Selma förstörde min bokslukar-semester!

I gårkväll öppnade jag min byrålåda. Den som är till bredden fylld med olästa böcker. Jag blundade, stoppade ned handen och greppade en av alla mina kommande läsupplevelser. Efter tillpuffning av stora sköna kuddar och nyputsning av läsglasögonen kröp jag upp i favorithörnan och började läsa. Och som jag läste! Först vid 4-snåret i morse släckte jag lampan!

Hurra! Jag har fått min efterlängtade, och svårt saknade, läslust tillbaka!

Den försvann för en tid sedan. I samband med ett arvsskifte blev jag med ett antal böcker jag aldrig läst. Bland annat en bok som hyllats världen över, som översatts till ett 60-tal främmande språk och som skrevs av den ständigt rosade. Nobelpristagaren!

Boken låg länge på mitt nattduksbord, nästan ilsket stirrande på mig och det dröjde veckor innan jag beslöt mig för att ta mig an boken som anses som det svenskaste av de svenska. Som var tänkt som en lärobok men som avfärdades som sådan därför att författarinnan ”glömt” Halland!

Jag läste. Och läste. Och läste. Efter, som jag upplevde det, en evighet upptäckte jag att jag inte ens kommit en tredjedel in i verket, som tydligen är menat att vara mer eller mindre omstörtande för den som är intresserad av litteratur. Min upptäckt resulterade i att jag skrinlade planerna på att stånka mig igenom resterande sidor!

Jag får därför inte veta hur det går för Nils, Akka, gåskarlen Mårten och alla de andra på deras ”underbara resa genom Sverige”! Och jag vill heller inte veta!

Folk får kalla mig okulturell och litterärt obildad, det struntar jag högaktningsfullt i!

Jag begriper att boken, när den utgavs för mer än ett sekel sedan, var nödvändig för den tidens människor som knappast rörde sig bortom sockengränsen. Men för mig, år 2013, var det en plåga att ens försöka mig på en genomläsning!

Inför sommarsemestern hade jag laddat för några sköna veckor i läsandets tecken. Nu, på söndagskvällen, när det bara återstår några få timmar av min sommarledighet, kan jag konstatera att jag inte läste en enda bok under dagarna på grönbetet.

Allt är Selma Lagerlöfs fel, vars bok om Nils Holgersson på försommaren fick mig att bli bok-depressiv!

Nu tycks dock läslusten vara på ingång igen vilket känns toppen! Aldrig någonsin mer ska jag läsa mer än kanske 50 sidor i någon bok om den inte fångar mig, gör mig upprörd, lär mig något nytt utan bara lämnar mig oberörd. Till det är de olästa böckerna alltför många och tiden alltför kort!