6 april 2015

Om MH370, skor, juiceförpackningar och konspirationsteorier!

Mysteriet med det försvunna malaysiska flygplanet med flightnummer MH370 kommer inte att förbli olöst. Kanske tar det några dagar till eller så kanske det dröjer många generationer framåt i tiden men självklart kommer världen förr eller senare att få veta vad som hände!

Jag har bloggat många gånger i ämnet! Senast skedde det annandag jul, för bara några månader sedan, då den franske författaren och f.d. flygbolagsdirektören Marc Dugain påstod sig mer eller mindre veta att planet skjutits ned i närheten av den amerikanska flottbasen Diego Garcia i södra Indiska Oceanen.

Redan bara ett par dagar efter att planet försvunnit påstod invånare på den avlägset belägna atollen Kudahuvadhoo, tillhörande Maldiverna, att de skulle ha sett flygplanet passera på relativt låg höjd.

Någon uppföljning av Maldiverna-spåret i media fick vi inte. Själv minns jag att jag ställde frågan varför till en känd journalist på en ännu mera välbekant tidning. Journalisten avfärdade mig och kunde meddela att det inte låg någon som helst sanning i uppgifterna från Maldiverna och att ögonvittnena överhuvudtaget inte existerade!

I dag berättar en annan tidning, Expressen, om svenskan Annette von Arnold som besökte ö-paradiset Maldiverna kort efter att MH370 försvunnit. Hon berättar att hon och hennes make fann stora mängder skor liksom ett stort antal mindre juiceförpackningar utspridda på en strand. Inte precis fynd någon förväntar sig att göra på en liten atoll långt ute i havet. När hon påtalade sina märkliga fynd för hotellpersonalen så avfärdades hon dock med axelryckningar. Det var först i samband med att hon såg en dokumentär om flygmysteriet som hon började lägga ihop ett och ett!

Många är de mer eller mindre konspiratoriska teorierna om vad som egentligen hände den där natten då det gigantiska passagerarplanet upphörde att existera.

Jag fortsätter att tro att världen är vilseledd av företag och myndigheter som inte alls är intresserade av att bringa klarhet!

Det är faktiskt så att jag nästan förväntar mig att en dag få knäppa åtminstone journalisten på den stora tidningen på näsan genom att triumferande skicka ett mejl med den oundvikliga frågan: Vad var det jag sa? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar