Tillbaka i
Sverige igen efter ett par, absolut underbara, veckor på den karibiska ön
Aruba!
Det var inte
första besöket på ön och, förhoppningsvis, sannerligen inte det sista.
För den som
söker fantastiska stränder, avkoppling, god mat, gudomliga drinkar, vänliga
människor, bra shopping och en temperatur som aldrig lämnar intervallet 27-32
grader så är Aruba ingenting annat än paradiset! Thailandsälskare och andra
Asienvurmare får ursäkta men…ni kan slänga er i väggen!
Aruba är ett
självständigt land som ingår i det holländska kungadömet. Holländarna svarar bl
a för försvaret av ön som ligger endast 26 km utanför Venezuelas kust.
Den lilla ön
har drygt 100.000 invånare vars befolkning troligen är en av världens mest
språkkunniga. Alla, i alla fall så gott som alla, på ön talar engelska,
holländska och spanska förutom att de naturligtvis helst använder den karibiska
ö-världens eget språk, papiamento. Det sistnämnda en blandning av en herrans
massa olika språk.
På Aruba, som
f ö kallas ”One happy Island”, existerar i stort sett ingen arbetslöshet och
kriminaliteten är låg. Ön ligger utanför det s k orkanbältet och klimatet är
stabilt året runt.
Två av öns
stränder, det finns massor av vackra sådana, hamnar ständigt topp-3 på listan
över världens vackraste playor. De gnistrande vita stränderna består av finmald korall som har den fördelen att den inte blir varm. Du kan således promenera i sanden, i gassande sol, utan att bränna fötterna av dig!
Trots att ön
är ganska liten, ca 35 km från norr till söder, finns här mer än 500 krogar.
Maten som serveras är i allmänhet alldeles utmärkt. Dessutom påstår sig ön ha
världens godaste kranvatten, bara en sån sak.
Under min
semester på ön höll det turkosa havet en temperatur av osannolika 29 gr.
Som den
reseintresserade jag är så hoppas jag naturligtvis att få se många spännande
platser på vår jord innan livet tar slut.
Aruba äger
dock, för alltid, en stor del av mitt hjärta!
Tänka sig; I dagens Expressen finns en insändare från en, på denna sida, välkänd bloggare...
"Av och
till stormar det kring IKEA. Jag tillhör skaran som envist försvarat Ingvar
& Co eftersom jag anser att företaget sett till att mången person,
speciellt i vuxenlivets början, haft råd att inreda det första boendet.
Många är
vi som skruvat och muttrat och stundtals uppfunnit nya svordomar över
mångtydiga ihopsättningsbeskrivningar.
Nu muttrar
jag av andra orsaker!
I veckan
kom ett brev från firman där de, eftersom jag inte shoppat på ett tag, beslutat
sig för att kraftigt försämra den kreditgräns jag haft via deras bank Ikano
bank.
Ikano bank
försöker förklara för mig att jag säkert har svårt att hålla reda på alla de
kort ”som man samlar på sig”.
Jag påstår
att jag har extremt god koll på min ekonomi.
Ikano bank
förvånar mig genom att kräva att jag shoppar loss före den 17 dec om jag är
intresserad av att ha kvar min kreditgräns.
Att jag
planerat att förnya mitt vardagsrum under kommande vår bryr man sig liksom inte
om!
Sorry
Ingvar! Vill ditt företag inte ha mig som kund så vill jag verkligen inte ha
ditt företag som leverantör!"
Om det
amerikanska valets utgång finns det så många åsikter i dag så att det är svårt
att behålla klarsynen.
I ett land
där valet stått mellan höger och ännu mera höger, något som svenskar i gemen
inte fattar, där antalet röster, totalt sett, på en kandidat inte spelar någon
roll utan ett skumt elektorsystem styr slutresultatet, så är ingenting annat än
förvirring att vänta.
Båda de
tävlande har haft bra synpunkter i valrörelsen tycker jag. Däremot är det bra
att Obama tog hem spelet! Inte minst för att tjejer ska få ha aborträtt och att
homosexuella ska få ha rättigheter de bara kunnat drömma om under Romney.
Att
delstaterna Colorado och Washington, i folkomröstningar, valde att säga JA till
marijuana fördunklar dock min syn på amerikanerna. Åtminstone amerikanerna i
dessa delstater!
Washington
röstade dock samtidigt, liksom Maine och Maryland, JA till enkönade äktenskap
vilket hedrar dem. Tea-Partymänniskor, och andra, med inskränkta åsikter om
kärlek, med hänvisningar till Bibeln, är inget annat än mossiga diton!
Tammy
Baldwin, demokrat från Wisconsin, skrev amerikansk historia i natt när hon som
den förste öppet homosexuelle, nu tar plats som senator. Jag gillar Tammy
därför att hon, helt coolt, väljer att bortse från sin sexuella läggning, och
säger sig vilja representera ”familjer som har det svårt att hitta jobb och
betala räkningarna”. RFSL-mobben går säkert i taket men jag anser att Tammys
kärlek faktiskt kommer i andra hand i detta läge. En person som ställer upp i
ett val ska bedömas efter sina kvaliteter som politiker och inte efter vem
han/hon råkar bli förälskad i!
Tammy kommer
att kunna göra skillnad under sin mission som senator och hon kommer att kunna
påverka rättigheterna för män att bli förälskade i män och kvinnor att bli
förälskade i kvinnor!
Det kommer däremot
inte en annan kvinnlig politiker i en helt annan världsdel! Tidningen QX
berättar i dag att Rebecca Kadaga, talman för det ugandiska parlamentet, nu
vill återuppväcka förslaget att homosexuella, om de är hiv-smittade, skall kunna
dömas till dödsstraff. Kadaga har varit på en konferens i Kanada och påstår
att andra länder vill blanda sig i Ugandas ”inre angelägenheter”.
Rebecca
Kadaga är beviset för att Uganda är ett tattarland! Synd att SVT sänt en hel
serie naturprogram från landet ifråga. Det borde verkligen ha avstyrts långt
innan det skedde!
Asylsökande barn göre sig icke besvär i Ölands skolmatsalar!
Politiker från olika block gör det ena verklighetsfrämmande uttalandet efter det andra!
Jan Erici (M), ordförande i Borgholms kommunfullmäktige, häver ur sig att "det är många främmande kulturer och man har andra matvanor".
Birger Palm (S) fyller i med "det kan inte vara lätt att tillgodose matbehoven när den ene vill ha nöt, den andre lamm och den tredje vegetariskt".
Utbildningschefen Lars Bylund tycker att det är "bäst om barnen äter hemma".
Lisbeth Lennartsson (C), Borgholms kommunalråd, säger att "det har fungerat bra att barnen fått gå hem och äta lunch".
Christina Lundberg, rektor, säger att det inte finns de "förutsättningar som krävs för att servera mat åt skolbarnen".
Vad de fem anser om skollunch till svenska (med ariskt utseende?) barn med matallergier framgår inte!
I dessa dagar då hemundervisning, p g a religiösa skäl, är på tapeten så är det lätt att bli mörkrädd av uttalandena från den öländska, inskränkta, kvintetten!
Integration är troligen inte ett ord som någon av de fem någonsin använt eller funderat över!
Har en överkonsumtion av kroppkakor orsakat mental härdsmälta i deras hjärnor?