Malin Ullgren skriver på "ledarplats" i DN Kultur om att hon inte vill se fler våldtäkter på film.
"Jag har fått nog", skriver hon.
Som exempel på det hon inte vill beskåda använder hon sig av våldtäktsscenen i "The girl with the dragon tattoo", där Rooney Mara spelar Lisbeth Salander och med stor ångest och förtvivlan levandegör något av det värsta en människa kan råka ut för.
Noomi Rapace var inte sämre hon i den svenska versionen av filmatiseringen av första delen av Stieg Larssons Milleniumtriologi. Noomi utsattes av en av mina absoluta favoritskådespelare, Peter Andersson, och de båda lyckades med bravur skildra det fasansfulla.
Oavsett hur detaljrikt övergreppen skildras så anser jag att det är en nog så viktig detalj för att få förståelse för den komplexa karaktären Salander.
Men det tycker alltså inte Malin Ullgren!
Radikala vänsterfeminister älskar att frossa i, grovt generaliserande, uttryck som "alla män är (o)djur" och att mansläktet i sin helhet, utan urskiljning, är potentiella våldtäktsutövare.
Vad Malin skulle ha skrivit i dag i sin krönika om hon inte kunnat ondgöra sig över ämnet våldtäkter är tämligen oklart. Eller?
Nej, förmodligen hade hon dräpt till med att det är bedrövligt att våldtäkter så sällan skildras och att dessa därmed inte får tillräcklig uppmärksamhet.
Genom filmskildrandet får alla, åskådare och krönikörer, en god grund att debattera och reflektera över, t ex, förfärliga företeelser i vår omvärld.
Jag har ständigt svårt att förstå vad Ullgren vill ha sagt med sina krönikor.
Det blev inte lättare i dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar