas rätt att älska den de vill och allas rätt att få se ut och uppträda precis som de önskar!

6 maj 2014

Om politiker, karensdagar och sjuka tyckare!

I dag har det blossat upp en storm kring våra folkvalda som struntat i att sjukskriva sig när elaka baciller och virus slagit till.

Peter Eriksson (MP) vapenskramlar med hot om KU-granskning. Oj, vad överraskad jag inte blev! Eriksson har ägnat en stor del av sin tid som KU-ordförande att hota våra politiker närhelst deras uppfattningar eller beslut inte faller honom på den oppositionella läppen.

Hans Linde (V) påstår att det är ”provocerande” att våra statsråd inte sjukanmäler sig när de är krassliga.

I cyberspace stormar det från ”folkpoliser” som tycker att våra politiker inte lever som de lär.

Om Eriksson och Linde kan jag bara säga att jag hoppas, för deras egen skull, att de aldrig varit hemma från jobbet p g a sjukdom men ändå uppburit lön eller kanske ”vabbat” för att spara pengar.

Om ”folkpoliserna” har jag otroligt svårt att tro att någon av dem, någonsin, skulle kunna tänka sig en karriär som politiker.

Jag delar uppfattning med statsrådsberedningens rättschef, Christina Weihe, när hon påstår att de i dag utpekade alltid är i tjänst!

Jag tror inte att den DN (eller någon annan redaktions)-journalist finns som skulle nöja sig med att en ansvarig politiker skyller på sjukdom om det hettar till inom deras ansvarsområden.

Jag påstår att en heltidspolitiker faktiskt aldrig någonsin är ”ledig”. Telefonerna ringer på de mest obskyra klockslag och de förväntas avleverera solklara svar på sekunder till någon murvel, bitter allmänhet eller en ”folkpolis.”

Vi borde vara tacksamma över att det finns människor som brinner för att vilja regera! Vi har ju faktiskt valt dem för att de är beredda till uppoffringar som inte många andra skulle kunna tänka sig!

De som i dag upprörs över uteblivna karensdagar borde fundera på om de skulle vilja ha ett jobb där de aldrig lämnas ifred?

3 maj 2014

Om valupptakter, kriminalitet och oförmåga att genomföra sin egen politik!

I området där jag bor har de första valaffischerna inför EU-valet nu kommit upp. Budskapet är att EU behövs för att bevara freden. I dagar som dessa är det inte annat än att hålla med Marit Paulsen och Jan Björklund!

Moderaterna går till val med devisenVi trorEuropa.” Det gör jag också!

I Ekots lördagsintervju i dag intervjuades Kommunals ordförande Annelie Nordström. Hon gick till frontalangrepp på Vänsterpartiet och påstod att V kommit att bli ett, nästintill, enfrågeparti med sitt mantratragglande om att förbjuda vinster i välfärden samt att utlova heltidsarbete till folk som i dag har del- eller visstidsanställningar
Det sistnämnda, konstaterade Nordström, har V inte ens lyckats införa i de kommuner där de har makten! 
Angående vinsterna i välfärden sa Nordström redan för ett par år sedan att dessa behövs: ”Alla företag behöver gå med överskott för att det ska finnas medel för att investera tillbaka i verksamheten och utvecklas.” Även detta uttalande gjordes i Ekots lördagsintervju, i oktober 2012.

Bra Annelie!

Mindre bra är det av Thomas Bodström, justitieminister i en gammal sosseregering, som i samband med att han nu utkommer med en bok avslöjar sig ha varit mer kriminell än vad som tidigare framkommit. Redan tidigare visste vi om att advokat Bodström i unga år rökt på samt ”missat” att betala sociala avgifter för sin hemhjälp.

Nu får vi dessutom veta att han stulit Lacoste-tröjor samt att han, efter att han lovat sig själv att bli en bättre människa, begick inbrott i kiosker vid flera tillfällen. Dessutom påstår Bodström att han gjorde somligt av detta i sällskap med Olof Palmes son Mårten!

Som en förmildrande omständighet försöker sig Bodström på att säga, till Expressen: ”Som tur var steg omdömet med åldern.” Fan tro’t!

Nu är det upp till de svenska väljarna att börja skärskåda de olika alternativ som står till buds inför kommande val i maj och september! Räcker det att V är ett enfrågeparti som inte lyckas genomföra sin egen politik ens i församlingar där de har egen majoritet? Ska sossarna klara av att locka väljare utan att behöva stå till svars när det gäller de mest basala frågorna eller hur finansiering av allt som utlovas ska gå till?

Jag hoppas att svenska väljare är smarta nog att genomskåda de politiker som ägnar sig åt att försöka kränga valfläsk utan att vi väljare senare kan/får sätta oss vid middagsbordet!

Och jag vill aldrig mer riskera att få en justitieminister med kriminell bakgrund!