Om kompromisser, fackflörtar och omoderna sossar!

Så har socialdemokraterna avslutat sin kongress i Göteborg.

Kompromisserna har stått som spön i backen och redan strax efter fattade kompromissbeslut har ledande sossar börjat sväva på målet och i flummiga ordalag försöka övertyga om att kompromisser är till för att brytas!

I VU, verkställande utskottet, har LO-ordförande Karl-Petter Thorvaldsson valts in. Ja, just han som leder fackföreningsrörelsen vars medlemmar i allt större grad sympatiserar med SD. Sossarna väljer att fortsatt knyta den svenska fackföreningsrörelsen till sig trots att fackmedlemmarna tycker något helt, och extremt, annat.

Ylva Johansson har petats från partistyrelsen. Ännu har vi inte fått veta varför annat än att partistyrelsen ”hade kunnat rädda henne om de hade velat”!?!

Förhoppningsvis tar någon yngre förmåga nu hennes plats. Det borde, även för sossar, finnas en gräns för hur länge en betongpolitiker ska kunna blockera en föryngring av ett parti.

Värst av allt är nog ändå bilden som media publicerar på söndagseftermiddagen där partipampar står med uppåtsträckta armar och trallar sig igenom ”Internationalen”. Sååå mycket dåtid!

Det finns fortsatt inga som helst tecken på att sossarna har för avsikt att bli moderna. Trots att det skulle behövas förnyelse, nytt tänk och ett vettigt alternativ till opposition för att få tillbaka spänstigheten i svensk politik!