Hon kallades ”Järnladyn”. Hon fick ”titeln” av sovjetisk media 1976 när hon kraftfullt kritiserat styret i Kreml. Tillsammans med USAs president Ronald Reagan förde hon en aggressiv antikommunistisk politik under det som skulle bli kalla krigets slut.
Hon genomförde stora förändringar i Storbritannien med privatiseringar av statliga företag, skattesänkningar, minskat fackligt inflytande, minskade offentliga utgifter och en hårdför inflationsbekämpning.
Segern i Falklandskriget gav henne stort stöd i hemlandet och hon ledde det konservativa partiet till framgångar i tre val.
I den första kommentaren idag från Storbritanniens nuvarande premiärminister, David Cameron, säger han: ”Hon räddade vårt land”.
Tony Blair, från motståndarlägret Labour säger i en kommentar: "Hon förändrade inte bara sitt land. Hon förändrade hela världen"!
Oavsett vad hennes belackare påstår om henne kommer historieböckerna om våra största politiker bevisa att hon var en av de, och kanske den, största av dem alla!
Det visar två saker tycker jag. Dels att man inte kommer så långt med kompromisser och uppriktiga diskussioner med radikala egoister och fanatiker.
SvaraRaderaDels att de radikala egoisterna kan göra vadsomhelst mot sitt land och sitt folk, oavsett konsekvenserna. De triangulerar sig själva och sina gelikar på en väg mot total fattigdom ifall de får styra för ohämmat. Krav och ständiga strejker. En ekonomi i konstruerat armod. Karriärister inom särintressen. Interna maktkamper och helt snedvridna perspektiv. Sådant som s-politiker helt enkelt inte kan ta itu med ostraffat. Men blir ganska tacksamma för efteråt.
Den stora uppmärksamheten hon får och fått gör det också lite svårare att svartmåla henne. Påståenden om att hon stödde apartheid osv. (Hon ansåg ANC vara terrorister, men det innebär inte att hon stödde apartheid. ANC har ju också pragmatiserats, som många radikala rörelser gör då de får inflytande.)